Motion till riksdagen
1988/89:T506

av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk)
Utbyggnad av Mälarbanan, m.m.

Kommunikationstekniken utvecklas ständigt. Långa avstånd får minskad
betydelse för produktion och distribution. Produktion och arbetsplatser kan
med fördel för samhället och människorna utan olägenheter ligga ute i
landet. Det betyder att kommunikationssektorn har något av en nyckelroll
för att motverka extrem koncentration och istället möjliggöra en balanserad
näringsutveckling i hela landet.

Bilindustrin, vägbyggnads- och oljeindustrin har sedan lång tid fått spela
en i grunden avgörande roll i hela samhällsutvecklingen. Inom industrin blir
landet alltmer beroende av de två stora bilföretagen som dessutom med
regeringens stöd får ytterligare två bilfabriker. Sverige blir sårbart för
förändring inom den mycket känsliga bilindustrin.

Regeringen och kapitalägarna gynnar fortfarande tung landsvägstrafik och
privatbilism med negativa effekter för miljön och energihushållningen.
Samtidigt missgynnas kollektivtrafiken, järnvägstrafiken, kust- och insjöfarten
som innebär god energihushållning samt bättre och högre trafiksäkerhet.
Kommunikationerna måste i stället planeras och organiseras på det ur
samhällsekonomisk synpunkt minst resurskrävande sättet. Järnvägarna skall
utgöra en stomme i landtrafiken med tyndpunkt på medellånga och långa
avstånd. Även i lokaltrafiken, såväl i stora som mindre tätområden, kan
järnvägen fylla ett viktigt behov. Forskning och utveckling på järnvägsområdet
har medvetet hållits tillbaka medan bilismen gynnats. Här måste en
vändning ske. De så kallade snabbtågen mellan de största städerna måste
kompletteras med tekniskt utvecklade och moderna tåglösningar även för
regionaltrafiken.

Det behövs kraftfulla insatser för att Bergslagen åter skall blomstra. En
radikal utbyggnad och förbättring av järnvägsnätet hör hit. Det är också i
högsta grad motiverat av ekologiska och ekonomiska skäl. I ett första led
handlar det om Mälarbanan, det vill säga ombyggnadsarbeten för snabbtåg
och dubbelspår på sträckan Stockholm-Västerås-Örebro. Vpk vill också att
Mälarbanan byggs ut till Hallsberg, längs E18 till Karlskoga och vidare till
Kristinehamn. Det skulle vara en viktig injektion för hela Bergslagen. Resoch
frakttider förkortas och transportkostnaderna minskas. En ökad pendeltrafik
till Mälarbanan från i Bergslagen befintliga bandelar samt ett
återöppnande av sträckan Ställdalen-Kil för persontrafik skulle få avgörande
betydelse för kommunikationerna i Bergslagen. En utökning av trafiken på
Mälarbanan och av matartrafiken till Mälarbanan kan få avgörande regionalpolitisk
betydelse för Bergslagen.

I trafikutskottets betänkande 1987/88:19 skrivs följande: ”En utbyggnad Mot. 1988/89

av spåren kring Mälaren är ett intressant projekt som förenar kraven på T506

samhällsekonomisk betydelse med viktiga miljö- och regionalpolitiska
effekter samtidigt som det bidrar till att öka effektiviteten i järnvägssystemet.”
Vidare skrivs i utskottsbetänkandet att ”Mälarregionen är ett av de
områden i Sverige där en utbyggd kapacitet av SJ:s persontrafik och
minskade restider skulle kunna få betydande effekter i form av ökat
tågresande”. Detta projekt har studerats och utretts tillräckligt. Nu är det
dags att gå från ord till handling.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om upprustning av Mälarbanan,

2. att riksdagen beslutar att återuppta persontrafik på sträckan
Ställdalen-Kil.

Stockholm den 19 januari 1989

Karl-Erik Persson (vpk)

Hans Petersson (vpk) Björn Samuelson (vpk)

7