Motion till riksdagen
1988/89:So331

av Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Behandlingsforskning inom socialtjänsten

En förutsättning för en bättre och effektivare behandling av kriminella och
av narkotika- och alkoholmissbrukare är att olika behandlingsinsatser utvärderas.
Detta förutsätter i sin tur att verksamheten i fråga följs upp och
dokumenteras med avseende på målen för densamma. En utvärdering måste
då omfatta såväl en beskrivning av den verksamhet som skall utvärderas
som effekterna av denna.

Vetenskapliga utvärderingar av behandlingsinsatser görs sällan i Sverige.
Bristen på utvärderingar minskar möjligheterna till ett effektivt resursutnyttjande
liksom till en meningsfull metodutveckling. Det kan därför finnas
risk för att behandlingsmetoder som används är totalt verkningslösa
eller t. o. m. skadliga. I ett land som Sverige, där förhållandevis stora resurser
används för olika former av behandling inom kriminalvård, socialtjänst
och andra vårdområden, är det särskilt angeläget att utvärdering kommer
till stånd.

Den måttstock som oftast används för att mäta effektiviteten inom kriminalvården
är antalet återfall. Denna måttstock är dock ett mycket trubbigt
instrument. Återfallsstatistiken ger en långtifrån nyanserad bild av klientens
situation. Därtill kommer att vi inte vet hur denna situation skulle ha
sett ut, om han eller hon inte varit föremål för ifrågavarande behandling
eller inte fått någon behandling alls.

Kvalificerad behandlingsforskning fordrar tillskott av resurser, eftersom
den är särskilt krävande. Den är inte meningsfull, om den inte planeras
samtidigt med att behandlingsinsatserna planeras. Den kräver i hög grad
klienternas medverkan. Resultaten föreligger först efter ganska lång tid,
varför både resurser och tålamod är nödvändiga förutsättningar för ett gott
resultat. Det kan också vara svårt att i de enskilda fallen definiera vad som
kan betecknas som framgångsrik behandling, vilket i sin tur kan bero på att
målsättningen för verksamheten i fråga inte alltid är klart formulerad. En
annan anledning kan vara att det är svårt att på ett rättvisande sätt beskriva
klientens situation. Det finns dock ett antal faktorer som allmänt anses vara
av betydelse för att behandlingen skall bli framgångsrik.

Så t. ex. är förändringar vad gäller kriminalitet, missbrukssituation, hälsotillstånd,
försörjningsförmåga, boendesituation och sociala relationer
härvidlag av stor betydelse.

För att kunna uttala sig om effekterna av en behandling är det som regel
nödvändigt att ha tillgång till en kontrollgrupp. Det har hittills visat sig
svårt att få fram likvärdiga jämförelsegrupper som kan bli föremål för an

nan form av behandling än den grupp som får den behandling som skall
undersökas, eller inte får någon behandling alls.

Man har varit tveksam till att använda experimentella metoder vid utvärdering
av behandling inom kriminalvården och socialtjänstområdet till
skillnad från vad som gäller inom den medicinska forskningen. Det är
främst etiska skäl som har framförts mot den experimentella metodiken.
Det har dock visat sig möjligt att använda tekniken i några fall i Sverige. Så
är t. ex. fallet i kriminalvårdens s. k. Grut-projekt.

Ett alternativ till experimentella undersökningar kan vara studier av klienternas
situation före och efter en viss behandlingsinsats. I den typen av
studier kan det vara problematiskt att bedöma om en förändring i klienternas
situation helt eller delvis beror på behandlingsinsatsen eller på andra
faktorer. Oavsett hur det förhåller sig därmed, är denna typ av uppföljning
alltid nödvändig inom varje vårdområde för att personalen skall få någon
uppfattning om utfallet av sitt arbete.

Mot bakgrund av effektiviseringssträvandena inom offentlig förvaltning
och bristen på behandlingsforskning är det således ytterst angeläget att
utvärderingar kommer till stånd när det gäller olika behandlingsinsatser
och att ytterligare resurser satsas på behandlingsforskning.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av utvärdering och behandlingsforskning
inom socialtjänsten,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av utvärdering och behandlingsforskning
inom kriminalvården'].

Stockholm den 25 januari 1989
Bengt Silfverstrand (s)

Karin Wegestål (s) Ingvar Björk (s)

Mot 1988/89
So331

1 1988/89 :Ju515

14