Motion till riksdagen
1988/89: So543
av Hugo Bergdahl (fp)
Skadeverkningar av tandlagningsmaterial
Människans kroppsliga, intellektuella och själsliga funktioner är komplicerade
och ömsesidigt påverkade. Dessa system kan i stor utsträckning
påverkas på kemisk väg, och de stigande kunskaperna härom är en stor
landvinning inom läkekonsten. Främmande substanser som tillförs kroppen
kan på samma sätt medföra störningar med mer eller mindre allvarliga
konsekvenser, omedelbart eller på längre sikt.
I ett miljonårigt perspektiv är våra funktioner anpassade till hur våra
näringsämnen är sammansatta och till andningsluftens innehåll. Anpassningen
till förändringar är långsam i dessa grundläggande avseenden.
Amalgam och vissa metaller har fram till 1980-talet i allt större omfattning
använts som tandlagningsmaterial, innebärande att genomsnittssvensken
tillförts 5 — 20 gram artfrämmande ämnen. Kvicksilver, som är
synnerligen giftigt, ingår till ca 50%.
Debatten om kvicksilver och andra tandlagningsämnens farlighet är inte
ny. I USA fördes en intensiv vetenskaplig debatt i mitten på 1800-talet och
i Tyskland under åren omkring 1930.1 Sverige har diskussionerna intensifierats
under 1980-talet, och en rad forskningsrapporter har framlagts som
tyder på att:
— amalgam är instabilt — särskilt vid värme och tuggning
— amalgam korroderar i kontakt med mera ädla metaller
— födans innehåll av spårämnen/mineraler, bl. a. selen, är för lågt och
lägre än i flertalet andra länder samt eventuellt sjunkande genom markförsurningen
— kvicksilver från amalgam ackumuleras i olika organ, påverkar immunförsvaret
och centrala nervsystemet. Vissa forskare har angett antalet
sjukdomsfall från några tiotusental till 12% av de 6,5 miljoner människor
som bär amalgam.
Rapporten pekar också på:
— sjukdomstillstånden kan utlösas av ämnen i vår miljö eller av tillfälliga
påfrestningar på individen
— en rad svårare sjukdomstillstånd som läkarvetenskapen ej funnit heltäckande
orsaksförklaringar till kan vara följdeffekter av eller till en viss
andel direkt sammanhängande med belastningen av amalgam/metaller
som tandlagningsmaterial, ibland i kombination med ämnen i luften
och i arbetsmiljön.
Socialstyrelsen har nyligen med hjälp av professor Friberg tagit fram ett
forskningsprogram runt problematiken med amalgam.
12 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr So539—547
De forskningsrapporter som publicerats, experters bedömning av antalet
sjukdomsfall och den omfattande rapporteringen i media, brev och
andra kanaler om att ett stort antal patienter får otillfredsställande vård
eller ingen vård alls tyder på att åtgärder bör vidtas samtidigt med att
socialstyrelsen arbetar vidare med principfrågan.
I detta sammanhang vill jag peka på en färsk forskningsrapport från
Lund där ca 80 % a v sammanlagt 519 patienter som ansett sig amalgamförgiftade
blivit bra eller bättre genom utbyte av amalgam som tandlagningsmaterial.
Idag råder förhållandet att patienten alltför ofta själv måste analysera
sina symtom och ställa diagnos för att ens kunna begära undersökningar
och söka vård. I allmänhet får patienten själv bekosta kostnadskrävande
provtagning, besök hos hänvisningstandläkare och långa resor till de fåtaliga
provtagningsställena. I landet finns ytterst få läkare med djupare kunskaper
som behandlar denna patientgrupp medan antalet tandläkare är
något större och växande. Samtidigt är riskerna för och konsekvenserna av
felaktig behandling allvarliga.
I denna patientgrupp lever många under knappa ekonomiska omständigheter,
har bristande kunskaper och försämrad handlingsförmåga vilket
tillsammans gör att den enskildes möjlighet att få adekvat vård är små.
Allmänna försäkringslagen och tandvårdslagen
1. Att besök enligt remiss hos landets hänvisningstandläkare och därav
föranledda undersökningar i försäkringshänseende jämställs med besök
inom den offentliga sjukvården.
2. Tandvårdstaxan tillämpas vid utbyte av tandlagningsmaterial om nuvarande
material misstänks medföra problem i det enskilda fallet och
annan sjukdomsorsak ej kunnat dokumenteras. Den förhållandevis
begränsade grupp människor som idag har akuta problem och som av
läkare (numera med socialstyrelsens stöd) erhåller rekommendationen
att byta ut sitt amalgam ska få det bekostat helt via tandvårdstaxan. I
likhet med arbetsskadelagstiftningens s. k. bevisregel ska samband mellan
amalgam och sjuklig påverkan anses föreligga om inte betydligt
starkare skäl talar emot det.
3. Mineraltillskott, bl. a. selen och vissa vitamintillskott, jämställs med
läkemedel som får receptförskrivas vid skälig misstanke.
Vårdåtgärder
1. Utveckling/tillämpning av vårdprogram och tandhälsoprogram även
innefattande kostfrågor och egenvård.
2. Information till samtliga tandläkare om riskerna för bestående handikapp
vid för snabbt amalgamutbyte och om beprövade skyddsåtgärder.
3. Vårdgivarna måste utbilda sin personal så att patienternas symptom tas
på allvar, att de får den behandling de har rätt till och att de som har
problem får hjälp nu och i första hand.
Mot. 1988/89
So543
8
Temporära åtgärder/departementsutredningar
A. Förbud avseende amalgambehandling av barnens mjölktänder.
B. Varje målsman ges tillfälle att avböja amalgam som tandvårdsmaterial
för barn och ungdom inom folktandvården.
C. Prövning av formerna för Sveriges medverkan i Nordiska institutet för
odontologisk materialprovning (NIOM).
Tillsyn över vårdgivarna
Aktiv tillsyn måste utövas för att erhålla förvissning om att patienternas
symtom tas på allvar, att de får den behandling de har rätt till och att de
som har problem får hjälp nu och i första hand.
Sammanfattning
Den vetenskapliga och allmänna debatten om amalgam och metallers
farlighet innebär farhågor för att vi redan nu kan ha folkhälsoproblem av
betydande omfattning och att dessa kan komma att förvärras av utlösande
miljöfaktorer och genom att den enskilde får en längre exponeringstid
(nötning på centrala nervsystemet) allteftersom åren går. För personer,
som vill ha utredning av sjukdomstillstånd där metallförgiftning misstänks,
är det viktigt att vårdsituationen förbättras och att de ges en rimlig
behandling.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts ovan hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förgiftning på grund av tandlagningsmaterial,
[att besök enligt remiss hos landets hänvisningstandläkare och
därav föranledda undersökningar i försäkringshänseende jämställs
med besök inom den offentliga sjukvården,1]
[att den förhållandevis begränsade grupp människor som i dag
har akuta problem och som av läkare erhåller rekommendationen
att byta ut sitt amalgam ska få det bekostat helt via tandvårdstaxan,1]
[att i likhet med arbetsskadelagstiftningens s. k. bevisregel ska
samband mellan amalgam och sjuklig påverkan anses föreligga om
inte betydligt starkare skäl talar emot det,']
[att mineraltillskott, bl. a. selen och vissa vitamintillskott, jämställs
med läkemedel som får receptförskrivas vid skälig misstanke,1]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vårdprogram utvecklas/tillämpas, även innefattande tandhälsoprogram,
kostfrågor och egenvård,
Mot. 1988/89
So543
1 1988/89: Sf375
9
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
information till samtliga tandläkare ges om riskerna för bestående
handikapp vid för snabbt amalgamutbyte och om beprövade
skyddsåtgärder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiv
tillsyn måste utövas för att erhålla förvissning om att patienternas
symtom tas på allvar, att de får den behandling de har rätt till och
att de som har problem får hjälp nu och i första hand.
Stockholm den 24 januari 1989
Hugo Bergdahl (fp)
Mot. 1988/89
So543
10