Motion till riksdagen
1988/89: So492

av Daniel Tarschys och Karin Ahrland både (fp)
Rättsläkarverksamheten

Rättsmedicinsk verksamhet består i att utföra rättsmedicinska undersökningar
av levande och avlidna personer, samt att avge utlåtanden om
skadors och sjukdomars uppkomsträtt och svårighetsgrad samt om orsakssamband
mellan handling eller andra förhållanden och effekt.

Den rätsmedicinska verksamheten utövades i Sverige fram till 1940 i
första hand av provinsialläkare och stadsläkare m.fl. 1938 övertog Karolinska
institutets rättsmedicinska institution verksamheten för Stockholm
med omgivning. 1945 inrättades en rättsläkarstation i Stockholm, i Lund
1951, i Göteborg 1963, i Umeå 1964, i Uppsala 1965 och i Linköping
1975. Verksamheten var underställd dåvarande medicinalstyrelsen och
sedermera socialstyrelsen.

1971 lade socialstyrelsen fram en utredning om den fortsatta utbyggnaden
av rättsläkarväsendet. Man gjorde en gränsdragning mellan rättsläkarnas
och allmänpatologernas obduktionsverksamhet och menade att de
typer av fall som skickas till en rättsläkarstation för undersökning endast i
undantagsfall skulle utföras av patolog emedan dessa saknar nödig kompetens
för bedömning av onaturliga dödsfall såsom olyckor, förgiftningar,
mord-dråp etc.

I den s. k. översynsutredningen (ÖSoS/1978) för socialstyrelsen framkastas
förslag att rättsmedicin jämte rättspsykatri skulle överföras till
landstingen.

I regeringens proposition (1979/80:6) om socialstyrelsens uppgifter och
organisation m.m. förutskickades att en särskild utredningsman skulle
kallas för att kartlägga behovet och omfattningen av rättsmedicinsk service
samt närmare utreda i vilka organisatoriska former denna service skulle
tillhandahållas. Därvid skulle belysas förutsättningarna för att överföra
det rättsmedicinska undersökningsväsendet till sjukvårdshuvudmännen.
Utredningen inleddes 1983 och lade fram sitt betänkande 1986 (DsS
1986:3).

Man föreslog att statens rättsläkarstationer, den kemiska avdelningen
vid statens rättskemiska laboratorium samt statens kriminaltekniska laboratorium
förs samman och bildar en egen myndighet som skall benämnas
statens rättstekniska laboratorium antingen underställd rikspolisstyrelsen
eller direkt underställd justitiedepartementet. Utredaren föreslog
vissa åtgärder för att läkare i högre utsträckning än vad som sker i dag skall
utfärda dödsbevis varvid han förmodade att antalet sådana undersökningar
kraftigt skulle minska inom den rättsmedicinska organisationen.

Betänkandet har remissbehandlats. Merparten av remissinstanserna
ställde sig positiva till den föreslagna organisatoriska förändringen medan
bl. a. NUU (nämnden för universitetssjukhusens utbyggnad) fortfarande
menar att landstingen vore den lämpligaste huvudmannen för den rättsmedicinska
verksamheten. Överdirektören och chefen för statens förhandlingsnämnd
Svante Englund har utrett frågan vidare och sammanställt en
lagrådsremiss med förslag till ”Lag om omhändertagande och undersökningar
av avlidna”. Denna remiss har dock ej lämnat departementet utan
frågan är fortfarande under beredning.

Sedan betänkandet från 1986 framlades har intet förslag framlagts. I
drygt 10 år har således huvudmannafrågan för statens rättsläkarstationer
varit föremål för utredning och övervägande. Under denna tid har man
sökt hålla verksamheten flytande på en oförändrad bemanningsnivå. Arbetsvolymen,
som är helt styrd av den gällande lagstiftningen, har inte
kunnat påverkas av vare sig socialstyrelsen eller av de enskilda rättsläkarstationerna.
Inflödet av undersökningsfall har under denna tid ökat ca
10%, vilket i första hand beror på det ökade antalet avlidna i landet. De
undersökta fallens karaktär har under samma tid blivit betydligt mycket
mer komplicerade beroende på den ökade mängden våldsbrott i samhället
men också en ökad tendens till anmälningar av t. ex. felbehandlingsfall i
sjukvården, s.k. polismisshandel m. m.

Det har alltid varit svårt att rekrytera läkare till rättsmedicinsk verksamhet
på grund av arbetets speciella karaktär. Denna svårighet har accentuerats
ytterligare av ovissheten om verksamhetens framtid men också av den
stora arbetsbelastningen som väsentligt skiljer sig från annat läkararbete.
F. n. utför en svensk rättsläkare mellan 600 och 700 obduktioner per år.
Risken för felbedömningar är uppenbar, och på senaste tiden har även
rättsläkarstationernas funktion börjat svikta i så måtto att handläggningstiderna
successivt ökar. Semester och jourkompensationer har ej kunnat
tas ut. Som exempel kan nämnas rättsläkarstationen i Lund där fyra läkare
har 150 semesterdagar innestående och 450 timmars jourkompensation
som ej kunnat uttas i avtalsenlig ledighet. För närvarande finns drygt 500
ärenden på stationen som ej är färdiga för expediering varför anhöriga,
polis m. fl. tvingas avvakta med bouppteckningar, utredningar etc.

I en skrivelse (1988-12-08) har socialstyrelsen nyligen meddelat rättsläkarstationem
att man på grund av ett förväntat underskott om ca 2,5
milj.kr. för budgetåret 1988/89 måste säga upp all personal som ej är
tillsvidareförordnad och att man ej längre kan anställa vikarier på tjänster
som ej är besatta. Av de 24 tjänster för rättsläkare som finns i landet är för
närvarande endast 16 besatta. Verksamheten kan därmed ej bedrivas på
tillfredsställande sätt och olika typer av neddragningar i servicen åt de
rättsvårdande myndigheterna har aviserats av föreståndarna på de olika
stationerna.

Det är synnerligen allvarligt att den rättsmedicinska verksamheten på
detta sätt dras ner så att den inte kan tillgodose samhällets behov av
rättsmedicinsk service. Enskilda människor som utsatts för våld som
incest och misshandel blir härigenom lidande liksom rättssäkerheten.

Mot. 1988/89
So492

14

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att riksdagen nu reagerar och
begär omedelbara insatser från regeringens sida för att ge stabilitet och
stadga åt den rättsmedicinska verksamheten. Dels måste klarhet skapas
om det framtida huvudmannaskapet för rättsmedicinen, dels bör verksamheten
tillföras resurser så att elementära krav på rättssäkerhet kan tillfredsställas.

Regeringen bör återkomma till riksdagen i båda dessa frågor. För akuta
insatser under den närmaste tiden föreslår vi att riksdagen beviljar 3
miljoner utöver det anslag som är uppfort i årets budgetproposition.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för den
framtida rättsmedicinska verksamheten,

2. att riksdagen under anslaget E 4 Statens rättsläkarstationer
beviljar 5 milj. kr. utöver det av regeringen föreslagna beloppet.

Stockholm den 25 januari 1989

Daniel Tarschys (fp) Karin Ahrland (fp)

Mot. 1988/89
So492

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

15