Motion till riksdagen
1988/89:So328

av Hans Nyhage och Arne Andersson i Ljung
(båda m)

Vården av narkotikamissbrukare

Narkotikamissbruket fortsätter att breda ut sig, vilket också gäller för nya
förödande preparat såsom kokain och crack. HIV-smitta och aids har gett
en ny och allvarlig dimension åt främst sprutnarkomanerna. Den ohämmade
prostitutionen har också sin del i narkotikamissbruket.

Samhällsinsatserna gällande missbrukarna är omfattande. Kriminaliseringen
av all narkotikahantering (sjukvården undantagen) är ett steg i rätt
riktning, men ställer givetvis stora krav på samhället, när det gäller uppföljningen.
Socialtjänsten har i detta sammanhang fått en omfattande uppgift
att i lagens anda handla som uppsökande myndighet. Ambitionen att ta sig
an missbrukare har resulterat i en rad åtgärder från samhällets sida, när det
gäller att avgifta och rehabilitera den narkotikaberoende. Den viktigaste
faktorn i det arbetet är tvivelsutan den drabbades egen vilja och strävan att
sluta med missbruket. När en sådan motivering föreligger — som knappast
torde kunna framkallas genom tvångsåtgärder — finns goda förutsättningar
för framgång och gott resultat i rehabiliteringen.

Missbrukarnas motivation tas i många fall inte till vara på rätt sätt på
grund av alltför långa handläggningstider i det byråkratiska systemet, vilket
leder till att avsett vårdprojekt rinner ut i sanden. Viktigt är naturligtvis att
den missbrukare, som kommit till insikt om sin situation och som inför
socialnämnden kan redovisa en plan och lösning att komma ifrån sitt missbruk,
inom loppet av några få dagar får besked om detta är möjligt.

De ofta alltför långa väntetiderna i det nuvarande systemet av åtgärder
från socialtjänstens sida utgör en allvarlig brist. En missbrukare som av
skilda orsaker plötsligt känner sig motiverad att få behandling och vård får
ofta efter kontakten med sin socialsekreterare vänta i flera veckor, innan
någon åtgärd kommer till stånd. Denna ordning kan självfallet få till följd,
att vederbörande hinner förlora sin motivation att bryta sitt missbruk.

En av orsakerna till fördröjningarna i vårdkedjan är med säkerhet otillräckliga
resurser vad gäller vårdplatser o. d. I den situationen bör samhället
tveklöst använda sig av enskilda organisationer, som innehar tillstånd från
länsstyrelserna att driva hem för vård och boende och som med kort varsel
kan erbjuda den hjälpsökande behandling. I sammanhanget kan nämnas
institutioner som LP-stiftelsen, Narconon, Hassela m. fl. Dessa kan representera
olika bakgrund och metod men har alla det gemensamt, att de kan
redovisa en mycket hög rehabiliseringsprocent — upp till 50 % — som resultat.

Det är alltså angeläget att nödvändiga samhällsinsatser initieras snabbt
för den vårdsökande och att de möjligheter, som ideella organisationer kan
erbjuda i vårdarbetet, därvid tas till vara.

Hemställan

Med anledning av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om väntetider i samband med intagning till frivillig missbrukarvård
samt om ideella organisationers medverkan i vårdarbetet.

Stockholm den 25 januari 1989

Hans Nyhage (m) Arne Andersson fm)

i Ljung

Mot 1988/89
So328

9