Motion till riksdagen
1988/89 :So428

<

av Gullan Lindblad och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (båda m)

Psykologers ansvarsförhållande inom hälso- och
sjukvården

Nuvarande hälso- och sjukvårdslag trädde i kraft den 1 januari 1983. I den
utredning (HSU) som föregick lagen diskuterades bland annat det medicinska
ledningsansvaret. Dåvarande departementschef anförde därvid följande.

Jag är medveten om att förhållandena inom vissa verksamhetsområden,
bland annat inom delar av psykiatriska vården, är sådana att det redan i dag
kan övervägas att lägga delar av ledningsansvaret på någon annan än läkare.
Det förefaller troligt att utvecklingen inom hälso- och sjukvården kommer
att förstärka behovet av alternativa lösningar, när det gäller ledning av
verksamheten.

Detta citat är värt att beaktas när det nu inom regeringskansliet förbereds
förslag att föreläggas riksdagen angående ledningsansvaret inom den offentliga
hälso- och sjukvården.

Inom vissa delar av hälso- och sjukvården, däribland kanske främst barnoch
ungdomspsykiatrin liksom allmänpsykiatrin, finns behov av och används
kunskap från andra fristående vetenskaper än den strikt medicinsktbiologiska.
Den psykologiska vetenskapen är en sådan. Det finns i dag
vetenskapliga företrädare och tillämpare inom denna disciplin, vilkas
legitimation markerar den kompetens de besitter inom bland annat hälsooch
sjukvården.

Vi anser det knappast relevant att dessa yrkesutövare skall vara underställda
andra yrkesutövare med kompetens inom andra verksamhetsfält.

Kontinuitet i vården bör eftersträvas. En sådan kan lättare uppnås om den
som fått ansvaret för att genomföra en behandling också får det fulla ansvaret
för patienten. Det betyder att en psykolog, som genomför behandling av en
patient, också borde kunna tilldelas de befogenheter som ett odelat
patientansvar innebär.

Den legitimerade psykologen har givetvis som andra yrkesgrupper sitt
yrkesansvar, men vi ifrågasätter om detta är tillräckligt i förhållande till de
kvalificerade kunskaper och arbetsuppgifter som psykologen besitter. Borde
inte ett speciellt psykologiskt ledningsansvar - jämställt och utbytbart mot
det medicinska ledningsansvaret - kunna åläggas gruppen legitimerade
psykologer?

Det bör betonas att psykologisk kunskap inte enbart används för
individcentrerad diagnos och behandling. Kunskapen är av samma betydelse
när det gäller att utforma vårdorganisationer, leda verksamheter av dessa

samt att ge innehåll i vårdprogram och ge förståelse för mellanmänskliga
relationers betydelse inom områdena vård, behandling samt förebyggande
arbete.

Det föreligger enligt vår mening ett allmänt intresse av att utreda ledningsoch
ansvarsförhållanden för andra kompetensföreträdare än de rent medicinska
inom olika verksamheter. En sådan kompetens är den legitimerade
psykologens. Vi anser därför att psykologers ansvarsförhållanden inom
främst barn- och ungdomspsykiatrin samt allmänpsykiatrin bör utredas,
lämpligen inom tillsynsutredningens ram, varvid bör ifrågasättas om inte
hälso- och sjukvårdslagen bör ändras så att legitimerade psykologer ges ett
självständigt lednings- och behandlingsansvar beträffande psykologisk diagnostik
och behandling oavsett medicinskt ledningsansvar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag
beträffande psykologers ansvarsförhållanden inom främst barn- och
ungdomspsykiatrin samt allmänpsykiatrin i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 18 januari 1989

Gullan Lindblad (m) Ingegerd Troedsson (m)

Mot. 1988/89
So428

9