Motion till riksdagen

1988/89:Sk52

av Britta Bjelle m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:126 om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om
skatt, m.m.

Mot.
1988/89
Sk52 —58

1 propositionen föreslås en särskild lag för att göra det möjligt att ersätta en
skattskyldig för hans kostnader för ombud eller biträde, utredning eller
annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt i ett ärende eller ett
mål om skatt. Ersättning skall enligt förslaget, som också omfattar tullar
och avgifter, endast kunna betalas ut om det med hänsyn till omständigheterna
är oskäligt att han står för kostnaderna själv.

Föredragande statsråd påpekar att huvudregeln alltjämt skall vara att
den skattskyldige själv svarar för sina kostnader i ordinära ärenden och mål
om skatt, och att de föreslagna reglerna skall ses som undantagsregler.

Förslaget otillräckligt

Vi välkomnar att regeringen nu äntligen presenterar ett förslag i riktning
mot stärkta möjligheter för den enskilde att få ersättning för sina kostnader
i skattemål. Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen gjort enhälliga uttalanden
till förmån för lagstiftning som möjliggör ersättning för rättegångskostnader
i skattemål, och i andra mål som handläggs enligt förvaltningsprocesslagen.

Det föreliggande förslaget är dock inte tillräckligt långtgående. Framförallt
finnér vi regeringens utgångspunkt oacceptabel, dvs. att ersättning skall
vara undantag medan regeln fortfarande är att den skattskyldige får stå för
hela kostnaden själv. Enligt vårt förmenande skall det vara en huvudregel
att den som vinner en process, eller i vissa fall ett myndighetsförfarande om
skatter, skall ha sina rättegångskostnader ersatta.

I ett flertal motioner under senare år har vi påpekat att den skattskyldiges
möjligheter att erhålla ersättning för sina processkostnader i taxeringsprocessen
är långtifrån tillräckliga. Den traditionella synen är att de enskildas
rätt bevakas av myndigheter och domstolar, snarare än att dessa utgör en
motpart i processen. 1 praktiken tillämpas dock inte denna ordning i taxeringsprocessen.
Taxeringsintendentens roll i ett skattemål motsvaras av en
åklagare i ett brottmål. I brottmål anses det självklart att den enskilde skall
ha möjlighet till biträde av försvarare. Trots att denna parallell onekligen
finns, anses inte samma rätt tillkomma den tilltalade i en skatteprocess.

Detta förhållande gäller för övrigt den enskildes rätt till ersättning för rätte- 1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Sk52-58

gångskostnader även i andra mål som handläggs enligt förvaltningsprocesslagen.

Eftersom taxeringsprocessen fått en kontradiktorisk prägel, dvs. domstolen
dömer på det material som taxeringsintendenten respektive den skattskyldige
har tillfört målet, hamnar de flesta skattskyldiga i ett ohjälpligt
underläge. Vid en kontradiktorisk process är det för rättssäkerheten mycket
viktigt att båda parter är jämnstarka och att båda parter har möjlighet och
förmåga att ge en korrekt juridisk belysning åt sin uppfattning.

Som vi också i tidigare motioner anfört finns det såväl rättviseskäl som
principiella skäl för att alla bör ha rätt att få sina kostnader täckta när de
helt eller delvis vinner ett skattemål. Den enskilde bör även kunna erhålla
ersättning i de fall där skattemyndigheterna använt hans fall i prejudikatsyfte.

Orimligt många trösklar

Även om den föreliggande propositionen vid en första anblick kan synas gå
i just den riktning som vi förespråkat, finns det mycket som talar för att det i
praktiken inte blir några egentliga förbättringar för den enskilde.

Ersättning kommer bara att beviljas när det ”är oskäligt att kostnaden
bärs av den skattskyldige”. Statsrådet uttrycker det så att staten skall kunna
betala enbart ”i angelägna undantagsfall”.

1 de fall där ersättning kan komma i fråga måste dessutom bedömningen
göras om kostnaden är skälig. Ersättningen kommer att vara begränsad
med hänsyn till en rad faktorer.

Kostnader under 5 000 kr. kommer inte att ersättas. Hänsyn skall tas till
den skattskyldiges ekonomiska förhållanden i allmänhet. Juridiska personer
eller företag skall inte annat än i speciella undantagsfall ges ersättning.

Företag kan inte anlita juridisk utomstående hjälp om det finns någon på
företaget som kan anses företräda företaget i tjänsten. Vidare skall hänsyn
tagas till sakens beskaffenhet, ärendets handläggning, ärendets eller målets
utgång m.m.

Vi tolkar detta som att spärrarna är så många att lagstiftningen inte kommer
att fylla någon funktion. Självklart måste den skattskyldige få ersättning
då hans fall används som prejudikat. Även i de fall då olika instanser
dömer olika är det rimligt att anta att ett osäkert rättsläge råder. I dessa fall
är det också självklart att den skattskyldige bör få ersättning.

Kostnadsberäkning

Vi anser, liksom det föredragande statsrådet, att det inte är rimligt att kräva
att skattskyldig skall kunna få ersättning för sådana kostnader som uppkommer
vid upprättandet av deklarationer och underlag för dessa. Däremot
förtjänar det att påpekas att denna distinktion mellan deklarationskostnader
och övriga kostnader inte är lika klar när det gäller företag. För
dem gäller ju avdragsmöjligheter för alla kostnader för bokföringen. 1 praktiken
utgör bokföringen i alla moderna redovisningssystem en del av dekla- 2

Mot. 1988/89

Sk52

rationen och underlag för denna. 1 praktiken råder därmed avdragsrätt för
deklarationskostnaderna för företagen.

Denna skillnad mellan fysiska och juridiska personer anser vi från rättvisesynpunkt
bör leda till att en viss generositet bör prägla tillämpningen av
lagen vid bedömningen av fysiska personers kostnader.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser vi alltså att lagtexten måste ändras så att rätt
till ersättning för den som vinner ett mål eller ett ärende om skatt, avgifter
och tullar blir regel, inte undantag. Det innebär också att den som delvis
vinner ett sådant mål bör få täckning för del av sina kostnader.

Det föreliggande förslaget innebär alltför många spärrar som i praktiken
allvarligt försvårar möjligheterna för den skattskyldige att få ersättning.

1 alla fall där rättsläget kan anses vara oklart, dvs. inte endast vid prejudikat,
utan även t.ex. när olika instanser dömt olika, måste den skatteskyldige
också kunna få ersättning.

Eftersom propositionen innebär ett steg i rätt riktning bör riksdagen godkänna
den tills vidare, men begära att regeringen skyndsamt återkommer
till riksdagen med ett kompletterat förslag.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag enligt de riktlinjer
som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av en generös attityd vid rättstillämpningen
vad avser fysiska personers möjligheter till ersättning.

Stockholm den 14 april 1989

Mot. 1988/89

Sk52

Britta Bjelle (fp)

Kjell Johansson (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Leif Olsson (fp)

Anne Wibble (fp)

3

1 * Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Sk52-58