Motion till riksdagen
1988/89 :So225

avOlofJohanssonm.fi.
Äldreomsorgen

Mot.

1988/89

So225-227

Sammanfattning

De äldre är en viktig resurs i samhället. Samhällets resurser för att garantera
de äldres livskvalitet fungerar emellertid inte på ett tillfredsställande sätt.

Knappa resurser, bristfälliga kunskaper, flaskhalsar i vårdkedjan, vakanser
och hög personalomsättning leder till oacceptabla välfärdsförluster för
många äldre. Inte minst i de stora städerna finns svåra akuta problem.

Ett ändrat huvudmannaskap för vården av de äldre löser i sig inga
problem. De långtgående förslag som nu diskuteras om ett ändrat huvudmannaskap
fr.o.m. 1/11991 leder till omfattande omfördelningar av resurser
med stora skillnader mellan olika kommuner som följd. En rent administrativ
reform bör inte genomföras mitt i en akut problemsituation för äldrevården.

Centerpartiet föreslår i denna motion i tio punkter åtgärder som på kort
och lång sikt skulle skapa en bättre situation i vård och omsorg för våra
äldre.

1. Personalfrågorna i vård och omsorg måste lösas. Centerpartiet föreslår
ett utvecklingsarbete inriktat på att förbättra arbetsvillkor, arbetsmiljö,
personalutveckling, utbildning och rekrytering.

2. Anhörigas insatser har avgörande betydelse och skall underlättas.

Centerpartiet föreslår att anhörigas insatser underlättas genom rätt till
tjänstledighet och bättre möjligheter till avlastning. Möjligheterna till
anställning för anhörigvård skall förbättras. Pensionssystemet måste utvecklas
så att möjligheterna för anhöriginsatser i växelvård förbättras.

3. Aktivera de äldre själva som en resurs i värd och omsorg. Centerpartiet
föreslår att möjligheter att kunna utge skattefri kostnadsersättning prövas.

4. Äldreomsorgen mäste utvecklas och omstruktureras så att vårdkedjan
fungerar. Utöver fungerande hemvård måste det enligt centern finnas små
sjukhem, modernt utrustade ålderdomshem, servicehus och gruppbostäder.

Centerpartiet föreslår att kommunerna tillförs nya resurser för att detta skall
bli möjligt.

5. Resursutnyttjandet i äldreomsorgen måste förbättras. Centerpartiet
föreslår att varje landsting och kommun arbetar fram en konkret plan enligt
en offensiv strategi när det gäller att bättre utnyttja resurserna för vård och
omsorg och eliminera ”flaskhalsarna” i vårdkedjan.

6. Kraven om likvärdiga levnadsvillkor i landets alla delar mäste också

omfatta de äldre i storstad. De stora städernas äldreomsorg är i dag en av de 1

mest negativa konsekvenserna av befolkningskoncentrationen.

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. NrSo225-227

7. Kunskaperna om åldrandet - dess sjukdomar och sociala villkor - måste
förbättras. Inte minst för demensvården är detta viktigt. Centerpartiet
föreslår att forskningsinsatserna kring åldrandet successivt förstärks.

8. Utveckla kunskaperna om mat, matvanor och matkvalitet inriktad efter
den äldre generationens traditioner och behov. Kostens betydelse har ofta
förbisetts i vård och omsorg av de äldre. Centerpartiet föreslår en satsning på
utbildningen.

9. Ålderspensionärernas friår i sjukvården skall återinföras. Det är en
rättvisefråga, men är också en viktig principfråga vad gäller att inrikta vården
på rehabilitering. Den ökade tryggheten för anhöriga (make/sambo) medför
att behållet friår ger ökade möjligheter för anhörigstöd i vården.

10. Pensionen skall byggas ut i ett förstärkt grundtrygghetssystem. De s.k.
undantagandepensionärerna skall tillerkännas pensionstillskott.

Inledning

Att ge våra äldre en trygg och god omsorg är en av våra största utmaningar
under de kommande åren. För ett välfärdssamhälle borde det vara en
självklarhet att de äldres behov kan tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.
Tyvärr kan vi i dag knappast hävda att alla äldre personer är garanterade den
omsorg eller vård som bäst tillgodoser de enskilda behoven.

Den medicinska utvecklingen och den höjda levnadsstandarden har lett till
att medellivslängden ökat väsentligt. Allt fler kan leva ett aktivt liv upp i
relativt hög ålder. Denna glädjande utveckling ställer insatserna för de äldre i
en ny situation. Det faktum att vi får allt fler äldre personer och ett starkt ökat
antal mycket gamla innebär att det kommer att behövas ett rikare och mer
mångfasetterat utbud av insatser.

De äldre - en resurs

Mångå av de personer som i dag når pensionsåldern har åtskilliga år kvar då
de skulle kunna göra en aktiv arbetsinsats. Ett liv utan meningsfull
sysselsättning verkar ofta nedbrytande.

På flera håll i landet tar man tillvara de aktiva pensionärer, som gärna vill
göra frivilliga insatser för exempelvis gamla eller handikappade personer.
Det är viktigt att detta arbete får fortsätta att ha karaktären av väntjänst.
Samhället skall inte betala insatsen till dess fulla värde och mottagaren kan
inte göra formellt anspråk på tjänsten.

Äldreinsatser av detta slag kan kräva sin organisatoriska ram. De som
frivilligt ställer sig till förfogande har behov av att hänvisa till att någon sänt
dem, dvs. någon slags auktorisation. Den som kommer måste förutsättas
besitta känsla för uppgiften, vilken ofta kan vara grannlaga. Ett nära
samarbete med hemtjänstens personal, som är den grupp som uppfattar var
behoven finns, är nödvändigt.

Även om samhället inte betalar för väntjänst är det en insats som har stort
värde och kan avlasta i många situationer. För den som ställer upp uppstår
ofta omkostnader t.ex. för resor. För att stimulera sådana här insatser skall
enligt centerns uppfattning en skattefri omkostnadsersättning kunna
prövas.

Mot. 1988/89

So225

2

Personalen i vård och omsorg

För de flesta äldre är det naturligt att bo kvar i det egna hemmet så länge som
möjligt. Många klarar det utan hjälp eller med måttliga serviceinsatser. För
andra krävs det massiva hjälpinsatser. En satsning på social hemtjänst och
hemsjukvård är nu nödvändig för att samhället på ett tillfredsställande sätt
skall kunna möta den ökning av antalet äldre som vi kommer att ha in på
2000-talet.

Samtidigt som behovet av vårdpersonal ökar, minskar rekryteringsbasen,
både vad gäller antalet ungdomar och den andel av dessa som söker sig till
vårdyrkena. Personalomsättningen är hög. Det förtjänar också att påpekas
att en mycket stor andel av hemtjänstpersonalen idag är över 50 år och
kommer att gå i pension inom en snar framtid.

Krisen kan belysas med följande siffror: av ca 3 000 som under ett år togs in
till vårdutbildning fanns efter två år 50 % kvar. Efter ytterligare ett år som
anställda fanns endast 650 kvar i tjänst. Andra sektorers konkurrens med
högre löner och lättare arbetsförhållanden utgör ett allvarligt hot mot vården
genom att det decimerar antalet vårdanställda.

Totalt sett är personalomsättningen inom hemtjänsten i storstäderna 35 %
och i hela landet 25 % per år. Den höga personalomsättningen innebär att de
äldre ständigt får hjälp av nya människor. Det beräknas att det fram till
sekelskiftet finns ett rekryteringsbehov på mellan 80 000 och 115 000
personer enbart inom primärkommunal service och vård.

Det krävs konstruktiva insatser för att lösa personalkrisen. Lyhördhet för
de anställdas erfarenheter och uppslag samt utrymme för de anställdas
initiativ och kreativitet måste vara utgångspunkten. Men det måste också till
en ökad anpassning när det gäller arbetstider, en mänskligare helgtjänstgöring
och någon form av återförande av vinster som arbetslaget gör. Det har
visat sig att denna grupp är den mest drabbade när det gäller belastningsskador.

Många unga vårdbiträden med liten arbetslivserfarenhet orkar inte med
ett ansvarstyngt arbete inom hemtjänst/hemsjukvård. Det är viktigt att
arbetet organiseras så att de yngsta kan slippa ensamarbete. Vi vill i det här
sammanhanget understryka att elever i alla åldrar måste beredas plats i
vårdutbildningen.

Centerpartiet anser att ett åtgärdsprogram måste tas fram med det snaraste
för att öka attraktiviteten i utbildningar som leder fram till vård- och
serviceyrken inom äldreomsorgen. Människovårdande arbete måste ges ett
högre värde i jämförelse med andra yrken. Ett sådant program måste
innefatta åtgärder för att öka utbildningskapaciteten, förstärka kvaliteten i
utbildningen, öka fortbildningsinsatserna och möjligheterna till utveckling i
jobbet. Möjligheten att nå framgång med ett sådant program är naturligtvis
beroende av hur den arbetsmarknad utbildningen avser att tillgodose,
upplevs.

Hög personalomsättning är en följd av att personalen inte ser någon
framtid i vård- och hemtjänst. Det blir tyvärr ofta ett genomgångsjobb i
avvaktan på något annat. Personalomsättningen innebär att stora krav ställs
på den personal som har många år i yrket. Också bristande kontinuitet i vård
och omsorg upplevs av den äldre som en allvarlig brist i kvaliteten.

Mot. 1988/89

So225

3

Bristerna kräver resurser i form av vikarietäckning, sjukskrivning, inskolning
av ny personal, administration osv. Kan sådana kostnader elimineras
finns resurser för offensiva personalinsatser vad gäller lön, arbetsmiljö och
personalutveckling. Det är anmärkningsvärt att regeringen i budgeten
intecknar möjligheten att utöka tjänstgöring till heltid utan att ta hänsyn till
de arbetsmiljöfrågor som ofta är orsaken till deltidsarbetet. Nuvarande
problem kan inte lösas om man inte i förväg intecknar de vinster som en
stabilare personalsituation skulle innebära. Som exempel på en sådan
offensiv inriktning vill vi peka på att det på skilda håll förekommer försök att
genom schemaläggningen tillgodose en förkortad arbetsdag för vårdpersonal,
vilket vi finner vara angeläget.

En omedelbar åtgärd som måste till för att lösa bristsituationen är
extrainsatser för fortbildning och utbildning av personal.

Det är i första hand kommuner och landsting som kan påverka vårdyrkenas
ställning, men det är också en fråga om vilka ekonomiska ramar
huvudmännen tvingas arbeta under. Då problemen är av övergripande natur
är det ändå naturligt att regering och riksdag agerar för en positiv lösning.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att i överläggningar med
kommuner och landsting söka lösa frågan om vårdyrkenas ställning, bl.a. i
enlighet med vad vi förordat.

Anhörigas/närståendes insatser

Trots samhällets omfattande insatser är det de anhöriga som gör de största
insatserna när det gäller vård och omsorg om de äldre. Utan dessa insatser
skulle vård och omsorg inte fungera. Det beräknas att en större del av
äldreomsorgen utförs av anhöriga, grannar eller nära vänner.

Centern har i riksdagen år efter år hävdat att anhörigvården måste
uppmärksammas och värderas på ett helt annat sätt än vad som varit fallet. Vi
har nyligen ställt oss bakom beslutet om rätt till 30 dagars tjänstledighet,
totalt, för tillfällig vård av svårt sjuk anhörig och med ersättning enligt
inkomstbortfallsprincipen. När det blir fråga om längre vårdtider skall den
anhöriga anställas av kommunen eller landstinget med lön som för vårdbiträde.
Denna möjlighet bör utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt utan att
det uppfattas som ett tvång för den anhörige.

Den som vill och orkar ta på sig ett vårdansvar för en anförvant, och som
därmed avlastar samhället stora kostnader, skall också ges skälig ersättning
och social trygghet, samt möjligheter till avlastning i rimlig omfattning.

Pensionssystemet måste anpassas så att möjligheterna till växelvård
förbättras.

Regeringen aviserar i budgetpropositionen att förslag om rätt till tjänstledighet
för anhöriga skall lämnas under våren. Det är bra. Vi tar ställning till
utformning och omfattning av en sådan rätt i anslutning till denna proposition.

Ändrat huvudmannaskap löser inga problem

Ett stort antal äldre personer vårdas på sjukhusens akutavdelningar trots att
de betraktas som ”klinikfärdiga”. Orsaken är att tillfredsställande vårdalter

Mot. 1988/89

So225

nativ ofta saknas. Sjukhemsplatserna är för få, ålderdomshem har lagts ner,
gruppboendet är ej utbyggt, och kommunerna har inte möjlighet att ställa
upp med de hemvårdsinsatser som krävs för att det egna hemmet skall vara
ett acceptabelt alternativ.

Regeringen drar, enligt centerns uppfattning, en förenklad slutsats av
dagens problembild. Det är inte så enkelt att lösningen på problemen ligger i
ett förändrat huvudmannaskap.

Det förslag som i dag diskuteras innebär mycket omfattande förändringar.
Att föra över ansvaret för hemsjukvård och lokala sjukhem till primärkommunerna
innebär att ca 25 000 anställda och 20 000 vårdplatser byter
huvudman. I pengar motsvarar det ca 7 miljarder kronor.

En förändring kan svårligen enbart gälla hemsjukvård och lokala sjukhem,
vilka f.ö. inte finns i alla landsting. Även patienter på centrala sjukhem,
långvårdsklinikernas sjukhemsdelar, psykiatrisk långtidssjukvård, flertalet
klinikfärdiga patienter på akutkliniker, samt patienter på privata sjukhem
har likvärdiga behov och skulle således behöva tas med i en förändring.
Antalet vårdplatser som berörs blir då drygt 50 000 och antalet anställda
drygt 45 000.1 ekonomiska termer rör det sig då om totalt ca 20 miljarder kr,
dvs. 20-25 % av landstingens driftskostnader.

Kommunernas kostnader för äldreomsorgen är nu något mindre än
kostnaderna för den landstingsverksamhet som skulle kunna komma att
överföras till kommunerna. För kommunerna innebär ett ändrat huvudmannaskap
mer än en fördubbling av verksamheten. Effekterna kan variera
mycket mellan olika kommuner.

Huvudmannaskapsförändringen kan inom ett och samma län innebära att
kostnaderna mellan kommunerna skiljer med sex kronor på kommunalskatten.
Detta beror på att andelen personer över 80 år varierar kraftigt mellan
kommunerna, men också på kvarstående skillnader i skattekraft efter
skatteutjämningen. En ytterligare förklaring är skillnader i uppdelningen av
verksamhetsvolymen mellan kommuner och landsting. Även andra skillnader
finns.

Landstingens huvudmannaskap innebär således en betydande skatteutjämnande
effekt mellan primärkommunerna inom länen. Att slå sönder
detta är för oss en helt oacceptabel utgångspunkt för en förändring. Då skulle
vi få bevittna hur rika kommuner med få åldringar kan ge en högkvalitativ
vård medan invånarna i resurssvaga kommuner får nöja sig med sämre
service. Rekryteringen av långtidsutbildad arbetskraft blir då sannolikt ännu
svårare än idag - framför allt i glesbygden.

Dessa orättvisor kommer att leda till krav på en ny storkommunreform
med sammanslagning av små kommuner till större.

Centern anser således inte att en stor huvudmannaskapsreform per den 1/1
1991 i sig inte löser några problem. Tvärtom. Några nya resurser från staten
kommer sannolikt inte att tillföras, utan de resurser som finns byter
huvudman. En sådan rent administrativ reform kan vi inte ägna oss åt när
verksamheten har akuta problem och därtill med stor ökning av antalet
mycket gamla får ökade uppgifter. Avgörande är att kommuner och
landsting finner lösningar som fungerar bra för den enskilde. Den äldre får
aldrig drabbas på grund av oklarhet i organisationsfrågorna.

Mot. 1988/89

So225

5

Det kommer att ta många år för kommunerna att bygga upp den
administrativa och politiska kompetens som behövs inom de nya områdena.
Under tiden stannar utvecklingen istället för att med kraft drivas vidare.

Omstrukturera äldreomsorgen

Centern förordar en successiv omstrukturering av äldreomsorgen enligt de
mycket positiva erfarenheter som finns från flera län, exempelvis Blekinge
och Västernorrland. I de fallen har landstingen tagit på sig en stor del av
kostnaden för en ökning av hemtjänsten i kommunerna. Därmed kan en
utbyggnad av hemtjänsten ske så att en hel del problem i vårdkedjan kan
lösas. Om vården och omsorgen i hemmet fungerar kan färdigbehandlade
patienter komma hem från sjukhusen.

Utöver en väl fungerande hemvård måste det finnas små sjukhem,
modernt utrustade ålderdomshem, servicehus och gruppbostäder. Framför
allt för de senildementa är gruppbostäderna ofta den allra bästa boendeformen.
Det är angeläget att kommunerna stimuleras till att bygga ut
gruppboendet.

För att åstadkomma denna utveckling måste kommunerna tillföras nya
resurser. Statens bidrag till äldreomsorgen är idag 35 % av personalkostnaderna.
För att påskynda en för alla gynnsam utveckling bör landstingen enligt
centerns mening gå in med motsvarande bidrag. För att öka kontinuiteten i
hemvården är det lämpligt att också överföra vissa undersköterskeuppgiftertill
kommunerna.

Det är viktigt slå fast att en satsning på gruppboendet är en primärkommunal
uppgift. Vidgade ekonomiska möjligheter för kommunerna och ökad
rättvisa mellan kommunerna åstadkommes om äldrefaktorn får ökad tyngd i
kommunala skatteutjämningen. Centern tar upp detta i sin motion om
kommunala skatteutjämningen. Inte minst för äldre invandrare är gruppboende
värdefullt. De kan där leva ett bra liv med utnyttjande av sitt hemspråk
och ha servicepersonal som behärskar deras språk.

Eftersom det numera, efter ett mångårigt arbete inte minst från centerns
sida, är möjligt att ny- och ombygga samt driva ålderdomshem med statligt
stöd, utgår vi från att detta, av många önskade, boendealternativ kommer att
bli kvar och utvecklas till genomgående hög standard.

Lika viktigt som att kommunernas hemtjänst fungerar är att landstingens
resurser i primärvården är fullt utbyggda och i samverkan med hemtjänsten
kan ge all den medicinska hjälp som är nödvändig. I de landsting där man
satsat på primärvården har man också kunnat vända utvecklingen och få bort
köerna. Ett bra sådant exempel är Skaraborg.

Resursutnyttjandet i äldreomsorgen

Den påfrestning vård och omsorg står inför ställer krav på att resurserna
utnyttjas på ett effektivt sätt i en rationell organisation. Resursknapphet och
hög personalomsättning leder til! ”flaskhalsproblem” i vårdkedjan. Uttryckt
i ekonomiska termer är detta exempel på att produktiviteten hämmas och att
resurserna för vård och omsorg inte utnyttjas optimalt. Ytterst drabbar detta
de vårdbehövande, men det drabbar också personalen som ständigt hamnar i
orimliga arbetssituationer.

Mot. 1988/89

So225

6

Enligt centerpartiet är det nödvändigt att samhället har en övergripande
och offensiv strategi för ett effektivt resursutnyttjande i vård och omsorg.
Vårdkedjans ”flaskhalsar” måste bort. Det kan bara ske om

- långtidssjukvården har möjlighet att ta hand om färdigbehandlade i
akutsjukvården;

- det finns tillräckliga resurser i lokala sjukhem, ålderdomshem, servicehus
och gruppboende;

- hemtjänsten har resurser att ta emot och ge service för alla som vill och
kan bo i den ursprungliga bostaden.

Det är viktigt att alla kommuner och landsting i samverkan inom länet skaffar
sig en konkret plan för att med offensiva insatser utveckla vård och omsorg
med sikte på att eliminera de trånga sektorerna och därigenom förbättra
resursutnyttjandet och höja produktiviteten.

Äldre i storstad

Den socialdemokratiska regeringen har genom den s.k. tredje vägens
ekonomiska politik valt en strategi som innebär att de svagaste i samhället får
en försvårad situation. Detta accentueras i särskilt hög utsträckning för de
svaga grupperna i de mest expansiva regionerna. Den sociala sektorn är en
krissektor i storstäderna - främst Stockholm. Det gäller sjukvård, äldreomsorg
och barnomsorg.

Inte minst för de äldre är situationen alarmerande. Sjukvårdsministern har
själv i intervjuuttalanden sagt sig vara rädd för att bli gammal och
vårdbehövande i Stockholm. Den nyligen aktualiserade frågan om att flytta
långvårdspatienter från Huddinge sjukhus till andra landsting visar problemets
allvar i blixtbelysning.

Centerpartiet hävdar en annan och mer mänsklig inriktning av den
ekonomiska politiken. Rättvis fördelning, regional balans och god miljö
måste vara vägledande. I regionalpolitiken har riksdagen slagit fast att målet
måste vara likvärdiga levnadsvillkor i landets alla delar. Riksdagen bör nu slå
fast att denna regionalpolitiska målsättning också innefattar de äldre i
storstad.

I den utpräglade glesbygden är situationen ibland att där över huvud inte
finns människor att rekrytera till vård och omsorg. Detta är den regionala
obalansens andra ytterlighet, vilken också drabbar de äldres trygghet.

Kunskaper om åldrandet

Forskningsresultat rörande äldres situation saknas i stor utsträckning i dag.
Den forskning som bedrivs i Sverige har pågått under en mycket kort period,
drygt tio år. Detta medför att de beslut som fattas rörande äldre i stor
omfattning sker utan basfakta när det gäller äldres sjukdomsbild.

Det är bara på ett fåtal platser i landet som det i dag sker någon ordentlig
undersökning av äldre med ett åldersdement beteende. Normalt för äldres
utveckling är inte att bli äldreförvirrad. Men alltför många äldre får den
allmänna diagnosen demens och placeras då i sådana vårdformer som man
anser vara de rätta. Många äldre far genom detta förfarande mycket illa och
vården ges i felaktiga former.

Mot. 1988/89

So225

7

Det finns många orsaker till ett åldersdement beteende och som är av
största vikt att diagnostisera. Alzheimers sjukdom - som på ett mycket
påfrestande sätt drabbar den sjuke, och de anhöriga - skulle om diagnosen
sattes tidigt kunna medföra en betydligt bättre vårdsituation för den sjuke
och ett bättre omhändertagande från de anhörigas sida.

Hjärninfarkter och Huntings chorea (s.k. danssjuka) är andra sjukdomar
som orsakar ett dement beteende. Även bristsjukdomar beroende på tarmfel
och alkoholmissbruk orsakar demens, samt depressioner. Det finns i dag
alltför liten kunskap om detta ute i sjukvården. Om kunskapen fanns, skulle
den äldres situation förbättras.

Detta är en viktig grundkunskap som måste finnas när det gäller att skapa
rätt vård och omsorgsmöjligheter för den växande skaran personer äldre än
80 år. I de långtidsplaner som kommuner och landsting redovisar finns det
ingenting som tyder på någon nybyggnad av institutionsplatser. Med vetskap
om den stora och tunga vårdinsats dessa patienter med de obotbara
demensformerna kräver, kan man se att vi kommer att få stora vårdproblem
framöver.

Regeringen bör få i uppdrag att pröva hur forskningsinsatserna kring
åldrandet kan förstärkas så att beslut kan fattas och insatser ske utifrån en
adekvat kunskapsnivå.

Kostens betydelse

På senare tid har framkommit att kost- och näringskunskaperna ofta är
otillräckliga hos yrkesverksamma inom sjukvården och den sociala omsorgen.
Delvis hänger detta samman med de allmänna rekryteringsproblemen.
Men det gäller också att dessa frågor inte har tillräckligt utrymme i den
ordinarie skolan och i yrkesutbildningen för vårdarbeten.

Brist på kännedom om kostens betydelse kan i värsta fall leda till att
personer som vårdas inom sjukvården, inte minst cancersjuka och äldre
människor, drabbas av undernäring så att deras chans till tillfrisknande
därigenom radikalt minskar.

Det finns mycket som visar att den ökade kunskapen om sambandet
kost-hälsa inte i önskvärd grad kommer till uttryck i samhället i allmänhet
eller inom vården. Sett ur ett hälsoekonomiskt perspektiv är en sådan
utveckling givetvis inte försvarbar. Det är viktigt att dessa frågor ytterligare
beaktas inom grundskola, vårdyrkesutbildning och i fortbildningen av
vårdpersonal.

Behåll friåret i sjukvården

Riksdagen har nyligen beslutat att ålderspensionärernas friår i sjukvården
skall slopas. Förslaget är försett med omfattande och krångliga regler för
individuell prövning av vårdavgiften. Försäkringskassorna får ovanpå en
redan svår arbetssituation ytterligare en uppgift.

Enligt vår mening bör friåret i sjukvården behållas. Den grupp som mest
belastar sjukvårdsresurserna är mycket gamla och har ofta låg pension.
Friåret representerar för dem och deras anhöriga en viktig del i möjligheterna
att kunna upprätthålla resurser utanför sjukhuset - resurser till vilka man

Mot. 1988/89

So225

8

kan återvända. Friåret har således betydelse för rehabiliteringen. Det ger
dessutom en bättre trygghet för anhöriga (make/sambo) och därmed ökade
möjligheter till anhörigsstöd i vården. Riksdagen bör därför riva upp sitt nyss
fattade beslut.

Pensionsfrågor

Pensionsfrågorna prövas för närvarande i pensionsberedningen. Viktiga
förändringar har genomförts vad gäller pensionens anpassning till andra
regelsystem. Centerpartiet har i varje sådant sammanhang betonat nödvändigheten
av att höja de lägsta pensionerna. På grund av att den lägsta
pensionen, folkpensionen tillsammans med pensionstillskott, uppgår till för
lågt belopp för att ge en skälig standard har dels kommunalt bostadstillägg,
KBT, dels det extra skatteavdraget införts för pensionärna. Systemet är både
krångligt och byråkratiskt samt leder till synnerligen höga marginaleffekter
vid ökad inkomst.

Enligt centerns mening bör - både för att öka grundtryggheten för alla på
äldre dagar och för att undvika krångel, kontroll och höga marginaleffekterett
system med tillräckligt hög grundpension eftersträvas. Detta för att helst
utan extra tillägg och speciella skatteregler ge alla pensionärer en disponibel
inkomst som ger tillfredsställande levnadsstandard. Det skulle innebära ett
utbyggt grundpensionssystem, som kompletteras med inkomstrelaterad
pension.

Vi anser det väsentligt att pensionsberedningen får i uppdrag att arbeta
fram förslag till ett sådant system, vilket riksdagen bör ge regeringen till
känna.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts
om utvecklingsarbete vad gäller vård- och omsorgspersonalens arbetsvillkor,
arbetsmiljö, personalutveckling, utbildning och rekrytering,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om utvecklings- och försöksverksamhet med förkortad arbetstid
för vårdpersonal,1]

[att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
sådana ändringar i pensionsbestämmelserna att insatser i växelvård
blir möjliga utan sänkt pension för den anhörige som gör en insats,2]

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skattefri
omkostnadsersättning till äldre som gör insatser i en organiserad
”väntjänst”,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande huvudmannaskapet för vården av de äldre,

4. att riksdagen som sin mening uttalar vad som anförts beträffande
samverkan mellan landsting och kommuner för kostnaderna för
hemtjänst och hemsjukvård,

5. att riksdagen som sin mening uttalar att utökade möjligheter till
gruppboende är en viktig primärkommunal uppgift,

Mot. 1988/89

So225

9

6. att riksdagen beslutar att regeringen får i uppdrag att initiera ett
utvecklingsarbete för bättre resursutnyttjande i vård och omsorg för
de äldre i enlighet med det anförda,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att regionalpolitikens målsättning om likvärdiga levnadsbetingelser i
alla delar av landet också måste omfatta de äldre i storstad,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag innebärande
att forskningsinsatserna kring åldrandet förstärks,

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om kostens betydelse i vården,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett system med avsevärt höjd grundpension,2]
[att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att ålderspensionärernas
friår i sjukvården återinförs,2]

[att riksdagen beslutar att alla pensionärer med låg eller ingen
ATP tillerkänns pensionstillskott2].

Stockholm den 20 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

Mot. 1988/89

So225

1 1988/89:A722

2 1988/89:Sf268

10