Motion till riksdagen

1988/89:Sk48

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1988/89:132 om särskild

vinstskatt, m.m.

Propositionens förslag

I propositionen föreslår regeringen att en särskild vinstskatt skall tas ut på
företagens vinster under 1989. Skatten skall beräknas efter 15% på beskattningsunderlaget.

Skatteunderlaget för den särskilda vinstskatten skall beräknas i enlighet
med vinstdelningsskatten. I propositionen föreslås vidare att fribeloppet för
vinstdelningsskatten höjs till 2 miljoner kronor.

Regeringen motiverar sitt förslag med finanspolitiska överväganden och
behov av åtstramning. Syftet är enligt propositionen att dra in en del av
företagens likviditet och således minska företagens lönebetalningsförmåga.
Regeringen förutsätter vidare att denna åtgärd skall leda till att de nominella
löneökningarna skall kunna begränsas.

I propositionen understryker regeringen vidare att förslaget om en särskild
vinstskatt skall ses som en isolerad åtgärd, och att regeringens långsiktiga
skattepolitik inte påverkas.

Regeringen beräknar att denna skatt på 15% skall ge 3,5 miljarder i ökade
skatteintäkter.

Vpk:s bedömning

Vpk har redovisat sin principiella syn på företagsbeskattningen i partimotion
1988/89:Sk444. I denna motion understryker vpk att Sverige har en
företagsbeskattning som i ett internationellt perspektiv är mycket gynnsam
för företagen.

Den effektiva genomsnittliga företagsbeskattningen torde inte ligga högre
än 20%. För börsbolagen ligger den avsevärt lägre - runt 10% eller mindre.
Om hänsyn tas till vinstdelningsskatten (till löntagarfonderna) kan det totala
skatteuttaget beräknas till mellan 10 och 15% för börsbolagen, och kanske
till dryga 30% för de mindre familjeföretag som verkligen berörs av
vinstdelningsskatten. Det bör dock framhållas att vinstdelningsskatten är
avdragsgill för företagen vid dess inkomstbeskattning under det följande
året.

Just nu arbetar Utredningen om en reformerad företagsbeskattning, URF.
I direktiven till denna utredning ligger att skattebasen skall breddas, dock vid
ett oförändrat totalt skatteuttag, således en breddad bas för företagsbeskattningen
men sänkta skattesatser.

Vpk anser att dessa direktiv är ofullständiga, särskilt med tanke på det Mot. 1988/89

övriga utredningsarbetet om reformerad inkomstbeskattning och indirekta Sk48

skatter som pågår inom RINK och KIS. I det arbetet utgår direktiv och
utredningsmajoritet från sänkta skattesatser som skall finansieras med
breddningar av skattebasen för såväl direkt och indirekt beskattning. Det vill
säga omfördelningar inom företagsbeskattning, och likaså omfördelningar av
beskattning av hushåll från direkt till indirekt beskattning. Ett reformarbete
som leder till övergång från progressiv till rak, eller rentav regressiv
beskattning.

Liknande reformer har genomförts i en rad andra länder, med en viktig
skillnad: 11.ex. USA finansierades sänkta inkomstskatter för hushållen med
en breddad företagsbeskattning, som ledde till ett ökat skatteuttag från
företagssektorn. Under en femårsperiod beräknas att företagen skall erlägga
125 miljarder dollar i ökad skatt.

Vpk menar därför att riksdagen borde uttala som sin mening till regeringen
att en skattereform som innebär sänkta skattesatser inom den personliga
inkomstbeskattningen till väsentliga delar bör finansieras genom ett ökat
skatteuttag från företagssektorn. I den meningen är regeringens proposition
ett litet steg i rätt riktning, men steget är för litet och endast av ”tillfällig”
natur. Direktiv i riktning ett ökat skatteuttag inom företagssektorn borde
dock delges Utredningen om reformerad företagsbeskattning, URF.

Detta särskilt som likviditet, soliditet och vinster inom de svenska
företagen, efter en exempellös stegring, nu ligger på extremt höga nivåer.

Redan i propositionen anges att driftsöverskottet 1988 ökade med 15
miljarder, till 180 miljarder och konjunkturinstitutet beräknar att ökningen
under 1989 blir minst lika stor.

Jämförelsevis kan anges att inkomstbeskattningen av de juridiska personerna
under budgetåret 87/88 gav ett netto till samhället på 22,9 miljarder
medan inkomstbeskattningen av hushållen gav ett netto till samhället på
216,8 miljarder.

Andra beräkningar säger att vinstnivån steg med över 20% under 1988.

Börsbolagen kan redovisa förbättrade resultat efter finansnetto på hela
190% från 1982 till 1987, detta medan lönekostnaderna under samma period
ökade med 52%. Jämförelsevis kan också sägas att aktieavkastningen
(utöver bankränta) under 70-talet var ca 2% medan det under perioden
80-87 steg till 22% per år.

Utvecklingen kan kanske bäst sammanfattas med en rubrik ur veckans
affärer nr 11/12 1989, ”bättre äga än att arbeta”. I artikeln under denna
rubrik konstateras att företagsvinsterna 1988 ligger på ca 32% av förädlingsvärdet
medan de 1978 låg under 15%. Reallönerna däremot ligger fortfarande
lägre än de gjorde för 10 år sedan.

Att regeringen i detta läge inskrider mot vinsterna kunde ha varit utmärkt.

Att göra det i uttalat syfte att pressa ned löneläget måste ses som
anmärkningsvärt.

Det är riktigt att försöka begränsa inflationstakten. Men frågan om
industrins konkurrenskraft kan inte i längden lösas genom att pressa ned
löneläget. Detta särskilt som det finns tydliga indikationer på att företagen
har höjt priserna långt snabbare än vad som kan motiveras med ökade löner.

Sanningen är snarast den att företagen riskerar att prissätta sig ur marknaden Mot. 1988/89

genom en snabb jakt på ökade vinster. Sk48

Under höstens debatt om vinster, avtalsförhandlingar och skatter, lanserades
förslag bl.a. från TCO-ekonomer om extra vinstskatt. Då framfördes
tankar om en engångsskatt på 15% av företagens rörelseresultat. Detta
skulle då ge ca 20 miljarder.

Nu föreslår regeringen en tillfällig vinstskatt på 15% beräknad efter
grunderna för vinstdelningsskatten (till löntagarfonderna) och denna beräknas
ge 3,5 miljarder. Det är som synes en avsevärd ambitionsskillnad mellan
dessa alternativ.

Vpk har i motion 1988/89:Sk444 redovisat en rad förslag för hur man skulle
kunna öka skatteuttaget från företag och kapital, bl.a. ang. fastighetsbeskattning
av industrifastigheter, höjd stämpelskatt för lagfarter för juridiska
personer, höjd omsättningsskatt för handel med aktier och värdepapper,
skärpt förmögenhetsbeskattning och skärpt reavinstbeskattning, liksom
vissa typer av engångsbeskattningar.

I nuläget är flertalet av dessa förslag inte behandlade av riksdagen. Detta
gör det formellt sett svårare att ta ställning till regeringens förslag i
propositionen. Men vpk har i motioner om utvecklingen i arbetslivet pekat
på nödvändigheten av kraftigt ökad vuxenutbildning. I motion 1988/89: A255
skriver vi: ”Sätt de svenska arbetarna på skolbänken som ett rejält grepp att
utjämna utbildningsklyftorna i samhället. En teknisk-humanistisk utbildningsreform
för dem som bara har 9-årig skolutbildning är nödvändig.
Arbetsmarknadspolitikens främsta mål vore att förverkliga Ingvar Carlssons
Gävle-tal 1984 där har lovade ett nationellt folkbildningsprogram för alla
med sikte på den nya tekniken och ett rättvist arbetsliv. En satsning på en
teknisk- humanistisk utbildningsreform skulle innebära att arbetsmarknadspolitiken
understödjer ett humanistiskt arbetsliv där människan ses som ett
”investeringsobjekt” i stället för att vara ”förbrukningsvara” eller slit-ochsläng-vara".

I motion 1988/89:Ub261 om vuxenutbildning har vi konkret föreslagit att
förnyelsefonderna skall utvecklas och byggas ut som ett led i ökad vuxenutbildning.

Vpk är överens om riktigheten i att dra in en del av företagens övervinster,
även om vi inte delar regeringens motiv och syften.

Det riktiga enligt vpk:s mening är att indragning av vinstmedel kommer de
arbetande direkt till godo genom utveckling av förnyelsefonderna som vpk
föreslagit i utbildningsmotionen.

Det mesta pekar dock på att man kan förvänta sig en oförändrat hög
vinstnivå även för 1990, d.v.s. en vinsttillväxt runt 20%. Den av regeringen
tillfälliga vinstskatten för 1989 borde därför förlängas till att gälla även 1990.

Detta särskilt som skatten inte skall erläggas förrän 1990. Under 1990 får
företagen dessutom tillbaka de drygt 7 miljarder som ”låstes” i augusti 1988
genom likviditetsindragningen till 6% ränta.

Under 1990 förväntas dessutom riksdagen ta beslut om en genomgripande
reform för företagsbeskattningen. Det kan därför finnas goda skäl att dra upp
fasta riktlinjer för de skatteregler som skall gälla fram till denna tidpunkt.

Avsättning av vinstmedel till vuxenutbildning bör därutöver ingå som en Mot. 1988/89
viktig del även i kommande företagsbeskattning. Sk48

Regeringens syfte att främst slå mot de större vinstrika företagen kan vpk
stödja. Vi är dock tveksamma till om man för detta syfte behöver höja det
s.k. fribeloppet så kraftigt som regeringen föreslår. Då vpk dock föreslår en
väsentlig höjning av procenten för skatteuttaget, accepterar vi tills vidare den
av regeringen föreslagna höjningen av fribeloppet.

Ett särskilt problem utgör de internationella börsbolagens möjligheter att
flytta vinster mellan länder och år. Det finns uppgifter som tyder på att
storföretagen redan planerat för detta. Bara under januari 1989 har 1,6
miljarder kronor ”flyttats” till utländska dotterbolag. Ansökningarna om
direktinvesteringar utanför Sverige låg i januari 1989 på 6,3 miljarder
kronor. Vid motsvarande tidpunkt 1988 låg de på 2,5 miljarder kronor.

Dessa dispositionsmöjligheter för storföretagen gör det särskilt påkallat
att låta den föreslagna lagstiftningen gälla mer än ett år. Problemet
akutaliserar också behovet att behålla de politiska möjligheterna att
kontrollera valuta och investeringsrörelserna över gränserna.

Vpk menar vidare att den föreslagna skattesatsen på 15% som skulle ge 3,5
miljarder är alltför låg för att ge väsentlig effekt. Detta vid beaktande av att
företagens driftsöverskott redan ligger på ca 180 miljarder. Vinsttillväxten
från ett redan högt läge beräknas dessutom till ca 20% för såväl 1988 som
1989. Till detta kommer det ovan angivna tillskottet till företagen på 7
miljarder under 1990, från likviditetsindragningen i augusti 1988. Vpk menar
därför att skattesatsen borde sättas till 25%.

Sammanfattning av vpk:s förslag

Vpk:s förslag kan sammanfattas enligt följande:

1. Riksdagen ger regeringen till känna att Utredningen om reformerad
företagsbeskattning, URF, skall ges direktiv att utreda förslag som ger ökade
skatteintäkter från företagsbeskattningen, i syfte att finansiera ett sänkt
skatteuttag från den personliga inkomstbeskattningen och att man därvid
lägger förslag som utjämnar skillnaderna i effektivt skatteuttag mellan
börsbolag och mindre familjeföretag.

2. Riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna lagen om särskild
vinstskatt skall gälla beskattningsåren 1989 samt 1990.

3. Riksdagen beslutar att den särskilda vinstskatten skall utgöra 25% av
beskattningsunderlaget.

4. Riksdagen beslutar att intäkterna från vinstskatten skall användas för en
utbyggnad av förnyelsefonderna.

Vad gäller yrkandena under 2—3 torde det kunna uppdragas till utskottet
att utarbeta angiven lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
utredningen om reformerad företagsbeskattning, URF, skall undersöka
hur företagsbeskattningen kan reformeras så att den ger ökade

skatteintäkter till staten, i syfte att sänka beskattningen av arbetsin- Mot. 1988/89

komster, och att utredningen därvid skall söka lägga förslag som ger Sk48

ökad likställighet i effektivt skatteuttag mellan börsbolag och mindre
familjeföretag,

2. att riksdagen beslutar att den särskilda vinstskatten skall gälla
beskattningsåren 1989 samt 1990,

3. att riksdagen beslutar att den särskilda vinstskatten för 1989 skall
beräknas utifrån en skattesats på 25% av beskattningsunderlaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om användningen av intäkterna från den särskilda
vinstskatten,

Stockholm den 5 april 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Lars Bäckström (vpk)

10