Motion till riksdagen
1988/89:T606

av Ewy Möller och Agne Hansson (m, c)
Färjeförbindelserna Västervik-Visby

Skall statsmakternas målsättning om en god transportpolitik kunna uppfyllas
skall också staten se till att en god trafikförsörjning finns i alla delar av landet.
Det är också statens skyldighet att se till att de försämringar som uppstår
undanröjs.

Alltsedan början av 1960-talet har det varit reguljär sommartrafik med
passagerarbåt mellan Västervik och Visby - två stora och välkända turistorter.
I början av 1980-talet satsade Västerviks kommun på en ny hamnterminal
för att utveckla denna trafik. Västervikstrafiken har under åren varit
mycket uppskattad av såväl turister som gotlänningar. Trafiken har haft stor
betydelse för turistutvecklingen i Västerviksområdet och för Västerviks
kommun. En sommartrafik mellan de två stora turistområdena i södra
Sverige har varit naturlig.

Staten reglerar genom transportrådet trafiken från och till Gotland.
Statens ekonomiska engagemang regleras sedan den 1 januari 1988 genom
avtal med rederiet Nordström & Thulin. Detta rederi medverkade omedelbart
till en försämrad passagerartrafik mellan Västervik och Visby genom att
ersätta den tidigare färjetrafiken med en katamarantrafik, vilken blev en stor
besvikelse. Denna förändring resulterade i att passagerarantalet minskade
drastiskt.

1987 var passagerarantalet 83 500 och antalet fordon 22 000 VästervikVisby.
1988 var det endast 11 000 passagerare på sträckan - av naturliga skäl
har inga fordon överskeppats.

Internationellt intresse

Nedläggningen innebär en allvarlig försämring sett utifrån målsättningen att
tillgodose en tillfredsställande transportförsörjning i alla delar av landet.

Färjelinjen Västervik-Visby har sommartid alltid varit den mest frekventa
linjen mellan Gotland och fastlandet. Den kraftigt tilltagande trafikmängden
sommartid måste mötas med frekvent färjetrafik för att inte förbindelserna
skall försämras. En nedläggning av färjetrafiken från Västervik kommer
därmed att innebära en koncentration av turistströmmen på fastlandet. Det
innebär ökad belastning på miljön genom mer koncentrerade utsläpp och en
sämre trafiksäkerhetssituation som följer av en intensivare trafik till färre
hamnalternativ.

Nedläggningen innebär också en åtgärd mot den resande allmänhetens

önskan eftersom uppenbarligen en majoritet av Gotlandsresenärerna valde Mot. 1988/89
Västervikslinjen som överfartsalternativ. T606

Det som nu sagts innebär att färjelinjen Västervik-Visby har en viktig
funktion ur nationell synpunkt. Det bör därför vara en statlig uppgift att se till
att färjelinjen upprätthålls med tillräckligt hög kapacitet för att motsvara den
stora resandefrekvensen.

Regionalt intresse

Lokalt och även regionalt har färjelinjen stor betydelse, inte minst för att
främja en regional utveckling såväl i Västerviksregionen som på Gotland. På
grund av den betydligt försämrade trafiken 1988 och den trafik som troligtvis
uteblir 1989 - eftersom reseföretagen redan fastlagt sina program för denna
säsong (där finns inte linjen Västervik-Visby med) förlorar Västerviks
kommun mellan 600-700 000 kronor per år i hamnavgifter m.m., utöver vad
turistströmmen indirekt ger kommunen. Såvitt nu är känt kommer ingen
trafik att äga rum 1990. Staten har inte kompenserat Västerviks kommun för
inkomstbortfallet. Att linjen nu upphör medför stora nackdelar sommartid
då trafiken är tät och mycket gods behöver fraktas mellan Västervik och
Visby.

Västervikslinjen var det klart populäraste resealternativet till Visby och
var då den fanns den enda lönsamma linjen. I dag skulle linjen bära sina egna
kostnader med det underlag den hade före 1988.

Transportekonomi

Statsmakterna har ett ansvar för att skapa ett energisnålare samhälle. Inte
minst är behovet stort att minska på energikonsumtionen inom transportsidan.
Linjesträckan Västervik-Visby är med bred marginal det kortaste
avståndet mellan Visby och fastlandet, vilket för trafiken blir billigare än
mellan några andra hamnar på Gotland och fastlandet.

Ett upphörande av färjetrafiken över Västervik innebär en försämrad
transportförsörjning på Gotland genom att Gotlandsresenärerna påtvingas
dels en längre resa till färjeläget på fastlandet, dels en längre sjöresa. Inte
minst ur miljösynpunkt är det viktigt att landtrafiken sprids på flera hamnar
och vägar.

Betydelsen för turismen

Samtidigt som färjelinjen är det populäraste resealternativet ur turisternas
synpunkt har den också en utomordenligt stor betydelse för turistutvecklingen
såväl på Gotland som i Västerviksområdet. Färjelinjen är en naturlig
sammanbindningslänk mellan två av statsmakterna klassade primära rekreationsområden.
Statsmakterna har därvid ett särskilt ansvar för att inte
utvecklingen hindras i dessa två berörda områden. De sysselsättningsmässiga
begränsningar som följer av klassificeringen som primärt rekreationsområde
bör ju rimligen uppvägas av en ökad sysselsättning inom turistnäringen på
grund av områdenas särskilda förutsättningar härför.

Både Västerviks och Gotlands kommuner har av turistpolitiska skäl 3

1* Riksdagen 1988189.3 sami. Nr T605 —611

uttryckt intresse av att få en ordnad och väl fungerande sommartrafik mellan Mot. 1988/89

Västervik och Visby. T606

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att de
reguljära färjeförbindelserna sommartid mellan Västervik och Visby
återupptas.

Stockholm den 18 januari 1989

Ewy Möller (m) Agne Hansson (c)

4