Motion till riksdagen
1988/89:So602

av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood
(båda m)

Trygghetsgaranti för ensamföräldrar

Under 1980-talet har socialbidragen till ensamstående med eller utan barn
ökat kraftigt. Ensamma kvinnor med barn är den grupp som i förhållande till
sin andel i befolkningen är kraftigast överrepresenterad bland socialbidragshushållen.
Dessutom är deras tid för samvaro med barnen mindre, och de är
också mer beroende av barnomsorg.

Den ekonomiska tryggheten och valfriheten för den ensamstående mamman
och hennes barn är ofta ringa. Att kunna välja att avstå från
förvärvsarbete under småbarnsåren är praktiskt taget omöjligt. Möjligheten
att välja den barnomsorgsform hon anser bäst är lika liten.

Den ensamstående mamman är i praktiken ensam om vård och fostran, om
glädje och bekymmer. Hon har långa arbetsdagar och skall ensam ombesörja
transporter till barnomsorg och alla andra aktiviteter. Hon skall vara ”både
mamma och pappa”.

Ensamförälderkommittén påvisade i betänkandet Ensamföräldrarna och
deras barn, SOU 1983:51 att de ensamboende föräldrarna ofta har en svår
situation såväl ekonomiskt som på andra sätt. Även om ensamföräldrars
ekonomiska förhållanden visar stora variationer så är deras möjligheter att
välja livsform och barnomsorgsform ringa.

Enligt ensamförälderkommitténs beräkningar är något mer än var tionde
barnfamilj ett hushåll med en ensamstående vårdnadshavare som bor
tillsammans med annan än barnets andre förälder. En fjärdedel av barnen
lever med endast den ena av sina föräldrar. Nära var femte barnfamilj är ett
hushåll med en ensamboende vårdnadshavare.

Utmärkande för ensamförälderbarnens situation är, enligt ensamförälderkommittén,
att de sällan och oregelbundet träffar sin andre förälder. Över
hälften av de särlevande talar inte heller med varandra om frågor rörande
barnets uppfostran och utbildning. 85 % av de ensamboende vårdnadshavarna
är kvinnor med jämförelsevis låg lön.

Moderata samlingspartiets förslag om skatt efter försörjningsbörda med
ett grundavdrag för varje barn, vårdnadsbidrag, avdragsrätt för styrkta
barntillsynskostnader, ett högre garantibelopp i föräldraförsäkringen och ett
neutralt och likvärdigt stöd till enskild och kommunal barnomsorg i olika
former, skulle avsevärt förbättra den ekonomiska situationen och valfriheten
för barnfamiljerna, såväl familjer med sammanboende som med ensamboende
vårdnadshavare.

Särskild uppmärksamhet behöver dock riktas mot situationen för de
ensamstående kvinnorna och deras barn, i synnerhet de som har knappa
ekonomiska förhållanden. Det bör därför öppnas en möjlighet att komplet

tera vårdnadsbidraget och föräldraförsäkringen med en rätt till utbyggnad av
inkomsten upp till en viss minimistandard.

En sådan utfyllnad skulle bli ett slags trygghetsgaranti för en ensamstående
mamma. Hon skulle få tryggheten att veta att hon kan avstå från förvärvsarbete
helt eller delvis under någon tid för att i stället ta hand om barnen. Hon
kanske inte orkar med både förvärvsarbete och barn, eller anser att det skulle
vara bäst för barnen om hon tog hand om dem själv en tid.

En trygghetsgaranti skulle innebära ett erkännande av att vård av egna
barn i hemmet är ett värdefullt arbete. Även andra småbarnsfamiljer med
utsatt ekonomi bör ha rätt till trygghetsgaranti.

Trygghetsgarantin bör handhas av försäkringskassan. Den skulle till en
början kunna omfatta familjer med minst ett barn under tre år eller två barn
under skolåldern. Underhållsbidrag, bidragsförskott, barnpension, bostadsbidrag,
sjukpenning och andra inkomster måste naturligtvis avräknas. Likaså
måste möjligheterna för en studerande förälder att erhålla studiemedel och
barntillägg beaktas.

En trygghetsgaranti skulle i praktiken innebära mycket små kostnader
eller t.o.m. besparingar. Alternativen är ju för det mesta socialbidrag och en
betydande daghemssubvention minskad med den skatt och eventuella
reduktion av bostadsbidraget som förvärvsarbetet skulle ha medfört. En
trygghetsgaranti bör snarast utredas och föreslås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning om en trygghetsgaranti
i syfte att öka tryggheten och valfriheten för särskilt ensamboende
vårdnadshavare i knappa ekonomiska omständigheter i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 10 januari 1989

Ann-Cathrine Haglund (m) Elisabeth Fleetwood (m)

Mot. 1988/89
So602

5