Motion till riksdagen
1988/89:So418
av Martin Olsson och Kersti Johansson (båda c)
Åtgärder för att begränsa tobaksbruket
12 000 svenskar dör varje år av tobaksrök rapporterade NTS, nationalföreningen
för upplysning om tobakens skadeverkningar, för några dagar sedan.
Det innebär att vart sjätte dödsfall i vårt land orsakas av tobaksrelaterade
sjukdomar. Ingen annan känd ohälsofaktor i vårt samhälle är så allmänt
accepterad och medför sådana hälsokonsekvenser som tobaksbruket.
Mot bakgrund av tobakens skadeverkningar är det anmärkningsvärt att
samhällets insatser för att begränsa tobaksbruket inte är betydligt mer
omfattande. Med hänsyn till att statens intäkter på tobaksskatten är nära fem
miljarder kronor är det också anmärkningsvärt att anslagen för upplysning
m.m. om tobakens skadeverkningar endast uppgår till två å tre miljoner
kronor.
Vi begärde i fjol (motion 1987/88:S0472) att ett samlat program borde
utarbetas för att begränsa tobaksbruket. Denna motion avslogs (SoU
1987/88:19) av den socialistiska riksdagsmajoriteten. Däremot bifölls i fjol
(LU 1987/88:13) vår motion 1986/87:L709 med krav på utredning om
annonsförbud för tobaksvaror.
Vi vill nu åter ta upp frågan om ett samlat program eller samlade åtgärder
för att begränsa tobaksbruket, varvid bland det viktigaste måste vara att
kunna hindra att den unga generationen blir rökare.
Som framhållits i olika sammanhang råder det inte längre någon tvekan om
att tobaksrökning är det mest cancerframkallande ämnet i vår miljö. Det har
blivit alltmer klarlagt att det inte endast är de som själva röker som drabbas
utan även i mycket hög grad de som utsätts för passiv rökning.
På cancerkongressen i Budapest 1986 hävdade den framstående cancerforskaren
Richard Doll att mellan 25 och 30 procent av all lungcancer hos
personer som inte rökt har samband med passiv rökning.
En enig kår av cancerläkare anser att det som mest skulle minska
dödligheten i cancer vore en minskad tobakskonsumtion. Om vi ser på hela
världen beräknas en miljon cancerfall kunna undvikas om människor förmås
att sluta röka eller aldrig börja.
Vi vill även erinra om att gravida kvinnors rökning är till skada för fostret.
Cancerforskarna fastslår att barn till rökande mödrar löper ökad risk för
leukemi. Dessutom är det mer frekvent med ovanligt små barn till rökande
mödrar jämfört med barn till icke-rökande mödrar.
Tandläkarna har även börjat engagera sig i tobaksfrågan, sedan de bland
sina patienter ser hur rökarna i större utsträckning än andra har problem med
muntorrhet, dålig andedräkt och tandlossningssjukdomar samt ökad benägenhet
för karies.
En ryggforskare har visat att den kärlsammandragning som följer av
rökning får stora konsekvenser för diskarnas elasticitet, vilket leder till
ryggbesvär.
Senare års medicinska kunskap har visat att många drabbas av passiv
rökning, som skadar så mycket att försäkringsöverdomstolen sedan 1985
godkänt många fall som arbetsskada.
Med hänsyn till sambanden mellan tobaksbruk och hälsorisker är det
självklart att betydande delar av våra sjukvårdsresurser tas i anspråk för
tobaksrelaterade sjukdomstillstånd. Tobaksbrukets hälsoeffekter leder även
till andra former av samhällsekonomiska förluster på grund av produktionsbortfall
orsakat av sjukfrånvaro från arbetet, förtidspensionering och för
tidig död. Enligt beräkningar som gjorts av Institutet för hälso- och
sjukvårdsekonomi, IHE, innebär de rökningsrelaterade produktionsförlusterna
en årlig minskning av Sveriges BNP med mer än 4 000 miljoner kronor.
Mot bakgrund av tobakens skadeverkningar finner vi det förvånande att
samhällets insatser för att begränsa tobaksbruket är så anmärkningsvärt
små.
Vad gäller medel för upplysning och andra åtgärder för att minska
tobaksbruket vill vi erinra om att statens inkomster av tobaksskatt beräknas
till 4 950 miljoner kronor under kommande budgetår. Anslag för åtgärder
mot tobakens skadeverkningar ingår i socialdepartementets huvudtitel E 13
Bidrag till hälsoupplysning. Detta anslag föreslås i budgeten uppgå till endast
3 520 000 kronor. Hur stor del av detta belopp som avses för åtgärder riktade
mot tobaksbruket kan inte utläsas i budgetpropositionen, men uppenbarligen
utgör den delen av anslaget knappast mer än en halv promille av vad
staten tar in i tobaksskatt.
Vi anser att mycket starka skäl talar för att samhällets ekonomiska
satsningar för att upplysa om tobakens skadeverkningar borde vara avsevärt
högre både för att kraftfullare insatser skall sättas in och för att i högre grad
uppmuntra alla dem som på ideell basis deltar i upplysnings- och opinionsarbetet.
Vi i Sverige bör i tobaksfrågan, liksom inom många andra samhällsområden,
vara uppmärksamma på vad som sker i andra länder för att se om vi i vårt
land bör vidta motsvarande åtgärder. Inom EG har exempelvis i princip
antagits ett program med fjorton långtgående förslag till åtgärder mot
tobaksbruket, t.ex. gemensam prissättning, borttagande av tobaken från
prisindex, användande av priset som ett instrument för att minska konsumtionen
och förbud mot taxfree-försäljning av tobak inom EG.
Vårt land bör mycket noga följa utvecklingen inom EG även inom detta
område och överväga om motsvarande åtgärder kan bedömas lämpliga och
verkningsfulla i vårt land. Vi vill även påpeka att Sverige som ett socialt
föregångsland bör handla så att vi ligger långt framme i en europeisk och
internationell jämförelse även när det gäller åtgärder mot tobaksbruket.
Med denna motion vill vi på nytt framhålla nödvändigheten av konsekventa
åtgärder från samhällets sida för att begränsa tobaksbruket och behovet av
att ett samlat åtgärdsprogram utarbetas.
Utöver redan nämnda behov av anslagshöjning, överväganden inom EG
och det annonsförbud som vi hoppas kommer som ett resultat av bl.a. våra
Mot. 1988/89
So418
9
motioner, vill vi ange exempel på några andra frågor som bör prövas och
övervägas både vad gäller förutsättningar för ett genomförande och förväntade
effekter, nämligen
ökade rökfria utrymmen på arbetsplatser och motsvarande samt i
offentliga utrymmen,
- mer omfattande och verkningsfull upplysning i skolan och i övrigt till
ungdomarna om tobakens skadeverkningar,
- större samhällsstöd till organisationer som arbetar för minskning av
tobaksbruket såsom exempelvis NTS och VISIR,
- överväga om begränsningar bör införas gällande antal försäljningsställen
för tobaksvaror,
- regelbunden höjning av tobaksskatten så att tobakspriset ökar mer än
konsumentprisindex,
- tobaksskatt eller tobakspris ej ingår i de varor och tjänster som ligger till
grund för konsumentprisindex,
utformning av varningstexter på förpackningarna med hänsyn till
tobaksbrukets betydande risker,
- anpassning av Tobaksbolagets policy till samhällets strävanden att
begränsa tobaksbruket.
Sammanfattningsvis vill vi erinra om att antalet tobaksrelaterade sjukdoms-
och dödsfall är mycket stort och att tobaksbruket därigenom och även i
övrigt leder till stora samhällskostnader och stort produktionsbortfall.
Samtidigt är samhällets stöd för åtgärder för att begränsa tobaksbruket
synnerligen litet och behöver ökas. Restriktioner m.m. som skall verka
begränsande på tobaksbruket behöver ses över, varvid även erfarenheter
från andra länder bör tas med i beslutsunderlaget.
Eftersom riksdagsmajoriteten våren 1988 avslog vår motion om ett samlat
program för att begränsa tobaksbruket och eftersom den av regeringen under
eftersommaren 1988 tillsatta utredningen (dir. 1988:23) förefaller att ha
alltför begränsade direktiv, anser vi det vara erforderligt att riksdagen nu gör
ett uttalande i tobaksfrågan. Det bör enligt vår mening ske genom att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i denna motion anförts om ökade
anslag för upplysningsarbetet, om möjligheterna för vårt land att dra nytta av
de erfarenheter EG:s åtgärder kan ge och om de olika punkter vi i övrigt
angett som exempel på åtgärder som bör övervägas, allt i syfte att begränsa
tobaksbruket och dess skadeverkningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samlade åtgärder för att begränsa tobaksbruket
och dess skadeverkningar.
Stockholm den 17 januari 1989
Martin Olsson (c) Kersti Johansson (c)
Mot. 1988/89
So418
10