Motion till riksdagen
1988/89: So452

av Lars Werner m. fl. (vpk)

Förbud mot amalgam som tandlagningsmaterial

I allt fler forskningsrapporter påvisas att kvicksilverånga läcker ur tandamalgam,
i synnerhet vid tuggning och intag av heta drycker, och korroderar
till följd av elektriska strömmar i munhålan. Forskarna är däremot
inte överens om huruvida detta läckage har någon betydelse för människors
hälsa. En del hävdar att kroppen lätt utsöndrar giftet, medan andra
menar att det lagras i hjärnan, njurarna, levern och i kroppsvävnaden.

Man kan idag med en omständig, tidskrävande och kostsam metod
spåra kvicksilver i blodceller hos människor som har symptom på kvicksilverförgiftning.
Man vet inte varför vissa människor blir sjuka av amalgam,
medan andra klarar sig utan symptom. En nyligen framlagd hypotes
är att det främst är människor som har nedärvda anlag för autoimmuna
sjukdomar som drabbas. En annan hypotes är att alla är i farozonen. Övrig
tungmetallbelastning via luft, mat och vatten gör att människors utrensningsorgan
inte längre klarar av att göra sig av med det kvicksilver som
dessutom läcker ur deras tandlagningar, särskilt som det skyddande spårämnet
selen finns i allt mindre grad i vår föda.

Socialstyrelsens uppfattning idag är att det inte bevisats att amalgam
kan göra människor sjuka. Möjligen skulle en mycket liten, särskilt känslig
grupp kunna drabbas. Vpk anser dock att bevisbördan måste vara den
motsatta. Man måste kunna bevisa att amalgam är ofarligt för att det ska
få fortsätta att användas som tandlagningsmaterial.

Det finns idag ingen anledning att tveka inför beslutet att förbjuda
amalgam som tandlagningsmedel. Den svåraste frågan är dock att hitta
lämpliga ersättningsmaterial. De forskningsarbeten som pågår på olika
håll för att få fram ett ofarligt och lämpligt tandlagningsmaterial måste få
samhällets stöd, eftersom industrin bara har intresse för sådana dentalmaterial
och projekt som visar sig omedelbart vinstgivande.

Den närmaste 3-årsperioden borde därför inriktas på att få fram bra
ersättningsmaterial. Samma 3-årsperiod kan också gälla som avvecklingsperiod
för användandet av amalgam.

Det finns idag ingen ansvarig myndighet för tandvårdsmaterial. Det
betyder att vem som helst kan sälja vad som helst på den dentala marknaden.
Biverkningarna från de olika tandlagningsmaterialen registreras inte.
Vanligen förekommande tandlagningsmaterial kan t. ex. innehålla kvicksilver,
krom, kobolt, kadmium, bly, vismut, kloroform, klorerade fenoler,
formalin, m.m. Dessa ämnen är i andra sammanhang underkastade stora
restriktioner vad gäller användningen, men alltså inte när de används i

munnen på oss människor. Vpk menar att alla tandvårdsmaterial måste Mot. 1988/89
betraktas som läkemedel och som läkemedel också underkastas kontroll, So452
framförallt vad gäller biverkningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
amalgam bör förbjudas som tandlagningsmaterial,

2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i
uppdrag att under en avvecklingsperiod på 3 år avseende användningen
av amalgam ta fram ofarligt och alternativt tandlagningsmaterial,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att allt
tandlagningsmaterial skall beraktas som läkemedel och således lyda
under läkemedelsförordningen och därmed underställas för läkemedel
föreskriven biverkningskontroll.

Stockholm den 19 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardson (vpk)
Gudrun Schyman (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

11