Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Sk819

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Skatteförvaltningen

I budgetpropositionen 1989/90 föreslår regeringen under denna rubrik anslagsökningar
på 298 miljoner kr. Av detta härrör dock huvuddelen av
medel för pris- och löneuppräkningar, engångskostnader för fastighetstaxeringen
samt investeringar på ADB-området. Volymmässigt finns dock
inga medel anvisade för nivå- eller ambitionshöjande åtgärder, utan dessa
skall klaras genom omfördelningar.

Under tidigare och innevarande budgetår har skatteförvaltningen redan
hämtat in betydande rationaliseringsvinster (ca 15 miljoner kr enbart under
1988/89). Dessa reduceringar har bl a klarats genom förenklingar av deklarationsförfarandet
och det har ofta rört sig om åtgärder som har initierats
inom förvaltningen.

Till detta kommer effekterna av kostnadsramen som under innevarande
och kommande budgetår reducerar skatteväsendets löneramar med ca 1%,
dvs runt 20 miljoner kr. 1 budgetpropositionen föreslår regeringen dessutom
att ytterligare ca 10 miljoner kr skall sparas in under denna titel kommande
budgetår. Totalt rör sig således förvaltningen med reducerande anslag uppemot
3 % avseende dess löneram gentemot tidigare budgetår.

Detta innebär att myndigheten måste iakttaga en stram förvaltning. Det
finns alltid en risk att en sådan hushållning leder till reducerade ambitionsnivåer,
minskade offensiva satsningar och sänkt servicenivå.

Detta särskilt som det är väl bekant att skattesystemet är komplicerat och
att de juridiska/skattetekniska åtgärderna för att kringgå detsamma blir
alltmer sofistikerade och utbredda. Så t ex har antalet sysselsatta inom
näringsgrenarna bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet ökat med omkring
50 % under första halvan av 80-talet. Sannolikt arbetar också en
betydande del av dessa personer med konsultuppdrag inom sfären skatteplanering.

Antalet deklaranter med inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet ökade
dessutom med 68 % mellan 1982 och 1986. På sektorn för mervärdeskatt
har antalet skattskyldiga ökat med 9 % och antalet mervärdesdeklarationer
stigit med 23 % sedan 1981.

1 detta sammanhang är det notabelt att förvaltningen under senare år har
lyckats förbättra sin servicenivå och fått ett ökat förtroende bland allmänheten.
Detta enligt de attitydundersökningar som genomförts för att undersöka
allmänhetens förtroende för statsförvaltningen och övrig offentlig sektor.

i

Skatteförvaltningen står vidare i en mycket svår situation när det gäller
att trygga sin personalförsörjning. Det är i dag lätt för en handläggare att
efter genomgången utbildning hos förvaltningen, byta uppdragsgivare och

”motpart” och samtidigt justera upp sin lön. Enligt uppgifter från verket
centralt rör det sig om ett påslag vid ”normalfallet” på ca 3 000 kr, men för
vissa nyckelgrupper förekommer det att lönen fördubblas när man går över
till den privata sektorn.

Detta har naturligtvis fått sina personalkonsekvenser, och särskilt allvarliga
blir dessa i storstadsregionerna. Inom Stockholms län är också avgångarna
mycket höga och vakanserna många. Bara föregående år slutade
ca 170 kvalificerade handläggare. Av 135 aspiranter som anställdes 1985
fanns endast 52 % eller 71 personer kvar i tjänst oktober 1988.. Det säger
sig självt att det blir svårt att öka insatserna eller ens bibehålla ambitionsnivåerna
med en sådan personalsituation.

Avgångarna utgör också ett ekonomiskt problem. RSV räknar med att
rekryteringskostnaderna för en omgång på 10—25 aspiranter ligger på mellan
230 000 och 300 000 kr. Därtill kommer utbildningskostnader på ca
350 000 kr per aspirant. Om man sedan beaktar att ca 21 % av de nyanställda
slutar efter 1—2 års anställning så kan envar forså att problemet är
betydande.

1 uppräkningen av lönekostnaderna har viss hänsyn tagits till att RSV:s
centrala personal är mycket attraktiv på arbetsmarknaden. Verket centralt
har därför fått en något högre löneuppräkning än de regionala och lokala
myndigheterna. Det kan dock diskuteras om inte en motsvarande höjning
av lönekostnadsuppräkningen även för dessa myndigheter vore på sin plats.

Ovanstående problem har också tidigare aktualiserats av riksdagens skatteutskott
som i betänkandet SkU 87/88:33 sid 10 bl a anförde följande
”Personalförsörjningen är ett betydande problem för skatteförvaltninge

n” ”Utskottet anser att skatteförvaltningen måste ha ökade möjligheter

såväl att behålla personal som att rekrytera kvalificerade personer från
andra sektorer av samhället än statsförvaltningen.”

Verket har mot denna bakgrund äskat medel på 20 miljoner kr för
särskilda rekryteringsresurser och totalt 7,8 miljoner kr för utbildningsinsatser,
(grundutbildning 4,8, vidareutbildning 2,0 och chefsutveckling 1,0).

Från departementets sida anförs att personalförsörjningen bör klaras
genom omfördelningar av medel motsvarande 48,9 miljoner kr. Medel som
ställs till RSV:s disposition genom att huvudförslagets krav på reducering
på 2 % förs till en central ”pott” för omfördelning enligt den s k NYMFmodellen.
Vad gäller utbildningsinsatserna anvisar departementet 3 miljoner
av äskade 7,8, dvs mindre än hälften.

Angående detta så kan sägas att omdisponeringar naturligtvis kan och
bör göras, men det torde vara svårt att göra det i den omfattning som
förutsätts i propositionen. För även om vissa län och lokala myndigheter
relativt sett kan vara bättre försörjda än t ex Stockholm, så har inte heller
andra områden någon luft i sin organisation.

Att det verkligen förhåller sig på detta sätt visas av de prestationsmått
som redovisas av RSV. I redovisningen (för 1987) framgår t ex att en
handläggare granskade 13 rörelsedeklarationer per dag (mindre än 1 tim/st)
eller 125 förenklade deklarationer/dag (15/tim) eller 58 E-deklarationer/dag
(ca 8 st/tim). Det torde vara ostridigt att förvaltningen redan redovisar en
hög produktivitet vad gäller antalet granskade deklarationer per dag/tid.

Mot. 1988/89

Sk819

14

Det borde således vara svårt att höja prestationsnivån ytterligare utan att
åsidosätta varje skattskyldigs rätt till rättvis och likformig behandling.

Sammanfattningsvis har skatteförvaltningen redan genomfört betydande
effekti viseringar och detta i en redan stram organisation. Samtidigt blir
materialet av deklarationer, revisioner och momsuppbörd etc etc alltmer
komplicerat i takt med stigande intresse för skatteplanering. Till detta
kommer att förvaltningen står i en hård konkurrenssituation vad gäller att
rekrytera och behålla personal.

Vi menar därför att RSV-.s äskande om 20 miljoner kr för ett särskilt
rekryteringsprogram är välmotiverat och att det ligger i linje med vad
skatteutskottet tidigare anfört. Som ett led i detta arbete föreslår vi att
riksdagen anvisar ytterligare 10 miljoner kr för denna satsning, och att
projektet därefter utvärderas.

Vi menar vidare att förstärkta utbildningsinsatser i enlighet med RSV:s
yrkande är välmotiverade för att möta de ökade krav de skattskyldiga har
rätt att ställa på kompetens och likformig behandling, samt för att stimulera
personalen att stanna i förvaltningens tjänst. Vi menar således att riksdagen
bör anvisa ytterligare 5 miljoner kr till detta ändamål.

Slutligen menar vi att löneramarna för skatteförvaltningen bör utökas
med 20 miljoner kr, för att i viss mån möjliggöra löne- och personalpolitiska
satsningar inom särskilda bristområden i den befintliga organisationen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100, Bil 9 B Skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet,

a. anvisar 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag avseende program
för särskilda rekryteringsåtgärder inom hela skatteförvaltningen
inklusive RSV enligt vad som anförs i motionen,

b. anvisar 5 000 000 kr. utöver regeringens förslag avseende grundoch
vidareutbildning samt chefsutveckling inom skatteförvaltningen i
enlighet med vad som anförs i motionen,

c. anvisar 20 000 000 kr. utöver regeringens förslag avseende löneoch
personalpolitiska satsningar vid lokal skatteförvaltning,

2. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100 beslutar fastställa
anslaget under Bil 9 B 1 Riksskatteverket till 715 693 000 kr. och B 2
Regional och lokal skatteförvaltning till 2 317 556 000 kr.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89

Sk819

15

Lars Bäckström (vpk)