Motion till riksdagen
1988/89: So509

av Karin Falkmer och Inger René (båda m)
Tillgången på transplantationsorgan

Utvecklingen inom transplantationskirurgin har gått snabbt under de senaste
årtiondena. Transplantation är numera en helt vedertagen metod vid
behandling av flera sjukdomar. Förbättrad teknik och nya läkemedel har
medfört att transplantationsresultaten har blivit avsevärt bättre, vilket för
många människor har inneburit att deras liv kunnat förlängas och deras
livssituation positivt förändrats.

I samband med tillkomsten av lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande
av människans död vidtogs vissa ändringar i transplantationslagen.
Huvudregeln att det krävs skriftligt samtycke av den avlidne under hans
livstid fick kvarstå. Om det inte föreligger ett skriftligt samtycke, skall man
däremot inte som tidigare utgå från att samtycke ändå finns utan i stället
från att samtycke saknas. Presumtionen att samtycke saknas bryts forst om
den avlidne under sin livstid har uttalat sig för ingrepp eller om det av
andra skäl finns grundad anledning anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse
med hans uppfattning. Om den avlidnes inställning inte är
känd, bryts presumtionen om nära anhörig medger ingreppet. Finns det
flera nära anhöriga och framkommer det att de är oense får ingrepp inte
göras. Är det inte känt vilken inställning den avlidne hade och saknade han
nära anhörig kan ingrepp inte heller ske.

Transplantationsutredningen, som tillsattes i mars 1987, överväger för
närvarande frågan om samtycke vid transplantationsingrepp för att finna
en lämplig avvägning mellan å ena sidan den enskildes intresse av självbestämmande
och å andra transplantationsverksamhetens behov av organ
att behandla sjuka med.

Transplantationskirurgins verksamhet är ytterst värdefull och det är
angeläget att behovet av organ tillgodoses i syfte att rädda liv och bota
svårt sjuka. Samtidigt måste dock lagstiftningen ge största rättssäkerhet i
fråga om samtycke till transplantation. Respekten för människan och den
personliga integriteten får inte upphöra i och med dödens inträde. Ett
aktivt samtycke som bygger på ett personligt ställningstagande bör krävas
före en transplantation.

Det framtida behovet av transplantationer beräknas öka. Den faktor
som utgör den yttersta begränsningen vid all transplantationsverksamhet
är tillgången på organ.

Det är angeläget att allmänheten görs uppmärksam på transplantationsverksamhetens
värde och behovet av organ och givare. Lång väntan

på transplantationsorgan innebär att patientens tillstånd försvagas och
chansen till ett lyckosamt transplantationsresultat försämras.

Socialstyrelsen bör i samverkan med t. ex. Röda Korset och Svenska
Kyrkan genomföra en landsomfattande kampanj för att medvetandegöra
medborgarna om vikten av deras aktiva samtycke för att öka tillgången på
transplantationsorgan.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en landsomfattande kampanj för att öka tillgången
på transplantationsorgan.

Stockholm den 25 januari 1989

Karin Falkmer (m) Inger René (m)

Mot. 1988/89
So509

10