Motion till riksdagen
1988/89 :So472

av Birthe Sörestedt och Marianne Carlström (båda s)
Abortförebyggande åtgärder

Då den nya abortlagen infördes 1975 gjordes en kraftfull satsning på flera
områden för att förebygga oönskade graviditeter och därigenom minska
antalet aborter. Preventivmedelsrådgivningen byggdes ut. Man satsade på
upplysningsverksamhet och utbildning av informatörer och rådgivare. Trots
detta fick inte preventivmedelsrådgivningen den utbredning och integrering
som var tänkt. Upplysningsverksamhetens intensitet har också avtagit efter
hand.

Aborterna har under de senaste åren ökat från cirka 31 000 år 1985 till
drygt 37 000 år 1988. Abortfrekvensen uppvisar stora regionala skillnader,
och storstäderna har dubbelt så hög frekvens som exempelvis Jönköpings och
Kristianstads län. Det finns också stora inomregionala och lokala skillnader.

Det har också visat sig att speciella abortförebyggande satsningar ger
resultat, som t.ex. Gotlandsprojektet där rådgivningen byggdes ut och
decentraliserades och skedde i samverkan från både hälso/sjukvård, skola/
fritid, socialtjänst samt frivilliga organisationer.

De har betonats att abort skall betraktas som en nödfallsåtgärd och abort
inte får bli ett medvetet alternativ till familjeplanering med preventiva
åtgäder. En abort är i regel en traumatisk upplevelse för den som berörs och
är därför en dålig preventivmedelsmetod.

Olika larmrapporter om preventivmedlens biverkningar har orsakat rädsla
och osäkerhet, och därigenom bl.a. bidragit till en minskad användning av
p-piller. Det behövs ökade resurser, forskning och utveckling kring preventivmedel
så att de bättre anpassas till människors behov och förutsättningar.

Att aborterna nu ökar visar att samhällets insatser är otillräckliga när det
gäller det abortförebyggande arbetet.

Upplysningsverksamheten kring sexualitet och samlevnad måste på ett
mer genomgripande sätt integreras i den ordinarie verksamheten i primärvård,
förskola, skola och fritidsverksamhet. Det behöver skapas en diskussion
och medvetenhet kring dessa frågor i samhället. För att minska antalet
aborter krävs ökade informationsinsatser och en särskilt riktad information
till vissa grupper såsom ungdomar, invandrare m.fl.

Preventivmedelsrådgivningen har inte fått en given plats i den förebyggande
hälsovården, trots ansvaret enligt nya hälso- och sjukvårdslagen, utan
visar brister i bl.a. omfattning, tillgänglighet och integrering i den vanliga
verksamheten. Utbyggnaden har inte skett så att en fullgod rådgivning kan
erbjudas. Det måste bli lättare att komma till, kortare väntetider och en

bättre utbyggd efterkontroll för dem som genomgått abort. Dessutom

behövs ytterligare satsningar på de yngre åldersgrupperna.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en ökad abortförebyggande verksamhet,

2. att riksdagen begär förslag till åtgärder för att minska antalet
aborter.

Stockholm den 24 januari 1989

Birthe Sörestedt (s) Marianne Carlström (s)

Mot. 1988/89
So472

6