Motion till riksdagen
1988/89:So38

av Lars Hjertén (m)

med anledning av prop. 1988/89:138 om riktlinjer
för speeialiseringstjänstgöring för läkare m.m.

Propositionen behandlar frågor som är förknippade med den läkarutbildning
som sker efter läkarexamen. Det gäller allmäntjänstgöring (AT), specialisttjänstgöring
(ST), systematisk utbildning, s.k. SK-kurser samt vissa
övergripande frågor såsom samarbete över nationsgränserna och olika åtgärder,
som kan vidtas för att nå en jämnare läkarfördelning.

Några genomgripande förändringar av de beslut som fattades 1969 och
som fortfarande gäller, föreslås egentligen inte. I vissa fall avviker propositionen
från de förslag som Utredningen om läkarnas specialistutbildning
föreslog. Det gäller t.ex. AT-utbildningens längd och anställningsformen
vid specialisttjänstgöring. Här torde utredningen, inte propositionen, motsvara
de berättigade krav man i framtiden kan ställa på utbildningen, såväl
från utbildare och arbetsgivare som från den läkarstuderande.

Allmäntjänstgöringen

Det finns skäl att instämma i utredningens uppfattning om att utöka ATtjänstgöringen
till 2 år. Under de 3 extra månader detta innebär i förhållande
till propositionens förslag bör tjänstgöringen ske inom valfri specialitet.
Det måste vidare anses väsentligt, att det under hela AT-perioden bedrivs
systematisk utbildning. Regeln skall också vara att AT skall fullgöras på
blockförordnanden, men undantag med särregler för forskarstuderande
bör göras, vilket UHÄ förordat.

En personlig handledare, t.ex. en studierektor, som förekommer i Norrbotten,
eller en huvudhandledare som prövas i Örebro läns landsting, bör
vara ett mål att sträva efter.

Att bedöma en AT-läkares lämplighet att utöva sitt yrke är en mycket
grannlaga uppgift och bör inte överlåtas på en klinikchef eller annan enskild
handledare. Läkarförbundets förslag om inrättande av en särskild
AT-nämnd på landstingsnivå är ett betydligt bättre alternativ.

Specialisttjänstgöringen

Utredningen föreslog att tjänstgöringen under specialistutbildningen skall
ske under tillvidareanställning, medan föredragande statsråd föreslår visstidsanställning.
Det finns givetvis skäl för båda anställningsförhållandena,
men det mesta talar för utredningens förslag. Ett viktigt skäl för visstidsförordnande
sägs vara att underlätta genomströmningen, men som t.ex. Älvs

borgs läns landsting har framhållit kan man komma tillrätta med detta Mot. 1988/89

problem genom att ge underläkaren betydligt högre lön än läkaren under So38

specialistutbildningen.

Genom ett fastare anställningsförhållande jämställer man läkare med
övriga yrkeskategorier. Anställningen bör givetvis gälla ett större område
än en enskild klinik. Ett landstingsområde torde vara att föredra.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om allmäntjänstgöringens längd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anställningsförhållandet under specialistutbildningen.

Stockholm den 18 april 1989
Lars Hjertén (m)

9