Motion till riksdagen

1988/89: Sk51

av Görel Thurdin m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:132 om särskild

vinstskatt, m.m.

Inledning

Den 31 december meddelade regeringen i en skrivelse (skr. 1988/89:72)
riksdagen sin avsikt att lämna förslag till en särskild skatt på företagens
vinster. I skrivelsen aviserades också en höjning av det fasta fribeloppet
enligt lagen om vinstdelningsskatt. I proposition 1988/89:132 fullföljer nu
regeringen sin avsikt.

Den nya skatten skall enligt regeringen vara tillfällig och normalt avse
vinsten för det räkenskapsår som börjar den 1 januari 1989. Skatt skall därvid
tas ut med 15 % på ett beskattningsunderlag som i stort överensstämmer med
underlaget enligt lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt. Skatten skall
betalas till staten. Bakgrunden till förslaget om en särskild vinstskatt är enligt
regeringen att dämpa den inhemska pris- och kostnadsstegringen.

Regeringen anger i propositionen att skatten skall vara tillfällig och hävdar
med anledning av detta att regeringens långsiktiga skattepolitik inte berörs.
Skatter av liknande konstruktion och som införts på snarlikt sätt som nu
föreslås har emellerid varit för handen vid flera tillfällen sedan 1982.
Exempel är lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och lagen (1986:1225) om
tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag m.m. Den föreslagna
skatten har också stora likheter med den mer permanenta lagen (1983:1086)
om vinstdelningsskatt. Den nu föreslagna skatten ingår därför, enligt vår
mening, som en reguljär och återkommande del i regeringens skattepolitik.

Allmänt

Den internationella konjunkturen under senare delen av 80-talet har varit
stark. De svenska exportföretagen har under denna period fått draghjälp av
en ekonomisk politik som vid flera tillfällen nödgats tillgripa devalveringar av
kronan. Det är de större företagen inom traditionell industri som gynnats av
denna politik. Vinstutvecklingen och förmögenhetsbildningen inom dessa
företag har varit mycket god. I motsvarande grad har hushållens finansiella
sparande utvecklats svagt och de mindre företagen missgynnats. Vissa av de
större löntagarorganisationerna på arbetsmarknaden har mot bakgrund av
de större företagens lönsamhetsutveckling ställt krav som regeringen hörsammat
med bl.a. skatter av den nu föreslagna typen. Dessa har emellertid i
stor utsträckning drabbat även hushållens sparande (bl.a. försäkringssparandet)
och de mindre företagen.

För att företagen skall våga binda kapital långsiktigt, krävs stabila Mot. 1988/89

spelregler i ekonomin. Engångsskatter rubbar företagens tilltro till långsik- Sk51

tigheten i systemet. Följden blir att den långsiktiga investeringsviljan avtar.

Företagen ägnar sig hellre åt att kortsiktigt förränta likviditeten än att binda
kapitalet för längre tid. Något som med all önskvärd tydlighet kännetecknat
den expansion och höga aktivitet som präglat kapitalmarknaden på senare
år. Effektiviteten i det ekonomiska systemet avtar. Investeringar som skapar
stabila arbetstillfällen riskerar utebli. I värsta fall läggs produktion ner eller
flyttas utomlands. De senaste årens expansion och höga aktivitet på
kapitalmarknaden - grundad dels på det gynnsamma konjunkturläget, dels
på avregleringen av marknaden - har inte i motsvarande mån bidragit till en
nödvändig förnyelse av svenskt näringsliv. Låg vilja till nyinvesteringar och
brist på riskkapital är i själva verket ett av de stora problemen i svensk
ekonomi idag.

Engångsskatter av den nu föreslagna sorten kan också ifrågasättas ur
rättssäkerhetssynpunkt. De innehåller typiskt sett ofta ingredienser som
gränsar till retroaktivitet. Det faktum att skatterna tas ut vid ett enda tillfälle
gör att skatteundandragande planering måste motverkas extra rigoröst.

Detta tvingar ofta lagstiftaren till bestämmelser som kan ifrågasättas ur
rättssäkerhetssynpunkt.

Centern vill i motsats till ovanstående driva en politik som motverkar krav
på engångsskatter och snarlika åtgärder. Det vill vi göra genom att verka för
en decentraliserad ekonomi med ett starkt hushållssparande och spritt enskilt
ägande. Vi vill också verka för stabila spelregler i ekonomin. Företag och
enskilda måste med rimlig säkerhet kunna kalkylera konsekvenserna av sitt
ekonomiska handlande. Retroaktiva åtgärder skall motverkas.

Regeringen anser att likviditetsindragningar torde verka dämpande på
lönestegringstakten. Det finns inga bevis för något sådant samband. Avtalsrörelse
och löneglidning torde påverkas ytterligt marginellt, om ens påvisbart,
av likviditetsindragningar i jämförelse med faktorer som det allmänna
arbetsmarknadsläget, inflationstakt, hög skatt på arbetsinkomst m.m. I vissa
konjunktursituationer kan marknadsinterventioner såsom likviditetsindragningar,
utformade som insättningar på konto i riksbanken, vara motiverade.

Det är viktigt att påpeka att det inte skall röra sig om skatter utan att de
insatta medlen så småningom skall återgå till företaget. Syftet med dessa
likviditetsindragningar kan vara att minska företagens likvida medel för att
därmed hejda en konkurrensförsämrande fusionsvåg. Ett annat syfte kan
vara att minska den totala penningmängden i samhället för att därigenom
strama åt efterfrågan.

Den särskilda vinstskatten

Regeringen anger som nämnts att syftet med den tillfälliga vinstskatten är att
minska den inhemska pris- och kostnadsstegringstakten. Den föreslagna
skatten torde enligt vår mening vara verkningslös ur denna synvinkel. Det
nuvarande konjunkturläget präglas av en stark överhettning på arbetsmarknaden
och hög inflationstakt. Marginalskattesänkningar som inte berör alla
samt kraftig löneglidning bäddar för kompensationskrav från låglönegrup- 16

perna. Arbetsmarknadens parter är inte i tidsmässig fas med varandra. Mot. 1988/89

Redan ingångna avtal innehåller klausuler som medger omförhandling vid en Sk51

viss inflationstakt.

En likviditetsindragning på 3,5 miljarder genom den föreslagna tillfälliga
vinstskatten kommer mot bakgrund av ovanstående knappast att spela någon
roll i avtalsrörelsen. En trend i den rådande överhettningssituationen på
arbetsmarknaden har varit att företagen investerat i produktionskapacitet i
mycket liten omfattning. Eftersom det varit brist på arbetskraft har
produktionsinvesteringar försvårats. Företagen har i den internationella
högkonjunkturen i stället passat på att höja sina priser. Detta har medfört
långsiktigt tappade marknadsandelar samt högre inflation och försämrad
bytesbalans. En tillfällig vinstskatt i detta läge skulle förstärka denna trend.

Redan när som idag två skatter, statlig inkomstskatt samt vinstdelningsskatt,
skall debiteras företagen försvårar detta för dessa att göra bedömningar
av skatteutfallet av olika handlingar. Den tillfälliga vinstskatten förvärrar
den redan svårbedömda situationen för många företag. Detta erkänns också i
propositionen. Det faktum att vinstskatten utformats snarlik vinstdelningsskatten
ändrar inte den bedömningen eftersom det är frågan om en separat
skatt som dessutom inte enligt propositionens förslag är avdragsgill gentemot
övrig skatt.

Lagrådet riktar kritik mot det framlagda förslaget på ett par viktiga
punkter. För det första har det till lagrådet remitterade förslaget inte varit
föremål för sådan remissbehandling som avses i 7 kap 2 § regeringsformen.

Där stadgas att behövliga upplysningar och yttranden skall inhämtas från
berörda myndigheter. I paragrafen sägs också att sammanslutningar och
enskilda skall ges tillfälle att yttra sig ”i den omfattning som behövs”.

Regeringen har inte lämnat någon sammanslutning eller enskild tillfälle att
yttra sig. På denna punkt gavs regeringen kritik från lagrådet också i samband
med tillkomsten av lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt m.fl. tillfällen.

Centern instämmer i lagrådets kritik. Detta bör ges regeringen till känna.

Lagrådet kritiserar också paragraf 5 i regeringens förslag till lag om
särskild vinstskatt ( motsvarar 3 § tredje stycket i lagrådsremisser. Där sägs
att om räkenskapsåret omfattar annan tid än tolv månader skall vinstdelningsunderlaget
räknas om så att det motsvarar tolv månader. Enligt lagrådet
kan detta få till följd att företag som startat under 1989 och som upphört efter
mindre än tolv månader kommer att beskattas för tolv månader med en
schablonregel. Särskild vinstskatt kommer alltså att utgå även för tid då
företaget inte existerat. Enligt lagrådet strider detta mot grunderna för
skattesystemet. Regeringen vill reglera sådana fall med hjälp av ett
dispensinstitut. Lagrådet anser inte detta vara lämpligt utan vill ha en
generell undantagsregel från den föreslagna omräkningsregeln. Enligt
centern bör inte regler som uppenbart strider mot grunderna för skattesystemet
tas in i lag. Ett dispensinstitut ändrar inte den bedömningen. Vi
instämmer därför i lagrådets kritik.

Enligt centerns uppfattning visar lagrådets kritik att skatter av den typ som
föreslås är svåra att utforma på ett rättssäkert sätt. Med hänsyn till detta, att
vi inte anser propositionens huvudmotivering om dämpad pris- och kostnadsstegring
giltig samt vad som i övrigt sagts enligt ovan bör förslaget om

införande av särskild vinstskatt avslås av riksdagen. I det fall vårt yrkande Mot. 1988/89

härom ej vinner riksdagens bifall bör riksdagen besluta att den föreslagna Sk51
likviditetsindragningen inte går in i statskassan utan ges en form som innebär
placering av de indragna medlen på räntelöst konto i riksbanken för senare
återgång till respektive företag.

Det fasta fribeloppet

I propositionen föreslås även att det fasta fribeloppet i lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt skall höjas till 2 000 000 kronor. Den särskilda vinstskatten
skall enligt propositionen ha samma fribelopp som vinstdelningsskatten.

Centern har vid ett flertal tillfällen, senast i motion 1988/89: Fi 205 yrkat på
avskaffande av vinstdelningsskatten. Vinstdelningsskatten, liksom den föreslagna
särskilda vinstskatten, belastar respektive kommer (om den införs)
att belasta ett stort antal små och medelstora företag. Ett fribelopp på 2 milj.
kr. är bättre än det tidigare men är inte tilllräckligt.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om remissbehandling i enlighet med 7 kap 2 §
rege ri ngsformen,

2. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av en särskild
vinstskatt,

3. att riksdagen - i det fall yrkande 2 ej bifalls - beslutar att i stället
för den föreslagna skatten en likviditetsindragning genomförs som
innebär att de indragna medlen placeras på räntelöst konto i riksbanken
för senare återgång till företagen.

Stockholm den 5 april 1989
Görel Thurdin (c)

Ivar Franzén (c)

Gunilla André (c)

Håkan Hansson (c)
Martin Olsson (c)

Gunnar Björk (c)
Gunnar Björk (c)
Rolf Kenneryd (c)
Olof Johansson (c)

18

gotab 88539, Stockholm 1989