Motion till riksdagen
1988/89:T512

av Åke Selberg m.fl. (s)

Utveckling av järnvägstrafiken i norra Sverige

Mot.

1988/89

T512-520

I Sverige sker gods- och persontransporter i huvudsak med järnväg, flyg, buss
och långtradare. Det finns för- och nackdelar med alla trafikslag, men vid en
jämförelse framstår järnvägen som ett av våra absolut bästa transportalternativ.
Järnvägen är trafiksäker och energisnål. Den medför inte heller
omfattande miljöproblem.

Ur regionalpolitisk synpunkt är det angeläget att ha en väl fungerande
järnväg över hela landet. Transportsystemets utformning har visat sig ha en
avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Näringslivets tillväxt och
lokalisering är till stor del beroende av ett väl fungerande kommunikationssystem.
Detsamma gäller turismen och det allt mer ökande fritidslivet. I
dessa sammanhang framstår järnvägen som ett kommunikationsmedel med
stora fördelar.

Den ökande landsvägstrafiken svarar för över hälften av kväveoxidutsläppen.
Dessa bidrar i stor utsträckning till försurningen av skogar och vatten.

Tillsammans med tungmetaller och dioxiner är utsläppens negativa effekter
på naturen betydande. I takt med att fordonsparken byts ut kommer de
farliga utsläppen att reduceras. Omfattningen av vägtrafikens miljöstörningar
beror inte endast på reningsåtgärderna och dess utformning. En väsentligt
större betydelse har den framtida utvecklingen av trafikmängd, trafikstruktur
och transportbehov. Det innebär att även om man är förutseende när det
gäller reningsåtgärder, så kan de inte ensamt bidra till en bättre miljö om
trafiken tillåts öka genom att miljövänligare alternativ inte prioriteras.

Tågtrafikens miljöstörningar är i stort sett försumbara. Det råder alltså
ingen tvekan om att det är mycket angeläget att bibehålla ett väl fungerande
och konkurrenskraftigt järnvägsnät. Ur regionalpolitisk synpunkt har detta
stor betydelse och då speciellt vid lokalisering av tyngre industrier. Stambanan
genom övre Norrland har genom åren utvecklats till att bli en pulsåder
mellan norra och södra Sverige. Trots det kan man konstatera att det är en
oroväckande utveckling på flera bandelar som ligger norr om Sundsvall.

Tågresenärerna här får inte den utbyggda service och komfort som erbjuds
dem i södra Sverige. I längden får denna skillnad stora konsekvenser för den
regionala balansen i det här landet.

Det finns stor anledning till oro över den utveckling som skett inom SJ:s
tågtrafik på Norrland. Under de senaste 15 åren har betydande försämringar
skett när det gäller tågtrafiken.

Det är därför viktigt att betydande satsningar sker på att bygga bort de
flaskhalsar som finns på norra stambanan. En alltför långsam godstrafik efter 1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr T512-520

stambanan kan bidra till att ännu mer gods förs över till landsvägstrans- Mot. 1988/89
porter. T512

När det gäller de timmertransporter som sker från inlandet till kusten måste
järnvägen få tillfredsställande konkurrensvillkor så att inte dessa tunga
transporter förs över till landsväg. Prisberäkningama måste ske enligt
priszon 1, dvs samma villkor som gäller vid prisberäkning på stomlinjenätet.

En överföring av timmertransporter till vägarna skulle få mycket stora
konsekvenser för vägslitage samt för sysselsättningen i många inlandskommuner
och drastiskt försämra miljön.

En annan specialtransport som har stor betydelse för SJ:s totala transportvolym
är postbefordran. Det finns långt gångna planer på en fortsatt
övergång till landsvägstransport av postpaket. Detta är en utveckling som
måste prövas i ett sammanhang där järnvägstransporternas fördelar av
regional- och miljöpolitiska skäl skall vägas in.

Dessutom är det mycket viktigt att sovvagnstrafiken på Norrland får
tillgång till bättre vagnar med t.ex. duschmöjligheter. De resenärer som
färdas de längsta sträckorna, d.v.s till och från Norrland, bör först få tillgång
till de bättre sovvagnarna.

Det planeras betydande satsningar t.ex. på snabbtåg. Tyvärr sker merparten
av dessa satsningar på järnvägsnätet söder om Sundsvall. Detta kan
självfallet förklaras av att såväl resande som godstrafik har större volym i den
delen av Sverige, men det är därför inte självklart att övriga bandelar helt
skall stå tillbaka. Om så blir fallet medför detta en nedåtgående spiral för
tågtrafiken i Norrland. Människorna sviker SJ och väljer andra bekvämare
och snabbare transportmedel och trafikunderlaget minskar. På sikt innebär
det att landsvägstrafiken ökar, miljön blir sämre, resenärerna blir allt färre
och hela grundtanken med det som en gång kallades folkets järnväg förfelas.

Den utvecklingen måste brytas. Det måste ske genom att turtätheten blir
godtagbar, servicen på tågen blir bättre och att prispolitiken får en sådan
utformning att tåget på allvar blir konkurrent till övriga transportmedel. Vad
sorn idag sker är att människorna i Norrland får åse en satsning på t.ex. Inter
City-linjer och snabbtåg med bra service och bekväma vagnar, trots betydligt
kortare resavstånd. I regel är en resa i södra Sverige endast en tredjedel av
den resa, som sker mellan södra Sverige och orter i Norrland. Det är därför
inte acceptabelt att som nu sker försvaga järnvägsnätet. Istället borde
satsningar ombord på tågen, som en följd av den nya tekniken, göra resandet
mer attraktivt.

En satsning på järnvägstrafiken medför också en ökad jämlikhet i
resandet. Det är väsentligt att människor i olika inkomstgrupper ges samma
möjlighet att besöka olika typer av serviceinrättningar i Norrland. Samhället
gör stora investeringar i kultur, utbildning, sjukvård m.m. Men beroende på
de långa avstånden i Norrland blir dessa satsningar endast tillgängliga för ett
fåtal, som antingen bor nära de större orterna eller har ekonomiska resurser
att nyttja flyget.

2

Hemställan Mot. 1988/89

TM 2

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av järnvägstrafiken i norra Sverige.

Stockholm den 19 januari 1989

Åke Selberg (s)

Bo Holmberg (s) Roland Brännström (s)

Nils-Olof Gustafsson (s) Axel Andersson (s)

1 * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr T512-520