Motion till riksdagen

1988/89:Sk811

av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c)
Arbetsgivares ansvar för ej erlagd skatt

Företrädare för arbetsgivare, som är juridisk person, som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet underlåter att betala in innehållna personalskatter enligt
uppbördslagen (1953:272), mervärdeskatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt
och arbetsgivaravgifter enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, är tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig
för beloppet. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges
om det föreligger särskilda skäl.

För näringsidkare som bedriver verksamhet i form av enskild firma,
föreligger ett personligt betalningsansvar för bl.a. skatter och avgifter till det
allmänna i och med vald företagsform. I handelsbolag svarar bolagsman,
enligt lagen (1980:1101) om handelsbolag och enkla bolag, solidariskt för
bolagets förpliktelser, innebärande att bolagsmannen kan bli personligt
ansvarig för bl.a. bolagets skatter och avgifter till det allmänna. För dessa två
former av ”bolag” saknas den lagstadgade jämkningsmöjligheten vid
underlåtenhet att betala in innehållna skatter och allmänna avgifter, som
finns för företrädare för juridisk person (man kan bortse från att handelsbolag
är en juridisk person).

Vi menar att det ovan beskrivna ansvaret lägger en orimlig börda på
arbetsgivaren/ställföreträdaren och att rättsskyddet för den som driver
rörelse i företagsformen enskild firma eller handelsbolag är obefintligt. Det
nuvarande förhållandet måste betraktas som oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt
och att regeringen därför måste vidtaga snabba åtgärder för att
stärka ställföreträdarnas rättssäkerhet.

En första åtgärd bör vara att den jämkningsmöjlighet som finns i lagtexten
för aktuell gäld bör utvidgas till att omfatta de fall där det allmänna gör
gällande att en ställföreträdare har betalningsskyldighet, eller betalningsskyldighet
tillsammans med arbetsgivaren, för ej inlevererad skatt m.m. och
där ej betalt belopp beror på förhållande som arbetsgivaren eller företrädaren
haft svårt att kontrollera.

Sådant fall är t.ex. när en anställd handhar företagets böcker på ett
vilseledande sätt, som gjort att ställföreträdaren haft svårt att upptäcka att
felaktigheter förelegat i bolagets redovisning till staten. En arbetsgivare eller
företrädare kan knappast lastas för att skatter och avgifter inte deklareras
och inbetalas om en anställd förfar brottsligt och detta endast kan konstateras
efter en komplicerad utredning. Det bör i ett sådant fall kunna fastställas att,
p.g.a. brottsligt förfarande från anställdas sida, andra skatter eller avgifter
påförts arbetsgivaren än som borde ha skett. Arbetsgivaren eller dennes

ställföreträdare bör inte kunna lastas för detta. En förutsättning bör dock
vara att arbetsgivaren eller ställföreträdaren gjort vad sorn enligt praxis är
normalt för att kontrollera uppgifternas riktighet. Den felaktiga skatten eller
avgiften bör då inte kunna påföras den som gjort sådan kontroll som kunnat
krävas av vederbörande och därvid inte kunnat uppmärksamma det brottsliga
förfarandet. Det bör ligga närmare till hands att utkräva ett personligt
ansvar för skulden ifråga från den anställde, för det fall han fälls till ansvar.

Vidare vad gäller skatt eller avgift som påförs egenföretagare eller juridisk
person, efter konstaterande av att ett brottsligt förfarande skett från anställds
sida, som inneburit att ej betalade belopp t.ex. förskingrats, borde länsstyrelserna
ges utvidgade möjligheter att delta i ackordsuppgörelser. Dessa
åtgärder bör kunna genomföras med mycket kort varsel.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsgivares ställföreträdaransvar.

Stockholm den 23 januari 1989

Filip Fridolfsson (m)

Rune Backlund (c) Kenth Skårvik (fp)

Siw Persson (fp) Lars De Geer (fp)

Mot. 1988/89
Sk811

14

!