Motion till riksdagen
1988/89:So518

av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg
(båda mp)

Ortopedisk medicin

Rörelse- och stödjeorganens sjukdomar kostar idag samhället 28 miljarder
kronor om året. Det är oerhört viktigt att dessa kostnader nedbringas. Då
krävs det att de kunskaper i ortopedisk medicin som finns inom läkar- och
sjukgymnastkåren tas till vara. Då skulle tusentals ryggpatienter få hjälp.
Utan ortopedisk medicin står den svenska sjukvården inför fortsatta långtidssjukskrivningar
när det gäller flertalet kroniska och akuta ryggåkommor.

Ortopedisk medicin lärs inte ut i den svenska grundutbildningen för läkare.
Den förekommer heller inte i de etablerade läkarspecialitéerna, endast
som vidareutbildningskurser, som till stor del anordnas i socialstyrelsens
regi. Ortopedisk medicin har inte ännu erhållit status av egen specialitet.

Definition: Ortopedisk medicin är inriktad på att diagnosticera och behandla
smärtsamma tillstånd i rygg och leder med tyngdpunkt på funktionen.
Den kan ses som en brygga över ett ingenmansland mellan de traditionella
specialitéerna ortopedi, neurologi och reumatologi, vilka helt övervägande
behandlar sjukliga förändringar i organ och strukturer, inte funktionen.
Det stora flertalet smärttillstånd beror dock ej på dylika sjukliga förändringar
utan på funktionsstörningar i för övrigt friska leder, muskler och
andra vävnader.

Ortopedmedicinaren arbetar med gängse undersökningsmetoder, som
kompletteras med en specifik manuell undersökningsteknik. Otaliga patienter
vet vad en sådan teknik betyder.

a) Det finns inga utbildningstjänster i ortopedisk medicin i den offentliga
sjukvården. Därför kan ingen läkare utan stora ekonomiska uppoffringar
utbilda sig i ortopedisk medicin.

b) De som trots detta utbildat sig i ämnet och vill arbeta inom området
har svårt att klara sig ekonomiskt då specialistvårdstaxan ej är anpassad
för behandlingen.

c) Den viktiga utvärderingen av metoderna blir eftersatt, ingen institution
tar ansvar för forskning och utveckling på området.

d) De flesta läkarna får gå hela sin grund- och specialistutbildning utan
att komma i kontakt med ämnet.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar att utbildningstjänster i ortopedisk medicin
inrättas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att läkare
med ovanstående utbildning skall erhålla specialistkompetens,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att så
anpassa specialistvårdstaxan att privatpraktiserande läkare kan ge
patienterna ekonomisk möjlighet att tillgodogöra sig denna behandling,1]

[att riksdagen beslutar att en statlig vidareutbildning för sjukgymnaster
i ortopedisk medicin inrättas,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sjukgymnaster
med examen i ortopedisk medicin får ta ut en högre taxa
för tidskrävande ortopedmedicinska undersökningar och behandlingar1].

Stockholm den 23 januari 1989

Ragnhild Pohanka (mp) Anita Stenberg (mp)

Mot. 1988/89
So518

1 1988/89:Sf343

2 !988/89:Ub714