Motion till riksdagen

1988/89 :So439

av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c)
Rekryteringen av läkare till landsbygden

Ett av våra stora sjukvårdsproblem är att rekrytera läkare till landsbygden.
Det är ett problem som vi brottas med både här i vårt land och även i andra
länder. Olika åtgärder har under åren vidtagits för att komma till rätta med
svårigheterna.

Den s k Dagmar-reformen, som innebär bl.a.en fördelning av statliga
resurser efter befolkningsunderlag och inte som tidigare efter antal gjorda
läkarbesök, har bidragit till en liten förbättring.

För t ex Värmlands del finns det i öppenvård 123 läkartjänster, varav 37
tjänster är vakanta. Det utgör ca 30 % av totala antalet läkartjänster i
öppenvård. I sluten vård finns 304 tjänster, varav 65 tjänster är vakanta eller
ca 21 % av hela antalet tjänster i sluten vård. Detta visar att förhållandet i
Värmland är allvarligt. Motsvarande förhållande råder i många andra län.

Några orsaker till rekryteringssvårigheterna kan vara:

- Små möjligheter till kvalificerade arbeten för läkarmakar med avancerad
utbildning utgör ett påtagligt hinder för utflyttning.

- Önskan om närhet till fortsatt utbildning efter specialistexamen finns
alltid med. Likaså kunskapsambitioner, storsjukhus, karriär, vetenskapligt
arbete.

- Trots att både departementet och Landstingsförbundet uttalar sig för
privata heltidspraktiker talar mycket för att en sådan etablering även
fortsättningsvis blir sparsam i landsbygden. En del osäkerhetsfaktorer
avskräcker härvidlag.

- Den kontinuerliga ökningen av tjänster både inom sjukhusvård och
primärvård i våra storstäder, som i sin tur har samband med normalisering
av läkarnas veckoarbetstid och med s k totalbemanning, verkar också i
negativ riktning ur landsbygdens synvinkel.

För att komma ur vårt brydsamma dilemma måste vi ta fram både nya och
konstruktiva idéer som lockar läkare att söka tjänster på landsbygden. Ett
sådant förslag framgår av nedanstående punkter:

- Öronmärkning av läkartjänster i landsorten som motiverar högt prioriterad
rekrytering.

- Kontraktsanställning av dessa färdiga specialister på ett bestämt antal år.

- Kontraktet kan då utformas så, att vederbörande specialist förbinder sig
att tjänstgöra på den aktuella tjänsten mot att staten för varje år minskar
läkarens studieskuld med ett väl tilltaget belopp. En nybliven specialistläkare
torde ha en studieskuld som överstiger 150 000 kr.

- Skulle kontraktet brytas av icke giltiga skäl så skulle detta givetvis
bestraffas i motsatt ekonomisk riktning.

Det kan kanske anses felaktigt att ge ekonomiska förmåner till relativt
välbetalda tjänster inom den akademiska offentliga sektorn. Kravet på en väl
fungerande sjukvård i landsorten väger emellertid tyngre. Vad den betyder i
trygghet för befolkningen är lätt att förstå, inte minst för de lokala politiker
som år efter år får kämpa med det här problemet. Rent ekonomiskt vet vi
också, att sjukvård med svagt utbildade läkare som korttidsvikarier kostar
samhället stora pengar.

Möjligen kan det också vara möjligt att tro, att många ”kontraktsdoktorer”
kommer att uppleva sitt arbete och sin arbetsmiljö så stimulerande att de
gärna stannar kvar efter kontraktstidens utgång.

Utöver vad som ovan angivits måste även intagningen till läkarutbildningen
utökas så att tillgången på läkare blir större.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rekryteringsbefrämjande åtgärder för läkare till
landsorten.

Stockholm den 20 januari 1989

Kjell Ericsson (c) Jan Hyttring (c)

Mot. 1988/89
So439

15

gotab 16640. Stockholm 1989