Motion till riksdagen
1988/89:T357

&

av Wiggo Komstedt (m)

Maximivikten vid landsvägstransporter i vissa län

Mot.

1988/89

T357-369

1985 togs det inom EG ett beslut om en gemensam trafikpolitik, vilket bland
annat omfattar en harmonisering av de olika bestämmelserna mellan
EG-länderna. De nya direktiven trädde i kraft den 1 juli 1986 och innebär
kortfattat att 18 tons boggietryck numera tillåts i den gränsöverskridande
trafiken inom EG. Det har gett riksdag och regering anledning till att betona
vikten av en anpassning av de svenska reglerna till den nya EG-standarden.

Detta skall ske genom åtgärder i två steg. Steg ett innebär en höjning av
totalvikten till 56 ton, och steg två (1995) att boggietrycket höjs till 18 ton och
bruttovikten till 60 ton. Införandet beräknas så att hela stamvägnätet skall
kunna upplåtas enligt steg 1 år 1990, och alla huvudvägar enligt steg 2 vid
slutet av tioårsperioden. 77 procent av de sekundära och tertiära vägarna i
skogslänen skall kunna upplåtas för EG 10/18/60 ton år 1995.

Den av riksdagen beslutade bärighetsupprustningen, som 1995 och framåt
skall medge utnyttjande av fordon med 18 ton boggietryck och kombinationer
med 60 ton bruttovikt, avser dock inte hela landets vägnät. 170 procent av
länen, dvs. i länen utanför de sju ”skogslänen”, vidtas inte annat än i
undantagsfall några åtgärder på de sekundära och tertiära vägarna. För 1989
kommer cirka 70 procent av bärighetssatsningen att ske i vägverkets norra
region. För inte minst de areella näringarna betyder det att framtida tillåten
högre bärighet på primära länsvägar och riksvägar som regel ej kan
utnyttjas.

Något måste göras för att korrigera de negativa effekterna. Helst skulle
högre anslag för angelägna åtgärder ges till de 17 länen. I annat fall vore det
rimligt, att fordonsägarna i dessa län finge registrera fordonen efter den
normerande framtida bärighetsklassen, dvs 10/16/51,4 ton. Staten borde
efterskänka den skatteökning, som blir kopplad till 10/18/60 ton vid de
tillfällen riks- och länsvägarna i dessa län verkligen kan utnyttjas för den
högre bärigheten.

En förutsättning för att företagens kostnader - och därmed transportkostnaderna
- skall kunna sänkas är att den högre tillåtna vikten verkligen kan
utnyttjas. En konsekvens av regeringens riktlinjer blir således nu att
näringslivet i till exempel södra Sverige, genom höjda fordonsskatter, får
betala en ensidig standardökning av de sekundära och tertiära vägarna i
skogslänen. Detta utan att kunna ta del av de sänkningar av transportkostnaderna
som, enligt förslaget, motiverar skattehöjningen.

1

1 Riksdagen 1988189.3sami. Nr T357-369

Hemställan Mot. 1988/89

T357

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att för de fordon eller fordonskombinationer
som brukas i de län där vägars bärighet ej gör det möjligt att utnyttja 56
resp. 60 ton totalvikt skall nu gällande högsta tillåtna bruttovikt på
51,4 ton gälla.

Stockholm den 25 januari 1989

Wiggo Komstedt (m)

2