Motion till riksdagen
1988/89:Sk50

avKjellJohanssonm.fi.

med anledning av prop. 1988/89:132 om särskild

vinstskatt, m.m.

Regeringen har nu lagt fram den proposition om en särskild vinstskatt som
aviserades på nyårsafton och i en skrivelse 1988/89:72 till riksdagen. I
propositionen föreslås att en särskild vinstskatt skall tas ut fr. o. m. 1989.
Skatten skall utgå med 15 procent av beskattningsunderlaget och betalas till
staten. I propositionen föreslås också att fribeloppet, under vilket ingen
vinstdelningskatt till löntagarfonderna och heller inte den nya vinstskatten
utgår, skall höjas från 1 milj. kr. till 2 milj. kr.

Vi har inga invändningar mot den sistnämnda förändringen av fribeloppet,
även om vårt principiella motstånd mot löntagarfonderna naturligtvis
kvarstår.

Däremot anser vi att riksdagen bör avslå propositionens förslag om den
särskilda vinstskatten. Vi yrkade redan när skrivelsen kom att så borde ske.

I regeringens finansplan från i januari skriver finansministern att ”skattehöjningar
bör inte användas som finanspolitiskt instrument.” Vi instämmer i
denna inställning. Tyvärr var det endast tomma ord: innan denna finansplan
hade lämnat tryckpressarna kom ett annat meddelande från Rosenbad,
nämligen det om den särskilda vinstskatten för 1989. De anförda skälen går
ut på att företagens lönebetalningsförmåga måste minskas i det överhettade
konjunkturläget för svensk industri.

Skatten motiveras alltså med konjunkturargument, men har i själva verket
ett helt annat syfte.

Syftet är att tillfredsställa LO. I ett ögonblick av öppenhjärtighet skrevs
t. o. m. detta i finansutskottets nyligen behandlade betänkande om den
ekonomiska politiken. ”Förslaget har även mottagits väl av flera arbetstagarorganisationer.”
(sid 29)

Sådana bevis för korporativism brukar försöka döljas och även för
vinstskatten finns alltså andra motiv påklistrade.

Men de påklistrade skälen är föga övertygande. En extra vinstskatt eller
likviditetsindragning har prövats förr som metod att dämpa lönekraven. Det
fungerade inte då och det kommer inte att fungera nu heller. All erfarenhet
och inte minst kraven i årets avtalsrörelse visar tvärtom att det verkligen inte
blir fråga om några särskilt återhållsamma krav bara för att regeringen inför
ytterligare en skatt.

Effekten blir i stället en helt annan. Bristen på långsiktigt stabila spelregler
biir allt tydligare. Vinstskatten uppfyller inte ens lågt ställda krav på stabilitet
och långsiktighet i de ekonomiska spelreglerna. Det visar att regeringen har

dålig förståelse för företagandets villkor - man motverkar långsiktighet och Mot. 1988/89
uppmuntrar till kortsiktighet i kalkylerna. Sk50

Det finns i detta sammanhang skäl att betona att plötsliga förändringar av
detta slag i företagsbeskattningen är särskilt negativa i Sverige där en stor del
av företagsamheten har utlandsanknytning. Förståelsen utomlands för varför
t. ex. ett svenskt dotterbolag plötsligt drabbas av en extra skatt samtidigt
som diskussionen i övrigt handlar om sänkta skattesatser torde vara minimal.

Instabila spelregler av detta slag kan därför göra det svårare att få utländska
investeringar till Sverige.

I propositionen benämns denna nya skatt som ”tillfällig”. Hur tillfällig den
faktiskt blir är det för tidigt uttala sig om. Men även om den bara gäller ett år,
förändrar detta inte vår kritik av förfarandet. Förslaget om den särskilda
vinstskatten är ett orimligt sätt att bedriva stabiliseringspolitik som närmast
kan ses som ett tydligt erkännande att den egna ekonomiska politiken hade
bort vara stramare för att i tid motverka överhettningstendenserna.

Till yttermera visso har beslutsgången inte varit den som kan krävas då
regeringen lägger förslag om nya skatter. Som lagrådet påpekar har förslaget
inte varit föremål för remissbehandling i enlighet med 7 kap. 2§ regeringsformen.
Lagrådet skriver: ”En sådan behandling skulle i detta fall ha varit av
särkilt värde med hänsyn till att förslagen delvis berör komplicerade frågor.”

Vi instämmer i lagrådets kritik.

Riksdagen bör avslå regeringens förslag om vinstindragning.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vinstindragningar och avslår regeringens proposition
1988/89:132 i denna del.

Stockholm den 5 april 1989

Kjell Johansson (fp)

Britta B jelte (fp)

Leif Olsson (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
Anne Wibble (fp)

14