Motion till riksdagen
1988/89:So447

av Charlotte Branting och Ingrid Hasselström
Nyvall (båda fp)

Signeringskravet av sjukvårdsjournaler

Krav på förändringar i patientjournallagen, som trädde i kraft 1 januari
1986, behandlades av riksdagen så sent som den 8 december 1988. En riksdagsmajoritet
från s och vpk försvarade lagen i dess nuvarande utformning
medan reservationer från fp, c, m och mp förordade att socialstyrelsen
skulle göra en utvärdering av vad patientjournallagens signeringskrav har
inneburit för sjukvården. Röstsiffrorna blev 150 mot 137 för en utvärdering.
3 ledamöter lade ner sina röster.

Detta stöd för en utvärdering gör att vi nu för fjärde gången tar upp
denna fråga. Debatten visade också från flera håll att erfarenheter från de
tre åren lagen funnits till bör föranleda en översyn och utvärdering.

Det har tidigare slagits fast att den som låter föra in en uppgift i en
patientjournal är ansvarig för uppgiftens riktighet, oavsett om signering
skett eller inte. Signeringskravet har inte heller någon betydelse för om den
som behandlat patienten och är ansvarig för anteckningen skall undgå ansvar
eller ej vid en ev. felbehandling.

Signeringskravet, som i och för sig är berättigat på många håll inom
sjukvården, har emellertid i vissa fall gett upphov till stora praktiska problem.
Genomläsning och signering av journalanteckningar är tidskrävande
och detta leder till att tiden för det egentliga vårdarbetet har kommit att
minska. 1 Gävleborgs läns landsting har Bollnäs sjukvårdsdistrikt räknat ut
att signeringen inom Bollnäsdistriktet på ett år motsvarar 2 000 patientbesök.
Omräknat för hela landstinget motsvarar det lika mycket tid som
12 500 patientbesök.

Till detta kommer att journaltillgängligheten har försämrats, vilket är ett
allvarligt problem för patientsäkerheten.

Journaler befinner sig nu ofta under distribution eller på enskilda läkares
tjänsterum, vilket försvårar tillgängligheten vid akutbesök, telefonförfrågning,
återbesök, inskrivning av provsvar, insortering av laborationssvar etc.
Dessutom kan mottagningsverksamheten vid s.k. filialer försvåras.

Signeringskravet har utan tvekan medfört ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen
om oförändrad verksamhet skall upprätthållas inom
hälso- och sjukvården. Dessutom har ett påtagligt stressmoment skapats —
särskilt där brist på sjukvårdspersonal råder.

Hemställan

Med hänvisning till åvanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att socialstyrelsen
bör få i uppdrag att företa en utredning om vad patientjour

nallagens signeringskrav har inneburit för sjukvården, samt om detta
krav kan avskaffas eller ändras.

Stockholm den 23 januari 1989

Charlotte Branting (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Mot. 1988/89
So447

17