Motion till riksdagen
1988/89 :So407

av Siw Persson (fp)

Psykologers ansvarsförhållanden

Mot.

1988/89

So407-413

Den 1 januari 1983 trädde en ny hälso- och sjukvårdslag (HSL) i kraft. I den
utredning (HSU) som föregick lagen diskuterades bl.a. det medicinska
ledningsansvaret. Därvid konstaterade departementschefen bl.a. följande:

Jag är medveten om att förhållandena inom vissa verksamhetsområden, bl.a.
inom delar av den psykiatriska vården, är sådana att de redan idag kan
övervägas att lägga delar av ledningsansvaret på någon annan än läkare. Det
förefaller troligt att utvecklingen inom hälso- och sjukvården kommer att
förstärka behovet av alternativa lösningar, när det gäller ledningen av
verksamheten.

Detta citat är väl värt att ta i beaktande när nu det inom regeringen förbereds
förslag att föreläggas riksdagen angående ledningsansvaret inom den offentliga
hälso- och sjukvården.

Inom vissa delar av hälso- och sjukvården, däribland kanske främst barnoch
ungdomspsykiatrin liksom allmänpsykiatrin, finns behov av och användes
kunskap hämtad från andra fristående vetenskaper än den medicinsktbiologiska.
En sådan vetenskap är den psykologiska. Det finns idag
vetenskapliga företrädare och tillämpare för denna disciplin, vilka dessutom
har legitimerats av samhället för att markera den kompetens de besitter inom
bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet.

Det förefaller ej i alla delar som helt relevant att dessa yrkesutövare, när de
arbetar inom sitt eget kompetensområde, skall vara underställda andra
professionsutövare med kompetens inom andra vetenskapsfält.

Kontinuitet i vården är betydelsefull i dagens och morgondagens hälsooch
sjukvård. Den garanteras bl.a. genom att den som fått ansvaret för att
genomföra en behandling också måste få det fulla ansvaret för patienten. Det
betyder att en psykolog som genomför behandling av en patient också måste
tilldelas de befogenheter som odelat patientansvar innebär.

Den legitimerade psykologen har givetvis som andra yrkesgrupper sitt
yrkesansvar, men detta bedöms vara otillräckligt i förhållande till de
kvalificerade kunskaper och arbetsuppgifter som psykologen besitter. Ett
speciellt psykologiskt ledningsansvar, jämställt och utbytbart mot det
medicinska ledningsansvaret, bör kunna åläggas gruppen leg.psykologer.

Det ska här betonas att psykologisk kunskap inte enbart används för
individcentrerad diagnos och behandling. Kunskapen är av minst samma
betydelse när det gäller att utforma vårdorganisationer, leda verksamheter
av dessa samt att ge innehåll i vårdprogram och förståelse för mellanmänskli

1

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. NrSo407-413

ga relationers betydelse inom områdena vård, behandling samt förebyggande
arbete.

Det föreligger alltså ett allmänt intresse av att utreda lednings- och
ansvarsförhållandena för andra kompetensföreträdare inom olika verksamheter.
En sådan kompetens är den legitimerade psykologens.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att se
över psykologers ansvarsförhållanden inom främst barn- och ungdomspsykiatrin
samt allmänpsykiatrin och föreslå de förändringar
som är nödvändiga i hälso- och sjukvårdslagen för att garantera
psykolog ett självständigt lednings- och behandlingsansvar beträffande
psykologisk diagnostik och behandling oavsett medicinskt ledningsansvar.

Stockholm den 13 januari 1989

Siw Persson (fp)

Mot. 1988/89
So407

2