Motion till riksdagen
1988/89: So485

av Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c)
Kvinnors hälsa

Kvinnors hälsoproblem har inte varit tillräckligt uppmärksammade.
Många kvinnor kan berätta om den brist på ointresse de mött hos de läkare
de besökt. Deras diffusa symptom med sveda och värk har ofta ansetts
vara psykiskt betingade och behandlingen har därför ofta utgjorts av en
förskrivning av något lugnande läkemedel. Sjukdomen botades ej av detta,
i stället uppstod ofta ett läkemedelsberoende som förvärrade situationen.

Många kvinnor är verksamma inom vård- och omsorgsarbete. I det
arbetet är det mycket vanligt med förslitnings- och belastningsskador.
Kunskapen rörande dessa sjukdomar saknas hos många läkare, frånsett
dem som ägnar dessa sjukdomar ett speciellt intresse. Behandlingen blir
ofta här passiviserande, i stället för aktiv rehabilitering och träning har
alltför många medelålders kvinnor fått enbart smärtstillande mediciner.
Detta har blivit en behandling som medfört förtidspensionering och utslagning.

Läkemedelsberoende

I början av sjuttiotalet etablerades en ny typ av lugnande mediciner i vårt
land. På ett lätt sätt reducerade kvinnors hälsoproblem med ett piller. Ett
piller som gav god sömn, som tog bort ångest och som gav läkaren en
patient som snabbt kunde lugnas ned utan att det tog allt för lång tid. De
nya läkemedlen tillhörde gruppen benzodiapider. Tyvärr fanns det en
baksida på denna lättordinerade terapi. Många kvinnor upptäckte att de
efter bara en kort tids bruk av medicinen blivit beroende av sitt välsignade
läkemedel. Skamkänsla, ångest och en ensamhetskänsla med låg förståelse
från omgivningen blev följden. Allt för få kände till biverkningarna och
när de kom till allmän kännedom klassades preparaten som narkotiksa
läkemedel, med de restriktioner som då omger förskrivningen.

Fortfarande förskrivs dessa läkemedel. De utgör i vissa specifika fall den
enda tänkbara terapi som kan erbjudas. Trots det kan slentrianmässiga
förskrivningar ibland ske. Även männen råkar naturligtvis ut för ett läkemedelsberoende
på grund av dessa preparat.

Kvinnors situation är dock till skillnad från männens mera utsatt. Förståelsen
för kvinnors speciella sjukdomsbilder, med diffusa symptom som
ofta bedöms som orsakade av nervösa eller psykiska svagheter, gör det lätt
för den besökande läkaren att snabbt komma ifrån problemen genom
denna förskrivning.

Information och behandling

Nu har kvinnorna själva genom olika organisationer tagit ansvar för information
rörande den situation som drabbat så många kvinnor. Genom att
våga ta upp situationen till debatt informeras ytterligare kvinnor om att de
inte är ensamma som drabbats av det skamliga, svårförståeliga beroendet.
De har drabbats utan egen medverkan, de har drabbats till följd av en
förskrivning som skett enligt läkarens ordination. Bara tanken på att detta
skulle bli effekten är svårförståelig. Hjälp för den uppkomna situationen
har knappast funnits. Goda råd som att ta sig samman har varit vanliga.
Många familjers situation har totalhavererat genom denna till synes oskyldiga
förskrivning.

Trots att läkemedlen är narkotikaklassade förekommer fortfarande
slentrianmässiga förskrivningar av preparaten. Kvinnors utsatthet vid läkarbesök
med dåliga kunskaper hos behandlande läkare rörande kvinnors
speciella sjukdomsbild medför att så sker. Forskning rörande kvinnors
diagnoser är allt för dålig, tillräcklig tid finns ej för att behandlande läkare
skall kunna tränga in i sjukdomsbilden. Bristen på förebilder bidrar även
till denna olyckliga situation.

Kvinnors krav på behandling

Naturligtvis kan vi inte acceptera att detta behandlingssätt fortsätter.
Kvinnors sjukdomssymptom måste tas på allvar. Det finns andra behandlingsmetoder.
Det har flera försök visat. Det finns också betydligt mera att
göra när det gäller att rehabilitera kvinnor som råkat ut för ett tablettberoende.
Det krävs att läkarutbildningen får ett betydligt bredare innehåll när
det gäller kvinnospecifika sjukdomar. Det krävs mera empati hos den
behandlande sjukvårdspersonalen som skall kunna ge sig den tid som
behövs för att klara av de problem den vårdsökande kvinnan söker för.

Många av dessa kvinnor hamnar även i andra missbrukssituationer som
förstärker deras utsatthet. Det finns många kvinnor som berättar om sitt
eget beroende som startat med en kris av något slag: sorg efter nära anhörig
eller skilsmässa. Tabletterna gav lugn men de löste ej upp den kris som
behövde bearbetas. 1 stället gav de en beroendesituation som var helt
främmande för kvinnan.

Det finns alltför många kvinnor som redan offrats för den inställning de
mötts av. Vi kan inte acceptera att så sker framdeles.

Dessa läkemedel skall inte förskrivas på annat än mycket stränga indikationer.
Även kortvariga förskrivningar med normaldosering har visat sig
ge de tragiska följderna.

Alkoholberoende

Mångå läkare forskriver även dessa preparat för att klara en patients
alkoholberoende. Genom att ersätta ett beroende med ett annat ger man
inte den rätta behandlingen. Här behövs en ökad information som står
emot läkemedelsföretagens glamorösa syn på dessa läkemedel, reklam som
är förödande och som borde vara dödskallemärkt.

Mot. 1988/89

So485

22

Vem skall betala det pris den enskilde läkemedelsberoende får, utan eget Mot. 1
förvållande? I dag finns det inte någon som kan ställas till svars för denna So485
behandling. Läkaren har handlat enligt den utbildning han fått, det är inte
någon felbehandling. Läkemedelsföretaget har tillverkat sina läkemedel
för att sälja till så många som möjligt. Patienten har tagit de tabletter som
ordinerats och hon köpt med sedvanlig läkemedelsrabatt. Det finns inte
någon som kan ställas till svars för detta.

En del projekt har nu genomförts som gett lärdomar om behandlingsmetoder,
behandlingstidens längd samt effekterna av behandlingen.

Kvinnoorganisationerna har medverkat med upplysning och information.
Kvinnoorganisationerna har här medverkat tillsammans med personal
som arbetat med det s. k. TUB-projektet på Huddinge sjukhus i detta
arbete. Här har även andra frivilligorganisationer deltagit. I den erbjudna
kursverksamheten har många sjukvårdsanställda deltagit. Detta talar för
att landstingen borde ta ett större ansvar för vidareutbildning i dessa
frågor.

Medel

För att klara denna information även fortsättningsvis krävs att medel
anslås. Det är en synnerligen viktig verksamhet som främst riktar sig till
kvinnor. Som vanligt är det ofta betydligt svårare att erhålla stöd för
sådana projekt jämfört med projekt riktade exempelvis till arbetsplatsernas
kamratstöd för att förhindra alkoholmissbruk.

Samhällets ansvar

Kvinnors behov av denna speciella information kräver att hela samhället
tar sitt ansvar. Sjukvårdshuvudmännen måste ges i uppdrag att sköta
information till sina anställda, utbildningen av sjukvårdspersonalen måste
innehålla kunskap om de situationer som ovan beskrivits.

Kvinnors ökade alkoholbruk leder till att kvinnor i en rasande snabb
takt närmar sig männens andel av antalet alkoholister. Kvinnors speciella
situation vid ett missbruk av alkohol medför speciella situationer och
speciella vårdbehov.

Det bästa sättet att undvika alkoholberoende är att minska konsumtionen.
Risken för beroende ökar med antalet tillfallen som alkohol konsumeras.
Dagens sällskapsliv innehåller allt oftare inslag med alkohol. Den
yrkesarbetande kvinnan möter allt oftare alkohol i representationssammanhang.
Här måste ett ökat utbud av alkoholfria drycker ingå, detta för
att förebygga alkoholberoende samt för att ge den kvinna som har alkoholproblem
en icke uppseendeväckande altemtiv dryck. Genom de nya
behandlingsmodeller som nu introduceras i Sverige finns en förhoppning
att vi mera öppet skall kunna tala om alkohol och alkoholproblem. I dag är
ämnet tabubelagt och den allt mera egoistiska medmänniskan tar inte
något ansvar för en beroende människa. Många vänner som inte inser
faran med alkohol har bidragit till att andra återfallit i ett beroende. Här
krävs också utökade insatser för informtion.

Utbildning

I utbildningen av sjukvårdspersonal, främst då av läkare, måste det på ett
betydligt bättre sätt än i dag ingå ett avsnitt rörande kvinnors sjukdomspanorama.
Vi kan inte längre acceptera att kvinnors problem ej skall tas på
allvar och att den behandling som erbjuds skall leda till läkemedelsberoende.
Denna kunskap måste också övrig sjukvårdspersonal få del av. Först då
kan kvinnors hälsoproblem behandlas på ett sätt som ger även kvinnor en
godtagbar levnadssituation.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade utbildningsinsatser för ökad kännedom
om behandling av kvinnors sjukdomar.

Stockholm den 24 januari 1989

Karin Israelsson (c) Marianne Jönsson (c)

Mot. 1988/89

So485

24