Motion till riksdagen
1988/89:So325
av Gudrun Schyman m.fl. (vpk)
En kommitté för översyn av vården
Mot.
1988/89
So325 —333
Krisen inom delar av den offentliga sektorn är uppenbar. Sjukvården saknar
platser och personal, avdelningar stängs igen, operationsköerna växer.
Färdigbehandlade patienter kan inte åka hem för de har inget att åka hem
till. Kommunernas hemtjänst går på knäna och personalbristen inom barnomsorgen
gör att småbarnsföräldrar måste stanna hemma från sina arbeten.
Politisk prestige och brist på samarbete gör att ideliga tvister mellan de
olika huvudmännen förlamar och förhindrar nödvändigt utvecklingsarbete.
Föråldrade och missriktade statsbidragssystem medverkar också till den
allmänna förvirringen.
Dagens uppenbara brister har resulterat i en välmotiverad kritik. Men
vem är det som ska kritiseras? De borgerliga partierna viftar med socialiseringsspöket
och menar att lösningen ligger i en privatisering. Att vara offentligt
anställd hämmar den personliga kreativiteten och förhindrar den
nödvändiga effektiviteten, säger man.
Regeringen talar om en nödvändig effektivisering som inte får kosta något.
Mer fantasi — mindre pengar, är receptet!
De som får ta emot kritiken i det dagliga arbetet är personalen. Den
personal som är förutsättningen för att det ska finnas någon verksamhet
över huvud taget. Den personal som är själva hjärtat i omsorgen och vården.
Den personal som har fantasi och inlevelseförmåga, ett äkta engagemang
men som får sitt arbete nedvärderat genom låga löner, omöjliga arbetstider,
för stor arbetsbörda och som dessutom får stå ut med talet om att de arbetar
inom en inproduktiv och tärande sektor.
”Den offentliga sektorn är folkhemmets fundament, som fördelar välståndet
och bidrar till en rättvis och solidarisk samhällsutveckling” säger
statsministern (DN 1989.01.20). Det är riktigt under förutsättning att den
fungerar. Då bidrar den också till en socialt nyttig ekonomisk tillväxt.
Inte minst bidrar en fungerande vård och omsorg till att kvinnor får
möjligheter att också i praktiken utnyttja sina rättigheter till ett ”helt” liv,
dvs möjligheter att kombinera en yrkesverksamhet med föräldraskap och
familj.
Vård och omsorg är inget könsneutralt begrepp. Personalen består till
övervägande delen av kvinnor och det är också övervägande kvinnor som
är beroende av att den fungerar. Fortfarande är det mest kvinnorna som
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami Nr So325—333
stannar hemma när barnomsorgen inte fungerar och fortfarande är det mest
kvinnorna som rycker in när äldreomsorgen inte fungerar.
Eftersom vården och omsorgen har en så central roll i samhället, är det
oacceptabelt att dessa frågor behandlas med sådan iskyla i förslaget till
budget för 1989/90. Hjärtefrågor måste omfattas av glöd och intensitet,
lyhördheten måste vara väl utvecklad, beredskapen för nytänkande och
snabba åtgärder hög.
Krisen inom försvaret har behandlats med hög prioritet av regeringen.
En nytillsatt försvarskommitté ska lämna förslag senast den 15 juni.
Försvaret av välfärden och våra sociala rättigheter bör ha samma höga
prioritet. Vpk föreslår därför att regeringen tillkallar en kommitté för att
bereda underlag för riksdagsbeslut om planerings- och personalfrågor
inom vården och omsorgen under år 1989.
Arbetet bör avse
— en granskning av planeringssystemet inom vård- och omsorgsområdet
och förslag till åtgärder för att öka säkerheten och stabiliteten i planeringen,
samt
— överväganden och förslag till inriktning och utveckling av vården och
omsorgen, både vad gäller organisations- och personalfrågor.
Kommittén bör vara sammansatt av representanter för de politiska partierna
samt företrädare för de olika personalkategoriernas fackliga organisationer.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta en försvarskommitté
för sociala rättigheter i enlighet med motionens förslag.
Stockholm den 25 januari 1989
Gudrun Schyman (vpk)
Viola Claesson (vpk) Berith Eriksson (vpk)
Elisabeth Persson (vpk) Annika Åhnberg (vpk)
Maggi Mikaelsson (vpk)
Mot. 1988/89
So325
2