Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c)
Sjöfarten

Mot.
1988/89
T612-614

De sjöfartspolitiska besluten under 1988 om återbetalning av del av
inlevererade sociala avgifter och av inlevererad sjömansskatt innebär
säkerligen att avvecklingen av den svenska handelsflottan stoppas upp.
Insatserna är särskilt betydelsfulla för den svenska mindre sjöfarten.

I ett nästa sjöfartspolitiskt steg måste nu vår linjesjöfart och vår specialsjöfart
säkras. Vidare måste möjligheter skapas för att fler stora bulk- och
tankfartyg skall kunna drivas under svensk flagg.

För att nå dessa mål bör vi dels inrätta ett svenskt internationellt
skeppsregister, dels avveckla den s.k. flagglagen.

Nytt skeppsregister

Västtyskland (som bekant vår största handelspartner) har nu sällat sig till
skaran av västliga traditionella sjöfartsnationer med ett särskilt skeppsregister.
Där lagstiftas f.n. om rätt för rederierna att på fartyg under västtysk flagg
anställa utländsk arbetskraft på villkor enligt avtal med facklig organisation i
vederbörandes hemland.

Därmed tillämpar åtta europeiska sjöfartsländer denna konkurrensstärkande
princip. Länderna i vår närmaste omgivning. Danmark och Norge, har
med denna politik skapat en ny vitalitet i sina handelsflottor. I Finland
lanseras nu ett liknande program i samarbete mellan rederibranschen och
fackliga organisationer.

Avsaknaden av ett register innebär att svensk rederinäring har en
försvagad konkurrenskraft. Vidare skapar förekomsten av olikartad sjöfartspolitik
i Norden problem för sjöfarten på svenska hamnar när det gäller
broderländernas rätt att deltaga i svensk inrikesfart. Danska och norska
fartyg i respektive lands internationella skeppsregister har nämligen sådana
konkurrensfördelar att de snabbt skulle slå ut de svenska fartygen om de gavs
fritt tillträde till svenska inrikestransporter.

Sverige har därför intagit ståndpunkten att s.k. DIS- och NIS-fartyg trots
dansk respektive norsk flagg inte omfattas av de kustfartsavtal som gäller för
dessa flaggor. Dessa avtal har ingåtts under andra förutsättningar än nu
gällande. I Norge och Danmark har man en annan uppfattning och därför
finns idag en friktion i det nordiska sjöfartsumgänget. En harmonisering av
de nordiska ländernas sjöfartspolitik vore en stor fördel.

Den s.k. sjöfartskrisen är inte längre en kris för sjöfarten som sådan, utan
för sjöfart under svensk flagg. Svenska rederier har etablerat verksamhet i

1 Riksdagen 1988189.3 sami. Nr T612-614

stor skala utomlands för att överleva. Under svensk flagg finns nu mindre än Mot. 1988/89

2 miljoner ton dw medan det under utländska flaggor finns svenskägda fartyg T612
om drygt 7 miljoner ton dw.

Så gott som hela det svenskägda beståndet av stora bulkfartyg och
tankfartyg finns nu under andra flaggor. Detta är helt oacceptabelt ur
beredskapssynpunkt. Men detta innebär också att vi förklarar oss ointresserade
av att fartyg under svensk flagg skall kunna vara med i konkurrensen på
den i särklass största internationella sjöfartsmarknaden. Bulk- och tanktrafiken
är nämligen hela 80 procent av världsjöfarten sett till godsvolymer och
transportprestation. Ett svenskflaggat engagemang inom denna sektor kan
tillföra Sverige ett betydligt ökat sjöfartsnetto.

En viktig angelägenhet för våra importörer och exportörer är att linjesjöfarten
också i framtiden kan bedrivas med svenskflaggade fartyg i direkttrafik
på Göteborg. Om svenskflaggad trafik av kostnadsskäl inte kan hävda sig
och initiativet glider över till utländska rederier ökar risken för att
direktanlöpen upphör och att Göteborg inte längre är en centralhamn utan
en hamn vilken som helst i den europeiska periferin. Detta skulle vara till
allvarlig skada för svensk handel och industri.

Några ord om påståendena om att ett särskilt register skulle eliminera
många arbetstillfällen för svenskt sjöfolk. Sanningen är att en relativt liten
del av sjöfolket skulle direkt beröras av ett register för fartyg i oceanfart. Som
nämnts har vi så gott som inga stortank- eller storbulkfartyg under svensk
flagg. Däremot skulle ett register förhoppningsvis innebära att vi i Sverige
skulle få uppleva en ny dynamik i handelsflottan, ledande till en ökning av
sysselsättningen redan på realtivt kort sikt. Exemplen från bl.a. Danmark
och Norge säger oss detta.

Transportrådet har gjort en utredning kallad "Möjligheter att förbättra
sjötransportkapaciteten". I denna kan vi bl.a. läsa: "Enligt TPR kan det
konstateras att Sveriges behov av sjötransporter under kris och krig inte kan
tillgodoses med enbart svenskflaggade fartyg. Detta konstaterande görs mot
bakgrund av statsmakternas riktlinjer om vilken importnivå som skall
förutsättas i planeringen samt vår handelsflottas nuvarande sammansättning.

Problem med att tillgodose behovet av sjötransporter kan uppstå tidigt
under ett förkrigsskede i samband med att olika länder forcerar sin import
vilket gör att konkurrensen om tillgängligt tonnage ökar. Problemen
förstärks om mobiliseringar inleds inom försvarspakten och respektive
nation hemkallar och slår vakt om sitt eget tonnage samt N ATO-sjöfartspool
börjar tillämpas.

När det gäller vår utrikeshandel kan transportbehoven under ett förkrigsskede
inte tillgodoses med svenskflaggade fartyg. Kapaciteten är bl.a.
otillräcklig när det gäller tank- och bulktonnage. Detta gäller även om
samtliga svenskflaggade fartyg är tillgängliga och sjötransportmönstret är
maximalt effektivt."

Centerpartiet anser att dessa synpunkter måste tas på största allvar.

2

Sammanfattning Mot. 1988/89

X612

- Sjöfarten har betydande fördelar ur miljö- och energisynpunkt.

- Svensk sjöfartspolitik måste utgå från att sjöfarten till sin karaktär är en
mycket internationell verksamhet. I betydligt högre grad än för de flesta
andra branscher formas villkoren för verksamheten på en internationell
marknad. Möjligheterna att ha särskilda svenska regler och pålagor är
starkt begränsade.

- Sjöfartspolitiken måste sikta till att de intäkter sjöfarten ger det svenska
nationalhushållet inte får minska. Sjöfartsnettot beräknas 1988 uppgå till
7 miljarder kr.

- Det förhållandet att 80 9r av sjöfarten till och från Sverige går på
utländska kölar eller med till utlandet utflaggade svenska fartyg måste ses
som en utmaning till aktivitet för de svenska statsmakterna.

- Beredskapssynpunkterna måste beaktas betydligt mer. Existensen av en
svensk handelsflotta är avgörande för våra möjligheter att klara en
försörjningskris i orostider. Denna aspekt påverkar också tilltron till vår
utrikespolitiska linje.

- En svensk handelsflotta av någorlunda storlek är av betydelse för att
Göteborg ska kunna bevaras och utvecklas som centralhamn.

SIS

Av alla dessa orsaker bör enligt centerns mening ett svenskt internationellt
skeppsregister (SIS) inrättas. En förebild för SIS kan i första hand sökas i den
danska lagstiftningen. Förslag till sådant register har också tagits fram av
Sveriges Redarförening. Enligt vår uppfattning bör det dock vara ett
minimikrav att befälhavaren och maskinchefen på ett SIS-registrerat fartyg
är svenska medborgare.

Flagglagen

År 1977 antogs lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg, den s.k.
flagglagen. Dess giltighet har därefter förlängts fem gånger, senast t.o.m.
utgången av innevarande år. Syftet med lagen har varit att ha kontroll över
handelsflottans minskning. Idag fungerar den istället som en broms för en
nödvändig tillväxt av handelsflottan. Flagglagen bör därför avvecklas.

Under lagens tillvaro har handelsflottan under svensk flagg minskat frän 13
miljoner ton dw till under 2 miljoner ton dw. Som tidigare nämnts finns drygt
7 miljoner ton dw svenskägt tonnage under andra flaggor. Under omstruktureringen
har antalet ombordanställda i svenskflaggade fartyg minskat från
25 000 till ca. 12 000.

Detta är bakgrunden till de sjöfartspolitiska beslut vi fattat under 1988.

Avsikten var att hindra en hotande eliminering av den svenskflaggade
handelsflottan och vända utvecklingen till tillväxt istället.

Så länge som flagglagen finns kvar tvekar emellertid rederierna att ta hem
sina utlandsflaggade fartyg. Internationell sjöfart kräver internationell
handlingsfrihet för att vara konkurrenskraftig. Att föra hem fartygen till en

3

Mot. 1988/89
T612

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen utformar ett svenskt internationellt
sjöfartsregister enligt intentionerna i motionen och därefter
återkommer med ett lagförslag om inrättandet av ett svenskt internationellt
sjöfartsregister,

2. att riksdagen beslutar att avveckla flagglagen.

Stockholm den 20 januari 1989
Anna Wohlin-Andersson (c)

Rune Thorén (c) Elving Andersson (c)

Bengt Kindbom (c) Anders Svärd (c)

Karin Starrin (c)

nationell reglering, som flagglagen, innebär en begränsning av rederiernas
kommersiella möjligheter och utvecklingskraft.

Enkelt uttryckt: rederierna vill inte flagga hem fartygen så länge vi har en
lag som förhindrar dem att flagga ut igen när förhållandena så kräver. Därför
motverkar flagglagen de sjöfartspolitiska åtgärder som nu börjar verka inom
rederinäringen. Flagglagen hämmar den önskvärda utvecklingen och bör
därför snarast avvecklas.

4