Motion till riksdagen
1988/89:Sk625

av Siw Persson (fp)
Fordonsskatten på traktorer

Trafiklagstiftningen indelar de motordrivna fordonen i motorfordon (bilar,
motorcyklar och mopeder), traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon.
Traktorer är fordon som är inrättade huvudsakligen för att dra annat
fordon eller arbetsredskap, medan motorredskap är inrättade huvudsakligen
som arbetsredskap. För båda fordonstyperna gäller att de skall vara
konstruerade för en hastighet av högst 30 km. i timmen och endast med
svårighet kunna ändras till högre hastighet.

Regler om beskattning av traktorer finns i vägtrafikskattelagen (1973:601,
omtryck 1984:256), VSL. Skatt utgår i form av fordonsskatt för sådana
traktorer och släpvagnar till traktorer som skall var registrerade enligt
bestämmelserna i BRK. Släpvagnar som inte skall användas till trafiktraktorer
behöver inte vara registrerade, och beskattas följaktligen inte.

Traktorer indelas enligt 11 § VSL i skattehänseende i klass I (trafiktraktorer)
och klass II. En traktor hänförs till klass I om den används för transport
av gods på allmän väg, gata eller annan allmän plats. Detta gäller dock inte
om transporterna är begränsade till

1) Godsbefordran vid passage över vägen, gatan eller platsen,

2) Befordran av gods som är lastat på traktorn,

3) Befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställen eller
dylikt av redskap, som skall drivas med traktorn, eller drivmedel eller
reservdelar för traktorn eller redskapet,

4) Befordran av produkter från eller förnödenheter från lantbruk,
skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsättning,
såvitt gäller skogsbruk, att lasten sammanlagt inte överstiger 15 ton.

Beskattningen av traktorer i Sverige infördes 1970. Under de femton år
som gått har erfarenheterna visat att reglerna varit svåra att tillämpa. Därför
lades en proposition fram under 1986 (prop. 1986/87:50) i syfte att
åstadkomma en klarare gränsdragning mellan traktorskatteklasserna och
möjliggöra en så enhetlig och korrekt tillämpning av bestämmelserna som
möjligt.

Det har onekligen blivit bättre genom de beslutade ändringarna, men
tyvärr finns det fortfarande frågor som är olösta. De s.k. traktortågen med
lastvikter på uppåt 35—40 ton är ett problem som inte är löst.

Traktortåg är vanliga i Skåne särskilt i samband med skörden av spannmål
och betkampanjen, som varar större delen av hösten ända fram mot jul. Det
är stora volymer jordbruksprodukter som skall köras till olika anläggningar.
20% av dessa transporter går på lastbil, och ca 70% sköts av odlarna själva

med traktor och vagn. Ca 10% går med andra typer av fordon, främst
traktortåg, dvs. stora traktorer som drar upp till tre vagnar. Det är i regel
maskinstationer som äger dessa transportredskap och inte jordbrukarna
själva. Det är endast ett fåtal stora gods som har egna ekipage i denna
storleksklass, majoriteten är s.k. kommersiella transporter.

Dessa traktortåg med lastvikten på uppemot 35-40 ton är inte heller
underkastade överlastlagens bestämmelser. Detta gör att de kan vara lastade
med en ordentlig övervikt och ändå inte behöva betala överlastavgifter. En
lastbilstransport med samma övervikt är tvungen att betala avsevärda
överlastavgifter med motiveringen att man vill beivra skadligt slitage. Men
det skadliga slitaget kommer ju även från de hårt lastade traktortågen. Jag
tycker därför att det är rimligt att även traktortågen beskattas för det slitage
som de åstadkommer. Det finns dessutom en trafiksäkerhetspolitisk aspekt.
De höga lastvikterna och längden på ekipagen på de alltmer förekommande
traktortågen är ett problem i trafiken.

Den nuvarande lagstiftningen är inte anpassad till gällande faktiska
förhållanden från kostnadsansvarighetssynpunkt. Exempelvis används i dag
för transporter av sockerbetor till sockerbruk traktorer med två släpvagnar
eller ombyggda lastbilar med påhängsvagn och släp som totalt lastar 30 ton,
de senare även upp till 40 ton. Om dessa ekipage betalar skatt efter
skatteklass II uppgår den totala årliga skatten till 225 kr. För ett lastbilsekipage
med släp som lastar 30 ton kan fordonsskatt och kilometerskatt beräknas
uppgå till tiotusentals kr. per år.

Fr.o.m. den 1 januari 1988 har dessutom fordonsskatten för lastbilar
(tyngre fordon) ökat med 50%. Därmed har orättvisorna ökat mellan de
olika fordonsslagen.

Jag anser därför att 11 § 2 st. 4 VSL endast skall omfatta godsbefordran för
egen räkning i lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt
fiske under förutsättning att lasten ej överstiger 15 ton. Förslaget innebär
således att en traktor hänförs till klass I om den antingen används för
transporter åt andra eller har en större last än 15 ton.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av traktorer.

Stockholm den 20 januari 1989

Siw Persson (fp)

Mot. 1988/89
Sk625

15