Motion till riksdagen
1988/89: So510

av Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar
(båda c)

Patientjournallagen

Patientjournallagen sorn antogs av riksdagen våren 1985 och sorn gäller
från den 1 januari 1986 kom även att innefatta krav på signering av
journalanteckning.

Utredningen som låg till grund för lagens tillkomst ansåg inte att ett
sådant krav var relevant. Bland annat anförde utredningen att vid en
vårdcentral med åtta läkare skulle signeringstvånget kräva en extra läkartjänst.
Därtill skulle journaler kunna bli liggande i avvaktan på att berörd
läkare hade tid.

Ute i landet brottas sjukvården med påtvingade besparingar med så
liten effekt som möjligt på det direkta sjukvårdsarbetet. Från flera håll,
både inom primärvården och vid sjukhusens kliniker, påtalas signeringstvånget
som en onödig hantering. Den tid som vårdpersonal och sekretariat
lägger ner på signering och omständlig journalhantering borde, som vi
ser det, på ett bättre sätt kunna användas i den direkta vården.

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om ett upphävande av
signeringstvånget av journalanteckningar. Vid senaste behandlingen anförde
socialutskottet ”att den som låter föra in en uppgift i en patientjournal
är ansvarig för uppgiftens riktighet oavsett om signering skett eller
inte”.

Vi anser, med hänvisning till dels socialutskottets uttalande, vilket vi
instämmer i, och dels de många signaler som kommer från de direkt
berörda i vården, att socialstyrelsen bör få i uppdrag att företa en utredning.
Denna utredning bör belysa vad patientjournalens signeringskrav
har inneburit för vården, samt om detta krav kan avskaffas eller ändras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om signeringskrav av patientjournaler.

Stockholm den 25 januari 1989

Stina Gustavsson (c) Ingbritt Irhammar (c)