Motion till riksdagen
1988/89:T552

av Jan Jennehag och Roy Ottosson (vpk, mp)
Ådalsbanans utveckling

1988 års trafikpolitiska beslut är en kraftfull satsning för bilismens utveckling.
I propagandan framställdes beslutet som en framtidsinriktad järnvägspolitik.
Verkligheten har snabbt och hårdhänt korrigerat dem som trodde på
detta. På många trafiksvaga länsbanor planeras nedläggningar eller omöjliggörs
en positiv utveckling av andra skäl.

Ådalsbanan med sträckningen Härnösand-Långsele löper utefter en för
norrländska förhållanden tättbebyggd trakt: i stort sett sammanhängande
bebyggelse med Härnösand, Kramfors och Sollefteå som de stora tätorterna.
Förutsättningarna att få en god trafikbeläggning borde alltså vara goda.
Dessutom tillkommer det interregionala resandet. 60 % av de resande skall
vidare till andra orter.

Länstrafikens möjligheter att driva banan kommer att kantas av svårigheter
om inte kraftiga satsningar görs på vagnparken, banan (främst åtgärder
för att kunna öka hastigheterna) och marknadsföringen.

De vagnar som kommer att trafikera banan blir dieseldrivna. Äldre, föga
komfortabla, underhållskrävande, bränsleslukande, långsamma och miljöovänliga
dieselmotorvagnar skall locka nya trafikanter att lämna bilen
hemma. Godstrafiken kommer dock förhoppningsvis att kunna nyttja
eldrift. Länstrafiken har förvisso anledning att med viss bävan ta sig an
uppgiften att göra tåget attraktivt.

Banan måste dimensioneras för högre hastigheter. Resenärerna måste
erbjudas moderna eldrivna motorvagnar. Om antalet resande sjunker, och
därmed antalet dubbelturer, kommer även godstrafiken i fara. Utvecklingsarbetet
med att ta fram ett nytt ”regionaltåg” måste forceras. De utvecklingspengar
som förutsattes i trafikbeslutet har ännu inte utnyttjats för en
kraftsamling. Samhället, i detta fall staten, bör placera garantibeställningar.
I annat fall kommer forskningssatsningarna ändå att stanna på papperet.
Genom detta finns också ytterligare möjlighet att bidra till länets utveckling.
Hägglunds i Örnsköldsvik har kapacitet att klara såväl utvecklingsarbete som
produktion.

Banans fortlevnad och utveckling har självklara industripolitiska, transportekonomiska
och miljömässiga fördelar. Den har dessutom ett betydande
symbolvärde för framtidstron i hela Ådalen.

Hemställan Mot. 1988/89

T552

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Ådalsbanans utveckling.

Stockholm den 25 januari 1989

Jan Jennehag (vpk) Roy Ottosson (mp)

5