Motion till riksdagen
1988/89:T557

av Sven-Olof Petersson (c)

Järnvägssträckan Karlskrona/Kalmar-AlvestaGöteborg

En väl utbyggd infrastruktur är en av de viktigaste faktorerna för att
åstadkomma en långsiktig, positiv regional utveckling. Arbetet med att
förbättra kommunikationernaär också ett prioriterat område inom det
regionala utvecklingsarbete som bedrivs i Blekinge län.

Genom förbättrade kommunikationer skapas möjligheter till bättre samverkan
mellan olika kommuner, utökade möjligheter till företagskontakter
och större möjligheter att nå olika arbetsmarknader. Det faktum att
Blekinge nu får en egen högskola understryker ytterligare behovet av bl.a. en
fungerande kollektivtrafik.

Under hösten 1986 gavs direktiv att genomföra en utredning och utarbeta
en rapport om kust- till kustbanan, dess nuläge och utvecklingsmöjligheter.
Direktiven gavs av en ledningsgrupp som bestod av landshövdingarna i de sex
länen längs banan. Utredningsarbetet gjordes av en arbetsgrupp med
representanterfrån de berörda länen. I resp. län har kommunerna, länstrafikbolagen
och SJ lämnat synpunkter.

Kust- till kustbanan är inte bara en viktig förbindelselänk mellan Sydostsverige
och västkusten. Den är också en viktig länk ut i det övriga
järnvägsnätet, inte minst genom anslutningarna i Alvesta, Borås, Värnamo
och Karlskrona. För Blekinges del fyller banan även en viktig funktion för
kontakterna med Kalmar och Växjö. Banan utgör dessutom en viktig del av
landets godstransportsystem.

Kust- till kustbanan går genom sex län och sexton kommuner. Totalt bor
närmare en miljon människor i dessa kommuner. Detta faktum visar att det
finns ett stort utrymme för en ökning av andelen järnvägsresenärer.

Kust- till kustbanan förbinder sydöstra Sverige med den expansiva
Göteborgsregionen. I banans omland finns ett flertal större företag som har
tillverkningsenheter på andra håll såväl inom som utom landet. Under ett år
transporteras drygt 700 000 ton gods till och från stationerna utefter banan.
Den utan jämförelse största godstransportkunden är Volvo med sina fabriker
i Olofström, Kalmar och Göteborg. Genom Volvos lokalisering av de olika
produktionsenheterna har järnvägstransporterna integrerats som en naturlig
del av produktionskedjan.

Ett mått på en järnvägs tekniska standard är den genomsnittliga körhastigheten.
Banan passerar på sin väg från kust till kust starkt varierande
terrängavsnitt och därmed varierar den genomsnittliga hastigheten för olika
avsnitt. Den genomsnittliga hastigheten för hela banan är 73 km/tim, mest
beroende på dålig linjeföring på vissa avsnitt mellan Alvesta och Göteborg.

Banans genomsnittliga hastighet mellan Karlskrona och Emmaboda är Mot. 1988/89
84 km/tim. Nedsättning av hastigheten på sträckan är en följd av dålig T557
linjeföring med många kurvor, speciellt på sträckan närmast Karlskrona.

Utredningen visar att restiden mellan Karlskrona/Kalmar-Göteborg kan
förkortas med 30 min. genom ett förbättrat underhåll på vissa delar av banan.

Om man dessutom sätter in modernare vagnmaterial skulle restiden pressas
med ytterligare 20 minuter. Den totala restiden från kust till kust skulle
därmed understiga 4 timmar. Kortare restid tillsammans med ett nytänkande
vad gäller rullande materiel, stationshus samt allmän service skulle enligt
utredningen göra järnvägen betydligt mer attraktiv för både gods- och
persontransporter.

Kortare restider borde också ge möjlighet för tåget att stanna vid
ytterligare någon station längs banan. Detta skulle i sin tur kunna innebära,
genom anpassade tidtabeller, att möjligheterna till arbetsresor skulle kunna
förbättras. Ett ökat resande med järnvägen skulle innebära att belastningen
på landsvägarna skulle kunna minska med positiva effekter för såväl
trafiksäkerhet som miljö.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av bättre järnvägstransporter på
järnvägslinjen Karlskrona/Kalmar-Alvesta-Göteborg.

Stockholm den 20 januari 1989

Sven-Olof Petersson (c)