Motion till riksdagen
1988/89: So535

av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m)
Tillstånd för servering av alkoholhaltiga drycker

Vi har vid flera riksmöten uppmärksammat riksdagen på att rättstillämpningen
enligt lagen om handel med drycker är godtycklig och att den varit
föremål för stor uppmärksamhet och debatt. Ett flertal ärenden har t.o.m.
aktualiserats vid Europadomstolen.

Vi har all respekt för riksdagens och myndigheternas ambitioner att
minska alkoholkonsumtionen och ställer upp för WHO:s hälsostrategi att
minska alkoholkonsumtionen med 25% till år 2000. Vi anser emellertid
inte att viktiga rättsprinciper får åsidosättas för denna strävan. Vi ställer
oss också mycket frågande till huruvida en minskning av alkoholkonsumtionen
kan åstadkommas genom att huvudsakligen försvåra för restaurangnäringen
att erhålla och behålla serveringstillstånd. Det är dock endast
10 procent av den samlade alkoholmängden som intas på restaurang.
Andra åtgärder, som t. ex. ökad information torde ha avsevärt bättre
effekt.

Åsidosättande av rättsprinciper

Fr. o. m. den 1 juli 1982 ändrades Lagen om handel med drycker så att
utskänkning av alkoholhaltiga drycker kan förvägras eller tillstånd återkallas
”då ekonomisk misskötsamhet föreligger” och en person ”därmed inte
kan anses lämplig att driva rörelse med försäljning av alkoholdrycker”.

Det har bl. a. från brottsförebyggande rådets och alkoholhandelsutredningens
(SOU 1985:15) sida anförts betänkligheter mot att använda alkohollagstiftningen
i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, även om
inte någon ändring av lagen föreslagits.

Att den typ av lagstiftning det här gäller bäddar för godtycke och
rättsosäkerhet framgår av en rad praktikfall, som väckt massmedias uppmärksamhet.
Det har nämligen visat sig att enbart misstanken om skatteoch
bokföringsbrott varit tillräckligt för att utskänkningstillstånd har indragits
eller förvägrats restaurangägare.

1 flera fall har kvinnor som bedrivit restaurangrörelse mist sitt serveringstillstånd
på grund av att mannen i familjen gjort - eller misstänkts ha
gjort — ekonomiska transaktioner, som bedömts utgöra grund för indragning
av tillståndet. Socialstyrelsen som är sista besvärsinstans ansåg det
t. ex. i några kända fall ”inte uteslutet att mannen hade ett faktiskt inflytande
över verksamheten”. Ändå var det kvinnan som stod skriven för
rörelsen! Indragning av tillstånd har i sådana fall medfört att rörelser gått i
konkurs.

I socialstyrelsens idéprogram 1988 rörande alkoholpolitiken förekommer
en rad uttalanden som inger betänkligheter. Det påstås bl. a. att
restauranger bedriver en aktiv marknadsföring med syftet att öka alkoholkonsumtionen.
Det föreslås bl. a. att restauranger som vänder sig till
ungdomar under 25 år inte ska betros med serveringstillstånd. Man torde
alltså snarast kunna förvänta sig en skärpning av restriktionerna.

En lagändring behövs

Det bör vara en persons lämplighet att sköta en restaurangverksamhet med
avseende på ordning, nykterhet och trevnad, som skall vara utslagsgivande
vid bedömningen av rätt till servering av alkoholdrycker. Nuvarande
lagstiftning har visat sig ge utrymme för alltför godtyckliga bedömningar
och utgör en stor rättsosäkerhet för en grupp näringsidkare, restaurangägarna.
Det kan bli fråntagna sin försörjningsmöjlighet inom restaurangnäringen
p. g. a. misstänkt ekonomisk brottslighet eller försumlighet inom
ett helt annat verksamhetsområde. T. o. m. misstänkt försumlighet hos en
make kan leda till att serveringstillståndet dras in. Tala om rättsosäkerhet!

En viktig princip för svensk lagstiftning bör vara att man skall straffas
för ett brott man begått och inte för ett misstänkt brott inom en helt annan
verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring av Lagen om handel med drycker så att viktiga
rättsprinciper inte åsidosätts.

Stockholm den 25 januari 1988

Gullan Lindblad (m) Göthe Knutson (m)

Mot. 1988/89
So535

7