Motion till riksdagen
1988/89:So315

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Alkoholpolitiken

Sverige har anslutit sig till WHO:s Europamål om att den totala alkoholkonsumtionen
ska minska med minst en fjärdedel fram till år 2000. Detta
mål verkar emellertid avlägset eftersom alkoholkonsumtionen inte minskat
de senaste åren. Riksdagen måste därför uttala sig för vilka riktlinjer regeringen
ska arbeta efter för att vi ska uppnå det föreslagna målet med en
25-procentig minskning fram till år 2000.

En majoritet av alkoholforskarna är eniga om att det finns ett klart
samband mellan hur mycket alkohol som dricks i ett samhälle och hur stora
skador alkoholen orsakar. Andra menar att det inte är den svenska totalkonsumtionen
som inger oro utan det sätt vi dricker på. Att drickandet i så
stor utsträckning går ut på att uppnå kraftig berusning. Det är ”fyllan”, det
upprepade helgsupandet, som är det unika i det nordiska drickandet och
själva ”navet” i vårt alkoholproblem.

Ett faktum är att starkölskonsumtionen har ökat i en oroande takt,
särskilt bland ungdomar, vilket kan komma att ge kraftiga alkoholskador
inom några år.

Hälften av starkölskonsumtionen i storstäderna sker på restaurang och
krogetableringen har också ökat. Enbart i Stockholm har antalet krogar
som har rätt att servera starköl eller starkare drycker ökat från 269 stycken
år 1969 till 956 stycken år 1988. 1980 var siffran 458, vilket visar att det varit
en fördubbling bara under 80-talet.

Enligt undersökningar är den grupp som dricker alkohol på restaurang
ofta yngre och ensamstående och inte så sällan storkonsumenter. Konsumtionen
på restaurang kombineras ofta med att man dricker hemma först,
vilket innebär att den totala konsumtionen under en kväll kan bli mycket
hög.

Restaurangbesöket ersätter alltså inte konsumtionen i hemmet utan istället
verkar det som om de två konsumtionsformerna adderas. Vad man
måste fråga sig är vilken roll prispolitiken spelar i det sammanhanget. Skulle
lägre alkoholpriser på restauranger göra att drickandet hemma, innan,
minskade eller skulle samma mönster kvarstå och den totalt förtärda alkoholmängden
öka?

Det kanske finns anledning att omvärdera synen på krogarnas betydelse
ur alkoholpolitisk synpunkt, framför allt när det gäller ungdomarna. Från
vpk är vi beredda att förorda att åldersgränserna för inköp på Systembolaget
och inköp på krog samordnas till 20 år.

Vi är medvetna om att det är en ologisk åldersgräns med tanke på
myndighetsåldern, men menar att man kan diskutera om inte skaderisken
kan motivera ställningstagandet.

Det viktiga nu är att få fram konkreta riktlinjer för hur arbetet för att
uppnå en 25-procentig minskning av totalkonsumtionen ska bedrivas och
komma fram till vilka åtgärder som är relevanta för att vi samtidigt ska
komma tillrätta med de svåraste alkoholskadorna. En utredning och analys
om hur priser, åldersgränser, tillgänglighet och (restaurang-)etableringsmöjligheter
samverkar och påverkar varandra bör enligt vpk därför föreläggas
riksdagen snarast.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i enlighet
med motionens förslag.

Stockholm den 24 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89
So315

13