Motion till riksdagen
1988/89: So620

av Görel Bohlin (m)

Dans- och rörelseträning för barn i barnomsorgen

Flera kända psykologer — Piaget, Furth, Frostig m. fl. — är i dag övertygade
om att många barn kommer till skolan med ofullständigt uppövad
förmåga att behärska kroppen och sinnena. Deras kropps- och sinnesmekanismer,
på vilka inte bara läsförmåga utan all teoretisk kunskap vilar, är
dåligt samordnade. Inom den psykologiska forskningen ägnas ett allt större
intresse åt barnens motoriska färdigheter och rörelsebehov och kopplingen
mellan den sensomotoriska utveckligen och den intellektuella, emotionella
och sociala utvecklingen.

Den normala motoriska utvecklingen har stor betydelse för en god
kroppsuppfattning, som i sin tur påverkar jag-utvecklingen. Barnen behöver
en klar, riktig och fullständig bild av sin kropp och dess position i
rummet, annars kan de inte uppfatta de rumsliga relationerna i den yttre
omgivningen. Kroppen blir referenspunkten, eftersom det inte finns något
absolut höger-vänster, upp-ner, framför-bakom osv.. Barn som inte vet
vilken sida som är vänster eller höger har svårt för att läsa från vänster till
höger och vidare att skriva bokstäver och siffror i rätt ordning.

Piagets teorier har suddat ut den traditionella gränsdragningen mellan
psykiska och fysiska aktiviteter. Rörelse och tänkande är enligt Piaget
synonyma och står ständigt i ett ömsesidigt beroende av varandra. Ju
bättre ett barn kan kontrollera sina rörelser desto bättre kan det också
koncentrera sig på utförande av teoretiska uppgifter.

Filosofen, psykologen, läkaren och pedagogen Maria Montessori har i
sin bok ”Barndomens gåta” givit följande uttryck för samma tanke ”Men
det är svårt att få någon att tro att rörlseorganen har lika stor och större
betydelse för en människas moraliska och intellektuella daning. Om människan
under sin uppväxt försummar sina rörelseorgan, kommer hennes
utveckling att hämmas och hon kommer att ständigt förbli mera
outvecklad än vad hon skulle bli genom förlusten av ett av de intellektuella
sinnena.”

Britta Holle, dansk sjukgymnast och pedagog, som specialiserat sig på
barns motoriska utveckling, skriver: ”Cirka 15 procent av barnen i Danmark,
dvs. de som inte är läs/skrivförberedda i första klassen, får inlärningssvårigheter
och om det går för många år innan dessa barn lär sig läsa
och skriva kan deras motivering för att lära sig det helt försvinna”.

I Östtyskland, som också hade 15 procent elever med läs/skrivsvårigheter,
har man enligt forskarrapporter lyckats reducera behovet av specialun

dervisning till en procent av eleverna. Detta har åstadkommits med syste- Mot. 1

matiska, allsidiga utvecklingsövningar, såväl sensomotoriska som intellek- So620

tuella, i förskolan.

1 Stockholm har Danshögskolan i samarbete med bl. a. Stockholms
socialförvaltning genomfört projektet ”Dans på dagis”. Man har tagit fasta
på kunskapen att den sensomotoriska utvecklingen ligger till grund för den
intellektuella, emotionella och sociala samt på tesen att en god kroppsuppfattning
underlättar läs- och skrivinlärning. Erfarenheterna från projekten
är mycket goda men har ändå inte lett till att exempelvis danspedagoger i
någon större utsträckning anställts för att medverka i förskolans arbete.

Många barn börjar skolan med brister i de sensomotoriska basfärdigheterna.
Antalet barn med lässvårigheter har ökat oroväckande i våra skolor
under senare år, trots ökade insatser i form av stödundervisning. En
bidragande orsak till detta kan vara förskolebarnens bristande sensomotoriska
färdigheter.

1 en tid när allt fler av våra förskolebarn drabbas av psykiska störningar
och inlaget av invandrarbarn blir allt större är det viktigt att ta till vara alla
möjligheter till lekande, stimulerande och utvecklande verksamheter i
förskolan. I det sammanhanget är dansen för dåligt utnyttjad. Rörelselekar
ingår visserligen i de verksamheter som bedrivs i förskolan, men sannolikt
skulle rörelselekarna bli både roligare, lärorikare och mer träningsinriktade
om leken leddes av danspedagogiskt skolad personal.

En medvetenhet om betydelsen av dansträning för barn finns bland
förskolepersonal. Därom vittnar intresset för den kortkursverksamhet i
ämnet ”barndans” som Danshögskolan anordnar sommartid. Danshögskolan
har på danspedagoglinjen en speciell utbildning i barndans. Skolan
har flera lärare med bred erfarenhet av barndans och har dessutom som
nämnts initierat pågående forskningsprojekt, t. ex. ”sensomotoriska, psykiska
och sociala effekter av dans- och rörelseträning hos förskolebarn”.

Skolans inriktning på barn gäller såväl arbete med barn som för barn.

Förskolelärarutbildningen innehåller inte något separat ämne ”barndans”.
Det förekommer övningar i rörelselekar. Det finns en allmänt
positiv inställning till ytterligare kulturella aktiviteter och ett särskilt intresse
för dans såväl bland förskollärare som vid förskoleseminarierna.

Detta bör tillvaratas och uppmuntras.

Musikskoleverksamheten i landet har vuxit fram utifrån starka önskemål
och behov från eleverna. Denna skolverksamhet är också mycket
uppskattad och ett värdefullt komplement till den teoretiska undervisningen.
Till musikskolans verksamhet borde kunna knytas danspedagoger med
arbetsuppgifter knutna såväl till den instrumentala verksamheten som till
gymnastikundervisningen.

Såväl i förskola som i skolan borde denna för barnens utveckling så
betydelsefulla träning införas.

Det är nu utomordentligt svårt att i tillräcklig utsträckning rekrytera
personal till förskolorna. Samtidigt som behovet av barnomsorg växer har
personaltillgången blivit allt sämre. De personalkategorier som finns inom
förskolan består av förskollärare och barnvårdare.

Danshögskolans utbildning, den enda i Sverige av danspedagoger, är

f2 Riksdagen 1988/89. 3 sami. i\'r So617—625

utomordentligt förnämlig. Även internationellt har denna utbildning ett
högt anseende. Tyvärr har de färdigutbildade eleverna en begränsad arbetsmarknad,
nämligen studieförbund, privata dansskolor, teatrar, vissa
folkhögskolor och i ett fåtal kommuner.

För verksamheten vid förskolorna och för barnens utveckling är det min
uppfattning att danspedagogen skulle utgöra ett värdefullt komplement.
Likaså är det sannolikt att danspedagogen kan komplettera skolans verksamhet,
dels musikskolans, dels gymnastikundervisningens.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en kompletterande personalgrupp
inom barnomsorg och grundskola, nämligen danspedagogen.

Stockholm den 23 januari 1989

Mot. 1988/89
So620

Görel Bohlin (m)