Motion till riksdagen
1988/89:Sk54

av Görel Thurdin m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:126 om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om
skatt, m.m.

Skatteförenklingskommittén lämnade 1986 sitt betänkande DsFi 1986:20
Ersättning för kostnader i skatteärenden och skattemål. Där föreslås regler
som under vissa förutsättningar gör det möjligt att ersätta en skattskyldig
för kostnader som denne ådragit sig i samband med tvist om skatter, tullar
och avgifter. Kommitténs förslag utgår från hittillsvarande praxis som innebär
att i förvaltningsmål den enskilde själv skall stå för kostnader med
anledning av ärendet. De föreslagna ersättningsreglerna är därför utformade
som undantag.

De enskilda människornas rättssäkerhet måste enligt centerns uppfattning
stärkas. Detta gäller inte minst den enskildes förhållande till olika
typer av myndigheter. Det bör vara en självklar uppgift för samhället att
skydda de enskilda medborgarna mot olika typer av övergrepp från myndigheter.
Dagens lagstiftning utgår i stället från motsatsen — där samhället
har ett starkare rättsskydd än medborgarna. Vi ser förändringarna inom det
område som propositionen berör som ett första steg mot ökad rättssäkerhet
avseende förvaltningsmål och förvaltningsärenden. Ytterligare steg bör
bland annat innebära en ökad skadeståndsskyldighet för det allmänna
gentemot de enskilda medborgarna. Detta bör ges regeringen till känna.

Regeringen anger i proposition 1988/89:126 att man föreslår något mer
generösa regler gentemot den enskilde. Sålunda anger man att den enskilde
skall utfå ersättning om det ”med hänsyn till vissa angivna förutsättningar
är oskäligt att kostnaderna bärs av den enskilde själv”. Kommittén förordade
härvidlag orden ”uppenbart oskäligt”. De förutsättningar som avses är
emellertid mycket stränga. Det skall enligt propositionens text röra sig om

”betydande kostnad” samt ”närmast stötande om inte ersättning

utges”. I den föreslagna lagtexten räknas sex rekvisit upp som samtliga skall
vara uppfyllda.

Regeringen tar uppenbart sikte på ett antal mycket uppmärksammade
rättsfall där det allmänna på bristfälliga grunder åsamkat enskilda medborgare
stor skada. Ersättningsrekvisiten är som sagts ovan mycket strängt
utformade. Enligt centerns uppfattning ger därför propositionens förslag
utrymme för ett godtycke som inte är önskvärt ur rättssäkerhetssynpunkt.
Enligt vår uppfattning bör ersättning alltid utgå i det fall den enskildes talan
vunnit bifall. Ersättning bör också utgå i det fall det allmänna driver målet
vidare med avsikt att erhålla prejudikat, med hänsyn till den skattskyldiges

personliga och ekonomiska förhållanden eller omständigheterna i övrigt. Mot. 1988/89

Riksdagen bör besluta om att 4 § i den av regeringen föreslagna lagtexten Sk54

ändras i enlighet med det som anförts. Vi förutsätter att berört riksdagsutskott
utformar erforderlig lagtext.

Begränsningsreglerna i 3 § i propositionens lagtext är emellertid enligt
vår uppfattning skäliga. Kostnader till den del som för den enskilde täcks
enligt annan författning eller enligt avtal såsom rättshjälpsförsäkring bör
heller inte medföra ersättning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad rättssäkerhet för de enskilda medborgarna
i kontakt med myndigheter,

2. att riksdagen beslutar ändra 4 § i förslaget till lag om ersättning
för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. i enlighet med det
anförda.

Stockholm den 18 april 1989
Görel Thurdin (c)

Gunnar Björk (c) Ivar Franzén (c)

Rolf Kenneryd (c) Gunilla André (c)

Håkan Hansson (c) Martin Olsson (c)

7