Motion till riksdagen
1988/89:Sk664
av Knut Wachtmeister m.fl. (m)
Tullförrättningsavgiften
I juni 1987 beslöt riksdagen med 168 röster mot 154 att införa s.k. tullförrättningsavgift
att uttagas på icke ordinarie arbetstid. De borgerliga partierna
röstade således mot förslaget, och motiveringen var bl.a. att avgiften,
som i verkligheten är en skatt, utgör en skadlig kostnadsbelastning på
näringslivet samt går emot andan i GATT-stadgan som förbjuder importoch
exportavgifter i statsfinaniellt syfte. (Sverige tog 1986 avstånd från
USA.s beslut att införa en avgift på 0,25 procent på värdet av alla till USA
importerade varor.) Vidare är tullförrättningsavgiften inte konkurrensneutral
mellan olika transportföretag och transportmedel varjämte avgiften
kommer att leda till ett ryckigare transportflöde med negativa verkningar
inte minst på miljön.
De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 november 1987 sedan generaltullstyrelsen
efter samråd med kommerskollegium och riksrevisionsverket
utfärdat föreskrifter den 17 september. (Det kan noteras att yttrandet
från RRV är daterat efter den 17 september.)
Efter att ha varit i kraft blott ett par månader kunde konstateras att,
förutom kostnadsfördyringar för näringslivet, flera andra nackdelar visat
sig:
1) Normal expeditionstid enligt generaltullstyrelsens definition
(07.00—16.00 måndag—fredag) är inte anpassad till näringslivets nuvarande
trafiksystem. Det beräknas att 2/3 av gränspasseringarna för flygoch
färjetrafik sker utanför denna tidsram.
2) SJ debiteras ingen förrättningsavgift för sina järnvägstranporter, utan
man sköter själv tullklareringen utan tullens medverkan. Detta innebär
ett avsteg från konkurrensneutraliteten.
3) Konkurrensen snedvrids också genom varierande debiteringsprinciper
mellan både orter och trafikslag.
Tullupplag har rätt att själva lämna ut sitt gods och då utgår ingen
tullförrättningsavgift. Tullen i Helsingborg har emellertid inte avhänt
sig denna rätt varigenom importgodset belastas med dubbel avgift. På
Landvetter sköter SAS exportklareringen, och exportanmälan lämnas
till tullen först påföljande dag och någon avgift utgår således inte.
4) Speditörer (transportörer) debiterar allt gods med en avgift/sändning
även om klarering sker under normal tulltid. Motiveringen är att man
inte har praktiska möjligheter att dela upp godset efter klareringstid.
Exportören (importören) har då ingen möjlighet att identifiera avgiften
till en särskild sändning eller till en särskild tidpunkt. Detta är naturligtvis
inte acceptabelt med tanke på företagens behov av intern redovisning.
Ytterligare en effekt av tullförrättningsavgiften är att Norge från och med 1
januari 1988 infört en liknande avgift gentemot Sverige och Finland med
motiveringen att Sverige och Norge har samma tullstationer. Den norska
taxan är dock betydligt enklare än den svenska.
Det kan tilläggas att den västtyska regeringen i en hänvändelse till den
svenska regeringen påtalat nackdelarna med tullavgiften inte minst då klareringstiderna.
Den västtyska regeringen ifrågasätter vidare om inte avgiften
strider mot Gatt-avtalet.
Kommerskollegium (KK) har i en skrivelse till regeringen framhållit att
mycket tyder på att tullförrättningsavgiften försämrat tullservicen och att
avgiften kan uppfattas som ett handelshinder. KK noterar vidare att av de
50—60 miljoner kronor som då influtit, tullen blott fått 11 miljoner, varigenom
det finns risk för påståendet att avgiften är införd i stasfinansiellt
syfte. KK:s slutsats är att tullförrättningsavgiften snarast måste utvärderas.
Tullförrättningsavgiften har nu varit i kraft i ca 14 månader och trots stora
ansträngningar från både tullverkets och näringslivets sida kvarstår ett
flertal rent praktiska problem. Bland dessa kan nämnas trycktekniska svårigheter
när det gäller tulldokumenten, transiteringsregler gentemot EG/
Efta samt tillämpningen f.ö. av det nya avgiftssystemet.
Förra året avslog skatteutskottet (1987/88:42) en moderatmotion med
krav på en utvärdering. Utskottet noterade att det kunde finnas skäl att
göra förändringar i systemet men förutsatte att regeringen noga följde
utvecklingen så att oönskade effekter snabbt undanröjdes.
Med stöd av vad som anförts i motionen och inte minst mot bakgrund av
vad Kommerskollegium framhållit, förefaller det oss som om regeringen
inte vidtagit erforderliga åtgärder varför kravet på en snabb utvärdering
kvarstår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en snabb översyn av reglerna
för tullförrättningsavgift i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1989
Knut Wachtmeister (m)
Karl-Gösta Svenson (m) Rune Rydén (m)
Mot. 1988/89
Sk664
4