Motion till riksdagen
1988/89 :So202

av Pär Granstedt och Karin Söder (båda c)
Rätt till bostad för s.k. uteliggare

Lågt räknat 280 människor i Stockholm saknar i dag varje form av bostad.
Stockholms kommun kan erbjuda 75 platser i härbärge. Ytterligare ett par
tiotal platser kan erbjudas genom enskilda humanitära organisationer. För
kvinnor finns bara någon enskild plats. Denna vinter riskerar således minst
hundra personer att stå utan tak över huvudet. Socialarbetarna står tämligen
maktlösa och kan ofta inte erbjuda annat än en biljett till nattbussen.

Situationen har nått sin nuvarande kris efter det att Stockholms kommun
lade ner de s.k. ungkarlshotellen i mitten av 1980-talet. Det var en i sig riktig
åtgärd med hänsyn till de miljöförhållanden som rådde. Det oansvariga
ligger i att man inte försäkrade sig om att alternativ fanns tillgängliga. Även
om Stockholm genom sin storlek är det mest alarmerande exemplet finns
problemet över hela landet.

Att människor står helt utan bostadsmöjlighet är ovärdigt ett välfärdssamhälle.
Det måste anses strida mot syftet i vår sociallagstiftning. När
kommuner så uppenbart bryter mot sitt ansvar att sörja för sina invånares
grundtrygghet måste statsmakterna ingripa.

Eftersom den nuvarande lagstiftningen uppenbarligen inte är tillräcklig för
att säkerställa allas rätt till bostad i någon form krävs förändringar.
Regeringen bör därför föreslå riksdagen sådana lagändringar att kommunerna
otvetydigt åläggs att erbjuda var och en som har behov därav tak över
huvudet under acceptabla former.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om sådana lagändringar
att kommunerna otvetydigt åläggs att se till att ingen skall
behöva stå utan möjlighet till tak över huvudet nattetid.

Stockholm den 10 januari 1989

Pär Granstedt (c)

Karin Söder (c)