Motion till riksdagen
1988/89:So40

av Anita Stenberg och Claes Roxbergh (båda mp)

med anledning av prop. 1988/89:138 om riktlinjer
för specialiseringstjänstgöring för läkare m.m.

I propositionen redovisas en modell för effektivare läkarförsörjning i landet.
Syftet med förslaget anser miljöpartiet de gröna helt riktigt. Metoden
för att genomdriva intentionerna kan vi dock inte acceptera.

Specialbestämmelser i hälso- och sjukvården förbjuder landstingen att
erbjuda underläkare anställning med tillsvidareförordnande. Detta undantag,
som alltså inte kan modifieras genom kollektivavtal, motiveras med att
det är nödvändigt för att säkra glesbygdens försörjning med specialistkompetenta
läkare.

För de läkare som gör sin specialistutbildning — ca 5 000 personer —
föreslog Utredningen om läkares specialistutbildning m.m. (LSU 85) en
ändring, som innebar att dessa läkare som huvudregel skulle få fast anställning
efter legitimation. I prop. 88/89:138 har regeringen emellertid frångått
utredningens förslag och föreslår att systemet med tidsbegränsad anställning
permanentas.

Den tidsbegränsade anställningsformen urholkar värdet av den lagfästa
rätten till föräldraledighet och rätt till ledighet för studier. En läkare under
specialistutbildning kan få sitt förordnande förlängt på grund av föräldraledighet
eller reducerad arbetstid för småbarnsföräldrar, men det finns
ingen laglig garanti för en sådan förlängning. Läkaren riskerar därför att stå
med en ofullbordad specialistutbildning när förordnandet går ut.

Erfarenhet tyder inte på att otrygghet i anställningen medför bättre läkarförsörjning
i glesbygden. Vi tror att det är bättre från rekryteringssynpunkt
att landstingen får möjlighet att direkt ge läkarna fast anställning vid det
sjukhus eller den vårdcentral där de behövs, på samma sätt som moderna
företag rekryterar och utbildar sina medarbetare.

Det är orimligt att fortsätta att förvägra underläkarna anställningstrygghet
med hänvisning till ett ineffektivt centralplaneringssystem som aldrig
har fungerat annat än på papperet.

Situationen måste förändras, anser regeringens egen utredare, landshövdingen
Göte Fridh, som i betänkandet från Utredningen om läkares specialistutbildning
(LSU 85) har föreslagit att lagen om anställningstrygghet som
huvudregel skall gälla också för underläkare under specialistutbildning.
Även arbetsgivarsidans företrädare Landstingsförbundet har kommit till
samma slutsats både i utredningen och i sitt remissvar.

Regeringen bör ompröva sin inställning och se till att den stora majorite

ten av de svenska underläkarna omfattas av denna lag, som är en av de Mot. 1988/89
viktigaste arbetsrättsliga reformerna i Sverige under detta sekel. So40

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att hälso- och sjukvårdslagen 15 § begränsas till
att endast avse läkare under allmäntjänstgöring.

Stockholm den 18 april 1989

Anita Stenberg (mp) Claes Roxbergh (mp)

13