Motion till riksdagen
1988/89: So488

av Siw Persson (fp)

Skydd för yrkestitel psykolog

Legitimation för psykologer infördes den 1 juli 1978. Legitimationen har
som grund avlagt psykologexamen och ett års praktisk tjänstgöring för
legitimation. Psykologexamen avläggs efter en femårig utbildning - nu
enligt en linjeutbildning och studieplan från 1982.

Det skydd som legitimationen representerar har varit och är väsentligt
för allmänheten och har även på annat sätt haft stor betydelse för yrkesutövningen
inom de många olika samhällsområden där psykologer är verksamma.

Emellertid förekommer fortfarande ett missbruk av psykologiska utrednings-
och behandlingsmetoder som bedrivs utan psykologisk kompetens.
Enskilda personer utan erforderlig utbildning kallar sig psykolog och bedriver
en verksamhet som i vissa sammanhang kan ha direkt skadliga
konsekvenser. En del exempel på sådan verksamhet finns i flera utgåvor av
telefonkatalogens ”gula sidor” under rubriken ”psykologer övriga”. Sådana
tendenser tycks förstärkas i och med att en yrkeskategori legitimeras.
Utbudet av tjänster från gruppen psykologer ”övriga” har ökat under åren.
Motsvarande situation har uppstått också sedan psykoterapeuter legitimerats.
En växande marknad av ”psykoterapeuter övriga” har sålunda framträtt
i televerkets annonser.

Yrkesutövare med otillräcklig kompetens har vidare sökt ge sken av
kompetens och respektabilitet genom att utge sig för psykolog eller att
använda en sammansättning av en yrkesbeteckning där titeln psykolog
ingår.

Allmänheten som söker hjälp för psykiska besvär kan tyvärr inte alltid
ha tillräcklig kunskap om vilka kvalifikationskrav som man kan ställa på
en fullgod yrkesutövare. Detta kan leda dels till att hjälp uteblir, dels till att
enskilda människors lidande förvärras. Därtill kommer negativa konsekvenser
för leg. psykologer i form av risk för oförskyllt vanrykte, något
som kan få överspridning till den offentliga hälso- och sjukvården.

De erfarenheter som finns under 80-talet leder till slutsatsen att legitimationens
skydd bör kompletteras också med ett skydd för yrkesbeteckningen
psykolog.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anförde i sitt remissvar
på 1981 års behörighetskommittés betänkande följande i frågan:

”Intet hindrar att en person som helt saknar utbildning för yrket utger
sig för att vara psykolog eller psykoterapeut med den risk för missbruk av
psykologiska arbetsmetoder, både inom psykodiagnostik och psykoterapi,

som detta för med sig, till skada för sjuka människor som utsätts för sådan
behandlig”.

Någon förändring har sedan dess inte skett beträffande skydd för yrkestiteln
psykolog. Lag om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården
m. m. bör därför kompletteras i §9, stycke 1, varvid yrkestiteln psykolog
likställs med yrkestitlarna barnmorska, läkare och tandläkare.

I denna förändring bör inkluderas såväl den som avlagt psykologexamen
och som fullgör praktisk tjänstgöring för legitimation och den som meriterar
sig för legitimation enligt socialstyrelsens övergångsbestämmelser
genom tjänstgöring och vidareutbildning.

Hemställan

Mot denna bakgrund hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning för att
skydda yrkestiteln psykolog.

Stockholm den 25 januari 1989

Siw Persson (fp)

Mot. 1988/89
So488

4