Motion till riksdagen
1988/89:Sol2

av Sten Svensson m.fl. (m)
med anledning av skr. 1988/89:94 om
försöksverksamheten inom hälso- och sjukvården
med utdelning av sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare

Mot.

1988/89

Sol2-18

Narkotikamissbruket är utan tvekan ett av vår tids största problem.
Narkotika är ett dödligt gift och dess användning har dessutom förorsakat det
svenska samhället en dyster brottsutveckling. Denna insikt har bl.a. givit
riksdagen anledning att fatta ett beslut om kriminalisering av narkotikakonsumtion.
Det ter sig därför verklighetsfrämmande att samma riksdag skulle
medge att man tillhandahåller verktygen åt missbrukarna, vilket skulle
underlätta ett fortsatt missbruk och brottsliga handlingar.

Mot denna bakgrund tar vi bestämt avstånd från varje tanke på att en fri
utdelning eller ett fritt utbyte av sprutor och kanyler till missbrukare skall
tillåtas förekomma. Vi hänvisar till de motiv till förmån för en restriktivare
narkotikapolitik som vi redovisar i motionen 1988:89:So 207 om alkohol- och
narkotikapolitiken.

I sin skrivelse till riksdagen konstaterar regeringen att det ännu är för tidigt
att uttala sig om vilka effekter som en utdelning av sprutor kan ha för dels
spridningen av HIV-smitta bland de intravenösa missbrukarna, dels omfattningen
av missbruket. Regeringen redovisar dock att man - för att få
underlag för en vetenskaplig utvärdering - är beredd att godta en treårig
försöksverksamhet med utdelning av rena sprutor och kanyler på högst fyra
platser om vissa villkor kan uppfyllas.

Vi anser i likhet med regeringen att det ej finns vetenskaplig grund för att
anse att man kan förhindra spridning av HIV genom att starta fler
utbytesprogram. Vi kan ej instämma i socialstyrelsens slutsats att fördelarna
med en kontrollerad sprututbytesverksamhet överväger nackdelarna. Ej
heller kan vi biträda socialstyrelsens förslag till fortsatt och utbyggd
försöksverksamhet. Socialstyrelsens förslag står i klar strid med riksdagens
restriktiva hållning att eliminera alla led i narkotikahanteringen, ett förhållningssätt
som för övrigt överensstämmer med ansträngningarna att begränsa
HIV-smittan. En verksamhet med utdelning av rena sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare kan således inte godtas utifrån dagens kunskaper och
erfarenheter.

Socialstyrelsens motiv för fortsatt försöksverksamhet är inte övertygande.
Förslaget får knappt ett halvhjärtat stöd från regeringen. Reservationerna är
många i propositionen. De etiska motiven för en avvisande hållning
överväger. Vi föreslår därför att försöksverksamheten snarast avbryts.

I stället för den föreslagna försöksverksamheten, måste kraftfulla åtgärder

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrSol2-18

sättas in såväl mot narkotikamissbruket som mot HIV/AIDS. Vi hänvisar till Mot. 1988/89
våra förslag i motion 1988/89:So207 om alkohol- och narkotikapolitiken och Sol2
motion 1988/89:So528 om åtgärder mot HIV/AIDS.

Riksdagen bör göra uttalanden med den innebörd som ovan redovisats.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett upphörande av försöksverksamheten med
utdelning av sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare.

Stockholm den 10 mars 1989
Sten Svensson (m)

Jerry Martinger (m)

Göran Ericsson (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Per Stenmarck (m)

Göran Åstrand (m)

Filip Fridolfsson (m)

Bertil Danielsson (m)
Hans Nyhage (m)

Charlotte Cederschiöld (m)
Ingvar Eriksson (m)

Mona Saint Cyr (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Anders Björck (m)

Ewy Möller (m)

Wiggo Komstedt (m)

Karin Falkmer (m)

2