Motion till riksdagen

av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c)

Kommunikationerna i Värmland och norra Dalsland Mot.

Goda kommunikationer är en förutsättning för att Värmland skall fortsätta
utvecklas i positiv riktning. Detta gäller både vägar, järnvägar, flyg och
telekommunikation. Länsstyrelsen i Värmland har i samråd med olika
myndigheter, kommuner, näringsliv och övriga parter utfört en utredning Trafikvision
Värmland. Denna utredning pekar tydligt på sambandet hög
förvärvsfrekvens hos folket och goda kommunikationer. Effektiva godstransporter
minskar näringslivets kapitalbindning. Persontransportsystemet
är vitalt för många samhällsfunktioner, bl a för samverkande arbetsmarknader
och för att minska bygders sårbarhet vid konjunktursvängningar. Vi
kommer i denna motion att redovisa några viktiga kommunikationsobjekt.
Härtill redovisas olika kommunikationsfrågor i centerns partimotion om
kommunikationer samt i en flerpartimotion - c, m och fp - ang kommunikationer
i Värmland.

Värmland har ett vidsträckt vägnät av riksvägar, länsvägar och grusvägar.

Många av dessa vägar är av undermålig standard och behöver kraftiga
förbättringar. Även nyinvesteringsbehovet är stort. Därför är de medel som
regeringen föreslagit till vägnätet klart otillräckligt. Centern har i sin partimotion
om kommunikationer anslagit en betydligt större ram till vägar än
vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Vi hänvisar här till centerns
partimotion om kommunikationer, där Värmland enligt centerns förmenande
skulle tilldelas klart mera resurser för sitt vägnät. Vi hänvisar här
även till den flerpartimotion - c, m, fp - som handlar om kommunikationer i
Värmland.

Inlandsbanan

Vi anser att Inlandsbanan skall omfatta hela sträckan Kristinehamn-Gällivare.
Enligt senaste riksdagsbeslut anses Inlandsbanan sträcka sig mellan
Mora och Gällivare. Det innebär att banan kortats av med sträckan Mora—Kristinehamn
dvs den södra delen som har anknytning till hamn i
Vänern (Kristinehamn) och som skulle kunna ha stor betydelse för transport
av skogsprodukter om inte banan vore helt otrafikerad mellan Mora
och Filipstad. SJ har med fraktrabatter fört över godstransporterna till väg
på bandelen Lesjöfors - Filipstad och hos regeringen ansökt om att få riva
upp rälsen mellan Mora och Lesjöfors. Vi anser att Inlandsbanan mellan 1

1988/89
T226-229

Vägar

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr 7226-229

Mora och Kristinehamn skall rustas upp sä att hela sträckan mellan Kristi- Mot. 1988/89
nehamn och Gällivare kan trafikeras. T226

NKLJ-banan Munkfors - Hagfors

Enligt beslut av Uddeholm Tooling kommer järnvägen på ovan angiven
sträcka att läggas ned 1990. Den aktuella sträckningen är en smalspårig,
elektrifierad järnväg som är ca 6 mil lång.

NKLJ är unik såtillvida att den ägs av det privata näringslivet och sammanbinder
stålverket i Hagfors och stålverket i Munkfors med SJ:s järnvägsnät
i Deje. Ca 200 000 ton gods transporteras årligen på NKU och det
är främst tunga transporter för stålindustrins behov.

Att ersätta NKLJ med lastbilstrafik kräver ca 60 bilar om dagen från
Hagfors och ytterligare ca 20 från Munkfors. Detta kommer att få till följd
att landsvägen som redan idag är undermålig på långa avsnitt skulle få en
ytterligare belastning. Även från miljösynpunkt är en sådan överföring från
järnväg till landsväg mycket negativ. Detta i en tid när miljömedvetenheten
är större än någonsin.

Det finns goda möjligheter att behålla den aktuella järnvägstrafiken. För
att sänka driftskostnaderna - NKLJ sysselsätter idag 50 personer - måste
man komma ifrån den orationella hanteringen med omlastningen i Deje.

Om man breddade spåret till normalspår så kommer man undan omlastningsbehovet
och kunde därmed spara in ca 10 personer. Investeringskostnaderna
för en breddning och upprustning beräknas till ca 60 milj kr.

För ca två år sedan satsade staten lika stora resurser på att bredda en
nästan lika lång bana i Småland mellan Vetlanda och Järnforsen. Där
transporterades bara 20 000 ton före breddningen - men ändå tyckte staten
att det var värt en sådan satsning. Det borde vara möjligt för staten att satsa
minst lika mycket på NKLJ-banan. SJ har nästa budgetår 500 milj. för
nästkommande budgetår att täcka underskott för utvecklingsbar trafik.

Denna trafik är utvecklingsbar och värd att satsa på.

Järnvägen Svanskog - Åmål

På sträckan Svanskog - Åmål transporteras idag godstransporter från Svan
Board Masonite i Svanskog för vidare befordran på banan Karlstad Göteborg.

Banans underhåll är kraftigt eftersatt, vilket gör att både axeltryck och
hastighet är nedsatt. Trots detta fraktas idag 32 000 ton gods på den aktuella
sträckan, ca 1,5 mil.

Från företaget Svan Board Masonite har med skärpa framhållits vikten av
att banans framtid säkras och att en ombyggnad för höjning av axeltrycket
från 16 till 20 ton är nödvändig för att i framtiden tillgodose kundernas krav
på rationella effektiva och kostnadsbesparande transporter.

Från SJs sida har framlagts två förslag:

Alt I Investering i rälsbyte inkl frostskyddsåtgärder för att nå höjd hastighet,
höjd axellast, förbättrad driftsäkerhet och lägre banunderhålls- 2

kostnader

Alt II Förslag att trafik skall läggas ned 1991 varvid underhållskostnaderna Mot. 1988/89

”fryses” på lägsta nivå fram till dess. T226

Investeringskostnaden för alt I skulle belöpa på ca 13 milj.

En nedläggning av banan skulle få mycket allvarliga konsekvenser för
företaget och även hota dess framtid. Därför är det enda realistiska alternativet
en upprustning av banan.

Eftersom företaget Svan Board Masonite f n är den enda som trafikerar
banan gör detta att företaget är mycket järnvägsinriktat och att planering,
utlastning och transportapparat är uppbyggd för i första hand järnvägstransporter.
Genom en nedläggning av banan skulle företaget tvingas föra allt
gods på bil från Svanskog på en väg som redan i dag är undermålig. Detta
skulle vara till allvarlig skada för företagets konkurrenskraft bl a på grund
av ökade kostnader för hela utlastnings- och transportledet.

Svan Board Masonite har ca 300 anställda och är som enda industri i
Svanskog av mycket stor betydelse för bygderna i sydvästra Värmland och
norra Dalsland.

I samband med nedläggningen av bandelen Årjäng—Arvika har närliggande
sågverk, Högboda industrier i Töcksfors och Långserud samt Årjängs
såg i Årjäng tvingats utlasta sitt gods i Charlottenberg. De angivna
företagen har under en övergångstid efter järnvägsnedläggelsen haft transportbidrag.
Detta bidrag utgår nu ej längre, varför företagen uttalat intresse
av att utlasta från Svanskog, som skulle innebära ett klart kortare avstånd
från sågverken. Detta tillskott skulle medföra ytterligare ca 5 000 ton per år
med möjligheter till utökning.

Härtill kommer att Säffle Boardelement som är stor kund hos Svan Board
Masonite nästa år utökar sin verksamhet med en ny produktionslinje som
kommer att förläggas till Svanskog. Även detta kommer att medföra ytterligare
frakter på banan.

Sammanfattningsvis så är det en nödvändighet att en upprustning kommer
till stånd. Det är också både samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt
en riktig investering.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av ökade väganslag till Värmland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om Inlandsbanan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om upprustningsbehovet av järnvägen SvanskogÅmål,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om upprustningsbehovet av NKLJ-banan.

Stockholm den 24 januari 1989

Kjell Ericsson (c) Jan Hyttring (c)

3