Motion till riksdagen
1988/89:So213

avLarsWernerm.fi.
Riksnorm för socialbidrag

Mångå människor i vårt land behöver samhällets stöd för att klara sitt
uppehälle. Under år 1987 utbetalades socialbidrag till 296 800 hushåll.
Antalet berörda socialbidragstagare var 539 500 och det totala beloppet som
utbetalades var 4 134 miljoner kronor.

Socialtjänstlagen föreskriver att den enskilde skall tillförsäkras en skälig
levnadsnivå men överlåter åt kommunerna att avgöra vad som ska rymmas
inom det begreppet. Socialhjälpstagarna är också utlämnade till kommunernas
bedömningar av vad som är ekonomiskt möjligt i respektive kommun.

Flera kommuner betalar ut för lite pengar i socialbidrag, dvs under
socialstyrelsens normer. De som får för lågt socialbidrag kan visserligen
överklaga beslutet, men många känner inte till detta eller vågar helt enkelt
inte. Något som kommunerna tjänar på.

Normalbeloppet för existensminimum 1988 för ensamstående var 2 091
kronor i månaden. Det motsvarar 97% av basbeloppet. Utöver detta belopp
tillkommer ett schablontillägg på 250 kronor per månad för den som har
arbetsinkomst på minst 2 500 kronor i månaden. Det innebär att för en
person med minst 2 500 kronor i inkomst är normalbeloppet 2 341 kronor
eller 109% av basbeloppet.

Motsvarande socialbidragsnorm enligt socialstyrelsens beräkningar, som
bygger på konsumentverkets hushållsbudgetar, var 1988 2 475 kronor per
månad för ensamstående, dvs 115% av basbeloppet. Skillnaden beror på att
denna norm inkluderar sådana flerårsposter som om man räknar med
existensminimum tillkommer utöver normalbeloppet. Enbart utgifter för
möbler, husgeråd, TV, radio, m m utgör i socialstyrelsens norm 14% av de
115.

Statistiska centralbyrån har i ”Statistiska meddelanden S 45 SM 8801”
redovisat de vägledande socialbidragsnormerna per den 1 februari 1988. Den
allmänna trenden är positiv. Allt fler kommuner har socialbidragsnormer
som täcker de vanligaste utgifterna i ett hushåll (bruttonormer) och normer
som ligger på en realistisk nivå, dvs som ansluter sig till eller ligger över
socialstyrelsens och konsumentverkets beräkningar.

Antalet kommuner på eller över socialstyrelsens nivå, dvs 115% av
basbeloppet, har ökat från 131 år 1987 till 146 år 1988. Högst ligger Kalix och
Överkalix med 150% och lägst Botkyrka med 93% och Arjeplog med
94%. Långt under existensminimum alltså!

Men det räcker inte att bara se på normens totalsumma. Man måste också
ta hänsyn till vilka utgiftsposter som normen ska räcka till, dvs se efter att de
inte är flera än de som ingår i existensminimum.

Vid en analys visar det sig att många kommuner med normer på eller strax
över nivån för existensminimum manipulerar normen genom att räkna in
tunga utgiftsposter som normalt inte borde ingå i normalbeloppet. Normerna
ger då inte den skäliga levnadsnivå som socialtjänstlagen ålägger kommunerna
att tillförsäkra sina invånare.

Av fem kommuner (i SCB:s redovisning) vars norm understiger existensminimum,
och alltså redan av det skälet inte uppfyller lagens bestämmelser,
är det tre som dessutom räknar in utgifter för möbler, husgeråd, osv, i
normen. Dvs normerna ligger i praktiken ytterligare 14 procent lägre, vilket
innebär kring 80% av basbeloppet.

Av de 43 kommuner som har normer på 99-100% av basbeloppet räknar
28 in utgifter för möbler, husgeråd, m m. Deras normer ligger alltså bara
skenbart över den kritiska gränsen, existensminimum. I realiteten ligger de
11-12% under! Hälften av de 28 kommunerna räknar dessutom in kostnaderna
för lokala resor i normen, kostnader som det tidigare nämnda
schablontillägget är avsett för. Totalt är det 49 kommuner som räknar in
kostnader för lokala resor i normen, samtidigt som normen understiger 109%
av basbeloppet!

För att komma till rätta med dessa orättvisor mellan olika delar av landet
föreslår vpk att regeringen utfärdar bindande normer för socialbidragen i
form av en riksnorm.

Diskriminering av handikappade

Enligt lag om allmän försäkring kan handikappersättning utgå till den som på
grund av sitt handikapp har betydande merutgifter. Ersättningen är skattefri
och ska inte tas upp som inkomst i deklarationen. En förälder som vårdar
handikappat barn kan få vårdbidrag. En arvodesdel som är skattepliktig och
en merkostnadsdel som är skattefri. Handikappersättning och merkostnadsdelen
vid vård av handikappat barn ska inte reducera socialbidraget. De ska
alltså inte räknas som inkomst vid beräkning av socialbidrag.

Det gör inte heller merparten av landets 284 kommuner. Men 60
kommuner, drygt var femte alltså, minskar socialbidraget med handikappersättningen.
Vilket innebär att handikappade människor som bor i dessa
kommuner och som behöver socialbidrag, får mindre bidrag än vad de
egentligen är berättigade till.

Mot. 1988/89
So213

8

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen utarbetar en riksnorm för
socialbidrag i enlighet med vad som sägs i motionen.

Stockholm den 19 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Gudrun Schyman (vpk)

Mot. 1988/89
So213

9