Motion till riksdagen
1988/89: So468

av Ulla Tillander m. fl. (c)
Aktiv dödshjälp

Fängelsestrafflkommittén har avlämnat ett slutbetänkande med den något
märkliga titeln Frihet från ansvar. De handikappade och deras organisationer
anser att fangelsestraffkommitténs förslag om aktiv dödshjälp vid
samtycke direkt drabbar de svårast handikappade. Många handikappade
har erfarenhet av att ha befunnit sig i situationer då de uttryckt önskan att
deras liv skulle avbrytas. Senare har de uttryckt tacksamhet över att
möjligheten för en sådan lösning inte fanns.

Samhället måste ställas inför det moraliska kravet att det skall göra allt
för att ingjuta livsmod och underlätta vägen tillbaka till livskvalitet. Detta
etiska imperativ, som är grunden för den inriktning som måste prägla
politiken för handikappade och som har sin grund i övertygelsen om alla
människors lika värde, får inte trubbas av genom att plötsligt en ny utväg,
en ny snabb lösning, öppnar sig som är mindre mödosam och med förmenta
humanistiska anspråk. Vad som hittills kallats mord eller dråp skulle,
om förslaget går igenom, få en annan brottsrubricering.

Redan i dag är det möjligt för en domstol att bevilja påföljdseftergift.
Däremot måste personen i fråga inställa sig inför domstol och dömas. Det
betyder att det redan nu finns utrymme för att ta tillbörlig hänsyn till
omständigheterna.

Fängelsestraffkommittén vill alltså gå längre, nämligen att man varken
skall döma eller straffa någon som med samtycke tagit annans liv och
föreslår ansvarsfrihet för den typen av brott. Det innebär en försvagning
av värnet för livets och människovärdets helgd och en eftergift för godtycket.
Det innebär också i praktiken ett ställningstagande i dödshjälpsfrågan
och inte bara i påföljdsfrågan som fängelsestraffkommittén vill göra gällande.

Många handikappade har varit i den situationen att de har bett att få sitt
liv förkortat, men efteråt har de varit tacksamma för att den formen av
barmhärtighet, kanske från en nära vän eller anhörig, inte har existerat.

Människans värde och värdighet är aldrig något självklart, utan påverkas
av trender och tankar i tidsandan. Därför måste dessa värden ständigt
hävdas. I en tid som tenderar att göra den psykiskt och fysiskt perfekta
människan till värdenorm finns risk att förslag, framlagda i all välmening,
ger effekter som man inte alls har tänkt på. Har ett förslag därtill ett
ekonomiskt incitament så försvagas inte precis effekten. Svårt handikappade
människor som alltid kommer att behöva samhällets kraftiga stöd,
känner snabbt av kantringarna i värdevindama.

Fosterdiagnostiken vid livets början gör det nu möjligt att fastslå om ett
barn blir handikappat, varför abort kan erbjudas. Ordet kan blir kanske så
småningom ett bör med innebörden att kvinnan själv, och inte samhället, i
annat fall får ta de ekonomiska konsekvenserna. De svåra etiska frågorna
kring såväl människans inträde i livet som hennes sorti måste behandlas
med största varsamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande aktiv dödshjälp vid samtycke.

Mot. 1988/89
So468

Stockholm den 18 januari 1989

Ulla Tillander (c)

Martin Olsson (c)

Rosa Östh (c)

Kersti Johansson (c)

Karin Israelsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Roland Larsson (c)

Stina Eliasson (c)

10