Motion till riksdagen
1988/89:T524

av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c)
Järnvägstrafiken i Norrland

En fungerande järnvägstrafik är lika viktig i Norrland som i övriga delar av
landet. Ett väl utbyggt järnvägsnät med en fungerande gods- och persontrafik
ger ett miljövänligt alternativ till framför allt biltransporter. När det
senaste trafikpolitiska beslutet fattades av riksdagen och SJs organisation
ändrades, trodde säkert många att någon ändring skulle ske - till det bättre!
Icke det. SJ fortsätter att avhända sig viss godstrafik på stora delar av vårt
järnvägsnät liksom persontrafik, framför allt den i Norrland.

Numera möts vi norrländska riksdagsledamöter av följande rubriker när vi
återvänder hem vid veckosluten: ”SJ hotar dra in godstrafiken”, ”Orimligt
byta tåg klockan 04.40”, ”Tågresenärer från Norrland tvingas åka på dyraste
avgångstider”. Vi kan inte acceptera det!

Vi vill nämna några exempel: I Långviksmon, vid stambanan i utkanten av
Örnsköldsviks kommun, finns företaget Nordbetong. Företaget tillverkar
stora betongelement till byggnader. Armeringsjärn får man per järnväg från
Halmstad. Vidare skickar de alla färdiga produkter nedanför Gävle per
järnväg. Det sker genom att hela vagnar växlas i Vännäs. Det går tydligen
inte att växla dem direkt i Långviksmon! Företaget köpte en tomt 1976 vid
järnvägsstationenoch byggde ett magasin för att kunna få en rationell
godshantering. Företaget satsade då 600 000 kr. (Idag skulle det innebära en
investering på ca 1,5 miljarder kr.) Två år därefter lade SJ ner den
godsbefordran som företaget behövde. Företaget har då tvingats betala för
sin godshantering på flera sätt, bl a var man tvungen att anställa egen
personal som hanterar gods.

SJ lägger ner vagnslasttrafiken på många håll och den utvecklingen har
pågått länge. Stora företag med tunga produkter som investerat i industrispår,
använder idag långtradare för sina transporter på grund av SJs
prispolitik.

Vi kräver att SJ utvecklar godstrafiken istället för att avveckla den.

Persontrafik kan inte fungera om inte rimliga avgångstider finns. I
Örnsköldsvik dräs den enda sovvagnen till och från Stockholm in. Alternativet
blir att resenärer vid hemkomsten till Örnsköldsvik ska stiga upp kl.04:40
i Mellansel och byta till vägförbindelse. Det senaste flyget som anländer till
Örnsköldsvik strax efter midnatt, ter sig rimligare. SJ tycks inte ha intresse av
att skaffa sig någon konkurrensfördel i Norrland.

På samma sätt som ovan kan resonemanget föras angående billiga och dyra
avgångar. SJ synes inte heller här ha tagit regionalpolitisk hänsyn.

Vi kräver att persontrafiken får rimliga förutsättningar både tidsmässigt
och prismässigt.

Möjligheterna att utveckla järnvägstrafiken måste enligt vår mening tas till Mot. 1988/89
vara. Ett exempel där en rimlig investeringskostnad skulle betyda synnerli- T524
gen mycket är ostkustbanan. Banverket har utrett att det inte krävs mer än
högst 300 milj kr för investeringar i banan mellan Stockholm och Sundsvall
för att kunna ha snabbtåg på sträckan. En av länsstyrelserna i Gävleborg och
Västernorrland samt av ett flertal berörda kommuner bekostad utredning
visar att snabbtåg på denna sträcka skulle dels innebära mer än fördubbling
av resandefrekvensen, dels ge betydande förbättringar ur regionalpolitisk
synpunkt, dels även ha bästa lönsamhet bland aktuella snabbtågprojekt.

Men regeringen har inte föreslagit några satsningar för att snabbtågsprojektet
skall kunna genomföras under de närmaste åren, trots att denna del av
landet är i så stort behov av förbättrad infrastruktur och trots att detta
järnvägsprojekt skulle ha positiv inverkan på persontrafiken även på andra
järnvägssträckor, t ex Sundsvall-Långsele och Sundsvall-Östersund.

Mot bakgrund av vikten av att möjliggöra ökning av persontrafiken på
järnvägen av miljöskäl, energiskäl, trafiksäkerhetsskäl och i detta fall även
regionalpolitiska skäl bör riksdagen anvisa 300 milj kr till Banverket för
erforderliga investeringar på bandelen Stockholm-Sundsvall för att möjliggöra
denna den mest lönsamma snabbtågsförbindelsen.

Som nämnts skulle bl a banan Sundsvall-Långsele få fler resenärer om
snabbtågsförbindelsen till Stockholm kommer till stånd. På den förstnämnda
bandelen som kommer att tillhöra länsjärnvägarna hotas persontrafiken och
som en följd härav även banans fortbestånd. Det är viktigt att persontrafiken
där upprätthålls och garantier ges för nödvändigt underhåll av bandelen så att
den finns kvar och persontrafiken även där utvecklas positivt när snabbtågförbindelsen
till Sundsvall är ett faktum. Både för befolkningen och för
industrierna i Ådalen skulle en nedläggning av banan vara mycket negativt.

Vad vi här anfört om vikten av att garantera underhåll av järnvägen
Sundsvall-Härnösand-Långsele bör enligt vår mening ges regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om persontrafiken i Norrland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om godstrafiken i Norrland,

3. att riksdagen beslutar att tillföra Banverket 300 milj kr för i
ordningställande av banan mellan Stockholm och Sundsvall för
snabbtåg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om underhåll av bandelen Sundsvall-Härnösand—Långsele.

Stockholm den 23 januari 1989

Görel Thurdin (c)

Martin Olsson (c)

7