Motion till riksdagen
1988/89:So34
av Birthe Sörestedt m.fl. (s)
med anledning av prop. 1988/89:130 om
socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och
inriktning.
I propositionen redovisas att frågan om socialstyrelsens socialarbetare i
Köpenhamn skall beredas ytterligare inom regeringskansliet.
Vi vill, med hänvisning till den utvärdering av socialarbetarenas verksamhet
som det nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor gjort,
instämma i deras bedömning av behovet av fortsatt verksamhet.
Den svenska socialarbetarverksamheten sker i nära samarbete med de
övriga nordiska länderna. Sedan 1971 har socialarbetarna varit till hjälp
och stöd för socialt utslagna, psykiskt sjuka och missbrukande svenskar
som sökt sig till Köpenhamn. Narkotikahandeln, olika typer av prostitution,
och nu även HIV/aids-problemen, är mera utbredda där än i Sverige.
Myten om Christiania och möjligheterna till inköp av droger lockar alltjämt
svenska ungdomar att söka sig till Köpenhamn.
Behovet av aktivt uppsökande arbete bland utsatta svenska ungdomar
har ökat, och problemen förefaller i dag svårare och mer sammansatta.
Under år 1988 hade socialarbetarna kontakt med 629 personer från 15 års
ålder och upp i medelåldern. Ungefär hälften kom från Storstockholmsområdet.
Göteborgsregionen och Mellansverige var också rikt representerade,
medan påfallande få kom från Skåne.
Den nordiska konventionen om social trygghet tillämpas ofta inte när det
gäller dessa människor. De faller i stället under den danska utlänningslagen,
vilket innebär att de utvisas. Detta kräver ett bra samarbete med den
svenska socialtjänsten i berörda kommuner för att hitta varaktiga lösningar
så att klienterna inte återvänder till Köpenhamn. Ett nära samarbete sker
också med skyddskonsulenter, behandlingsinstitutioner och naturligtvis
också med klienternas anhöriga.
Att socialarbetarna är statliga tjänstemän och i formell mening en underavdelning
inom ambassaden innebär betydliga fördelar i kontakterna med
danska myndigheter, främst polis och fångvård, samt vid s.k. transiteringsärenden.
Socialarbetarna har hela Sverige som sitt arbetsfält. Det har i den praktiska
verksamheten visat sig att anknytningen till socialstyrelsen på många
sätt varit ändamålsenlig, bl a genom att ge verksamheten tyngd i landets
kommuner.
En regelbunden informationsverksamhet sker mellan socialstyrelsen och
de svenska socialarbetare som är stationerade i Köpenhamn. Detta är en
tillgång för bägge parter. På socialstyrelsen finns också en speciell kontakt- Mot. 1988/89
man som har möjlighet att kontinuerligt följa arbetet. Verksamheten måste So34
också i fortsättningen ske i nära samarbete med socialstyrelsens experter på
socialtjänst-, narkotika- och ungdomsfrågor. Att avbryta en fungerande
verksamhet genom att flytta huvudmannaskapet till en annan myndighet
vore olyckligt. För en fungerande verksamhet är det därför angeläget att
socialstyrelsen förblir huvudman.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en fortsatt verksamhet med svenska
socialarbetare i Köpenhamn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudmannaskapet för verksamheten i Köpenhamn.
Stockholm den 18 april 1989
Birthe Sörestedt (s)
Eva Johansson (s) Ulla-Britt Åbark (s)
18