Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:So614

av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)
Inrättande av en barnombudsman

Barns intressen riskerar alltid att komma i kläm, därför att de inte kan hävda
sin egna intressen på samma sätt som vuxna kan.

Det finns mycket i samhällsutvecklingen som inneburit förbättringar för
våra barn. Samtidigt finns det tendenser till att det på vissa områden har blivit
sämre. Särskilt utsatta är givetvis barn som på olika sätt lever i otrygga
miljöer.

Lekmiljöerna i dagens samhälle är mycket olika gårdagens lekmiljöer. I
nya bostadsområden har man alltför ofta tagit bort naturliga lekområden och
ersatt dem med stereotypa lekredskap. Utrymmet för spontan lek och fri
fantasi har krympts, därför att andra behov i bostadsmiljöerna ansetts
viktigare. Det är därför mycket viktigt att barns behov hävdas på lokal nivå
vid tillämpningen av den nya plan-och bygglagen, som är en ramlag, men som
i detalj inte reglerar hur lekmiljön ska garanteras.

Säkerheten för barn åsidosätts ofta. Det finns många onödiga olyckstillbud
som kan förebyggas med god planering. Under det senaste decenniet har
antalet omkomna barn i olyckor halverats, bl.a. genom ökad användning av
bilbälten, flytvästar, skyddshjälmar och petskyddade elkontakter. Men det
finns många onödiga olycksrisker kvar i barnens miljö. Varje år drunknar
t.ex. barn i oskyddade brunnar. Vid en genomgång av rättstillämpningen vid
barnolycksfall har det visat sig att vid de flesta anmälda fall läggs ärendet ner
redan under polisundersökningen. Det är en stor skillnad på hur man
bedömer ansvar vid barns och vuxnas olycksfall.

I barnens lekmiljö har våldet kommit in som en allt viktigare faktor under
80-talet. Kommersiella krafter saluför våld i alla upptänkliga former och
media riktat mot barn. Det har också förändrat barnens lekar.

Det här är bara några exempel på hur viktigt det är att barns behov av en
god miljö tas på allvar.

För ett år sedan la den statliga BUS-gruppen fram ett förslag om inrättande
av en barnombudsman. Vid genomgång av barnmiljörådets arbete framkom
att den verksamhet som där bedrivs måste förstärkas och få ytterligare
resurser, genom att en barnombudsmannatjänst inrättas och görs till chef för
myndigheten. Dessutom borde juridisk expertis tillföras rådet. En uppgift
för den nya barnombudsmannen skulle vara, enligt BUS-gruppens förslag,
att mer aktivt bedriva opinionsarbete gentemot olika organ för att hävda
barns intressen. Dessutom skulle en genomgång göras om en särskild
lagstiftning behövs på området.

Olika organisationer som arbetar med barnfrågor har länge framfört

behovet av en barnombudman, som kan hävda barns intressen. Många
menar att denna ombudsman också borde ha rätt att juridiskt driva vissa
ärenden. Förslaget om en förstärkning av barnmiljörådet, genom inrättande
av en barnombudsman, har mottagits mycket välvilligt av olika intressenter
på barnområdet.

I dagens samhälle där allt fler lagar får karaktären av ramlagstiftning, är
det ännu viktigare att något organ har till uppgift att bevaka lagstiftningens
tillämpning enbart ur barns aspekter. Eftersom barns miljö berör hela
samhället - och inte bara det som tillhör socialstyrelsens verksamhetsfält - är
det mycket viktigt att barnmiljörådet får förbli en egen myndighet med
möjlighet att agera utåtriktat. För att denna utåtriktade verksamhet skall
fungera behövs en förstärkning i form av en barnombudsman.

Alla andra intressen i samhället har starka intresseorganisationer som talar
i egen sak. För barn är det annorlunda. Det är därför oerhört viktigt att en
barnombudsman inrättas för att hela tiden kunna påpeka barnens behov i
olika sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av inrättandet av en barnombudsman,
kopplad till barnmiljörådet.

Stockholm den 19 januari 1989

Ewa Hedkvist Petersen (sj

Margareta Persson (s) Eva Johansson (s)

Åke Gustavsson (s) Marita Bengtsson (s)

Margareta Hemmingsson (s)

Mot. 1988/89
So614

7