Motion till riksdagen
1988/89: Sk450
av Bo Lundgren m. fl. (m)
Skattevillkoren för småföretagen
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 2
2. Fri företagsamhet 2
3. Stärkt äganderätt och näringsfrihet 5
4. Sänkta skatter 6
5. Rättssäkerhet vid beskattning 15
6. Behovet av avreglering 18
7. Åtgärder inom arbetsrätten 19
8. Yrkesutbildning 21
9. Regionalpolitik 22
10. Offentlig upphandling och konkurrens 22
11. Arbetshandikappade 23
12. Plan-och byggnadslagstiftningen 24
13. Hemställan 24
Mot.
1988/89
Sk450
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami Nr Sk450
1
1 Sammanfattning
Genom ett snabbt stigande skattetryck, omfattande regleringar, växande
byråkrati, minskad rättssäkerhet och urgröpt äganderätt har situationen
för de mindre och medelstora företagen och deras ägare försämrats.
Morgondagens välfärd och möjligheterna att på allvar föra Sverige ur de
ekonomiska problemen beror på nya idéer som prövas och utvecklas i dag.
En global omvandling där industrisamhället ersätts av ett informationssamhälle
har påbörjats. Utvecklingen i de regioner och länder som i dag
leder denna globala omvandling visar att det inte i första hand är de stora
företagen, grupperna och nätverken som står i spetsen för förändringarna.
Om Sverige skall kunna bibehålla och utveckla välfärden måste de
mindre och medelstora företagen få en renässans. Företagens och den
enskilde företagarens situation måste förbättras.
• Äganderätten liksom näringsfriheten måste skyddas och stärkas.
• Skattetrycket måste sänkas. I första hand bör en rejäl marginalskattereform
genomföras, men därutöver är det nödvändigt att sänka förmögenhetsbeskattningen,
skatten på aktieutdelningar, skatten vid generationsskiften
och skatten vid försäljning av företag. Också bolagsbeskattningen
måste reformeras utan att reserveringsmöjligheterna för mindre företag
försämras. Dessutom är det angeläget att se över och ta bort flera av de
särskilda reglerna för fåmansbolagsägare.
• Sverige måste få en så nära anknytning till EG:s inre marknad som
möjligt.
• Rättssäkerheten vid beskattningen måste stärkas. Detta bör ske bl. a.
genom att generalklausulen avskaffas, att ersättning utgår för kostnader i
skattemål, att bevissäkringslagen avskaffas och betalningssäkringslagen
reformeras.
• Floran av regleringar och kraven på uppgiftsskyldighet måste begränsas.
• Förändringar inom arbetsrätten krävs. Böterna för olovliga strejker bör
höjas, reglerna om facklig vetorätt bör avskaffas och anställningsreglema
reformeras.
• Plan- och bygglagen måste revideras.
2 Fri företagsamhet
Näringslivet är motorn i den utvecklingsprocess som påbörjades i slutet av
1800-talet och som har medfört att Sverige förvandlats från ett fattigt land
till en relativt rik nation. Näringslivet är en samlande benämning på
tiotusentals företag, som alla en gång byggts upp kring en idé eller uppfinning.
Bakom dessa har det ytterst stått enskilda och fria företagare, som
tillsammans med skickliga arbetare och tjänstemän utvecklat sin idé.
Sedan mitten av 1960-talet har emellertid utvecklingen vänt. Sverige har
under de senaste tjugo åren fallit tillbaka som industrination. Produktionsökningen
har varit långsammare än i många andra industriländer.
Stora devalveringar, 1980-talets internationella konjunkturuppgång och
fallande råoljepriser gav Sverige en tillfälligt högre tillväxt under ett par år
under 1980-talet. Den svenska industrin har under de senaste åren åter
Mot. 1988/89
Sk450
2
förlorat marknadsandelar. Relativpriset för svenska produkter stiger.
Trots att den är medveten om situationen förmår den socialdemokratiska
regeringen inte angripa de grundläggande problemen.
Det behövs generella insatser som stärker näringslivets långsiktiga konkurrenskraft.
Det kan ske framför allt med en ekonomisk politik som ger
låg inflation, låga räntor och begränsade lönekostnadsökningar.
2.1 Småföretagens situation
De små företagens utvecklingsmöjligheter är av avgörande betydelse för
hela den svenska ekonomin. De små företagen är redan i dag ett omistligt
inslag i näringslivet och deras betydelse kommer att öka.
De mindre och medelstora företagen måste få en renässans. Därför
måste deras och den enskilde företagarens villkor förbättras. I morgondagens
samhälle krävs decentralisering, dynamik och variationsrikedom.
Utvecklingen i de regioner och länder som i dag leder den globala omvandlingen
visar detta. Det är inte främst de stora företagen som nu bryter väg
mot en ny tid, utan de små företagen, grupperna och nätverken.
Under de senaste åren har det också visat sig att antalet sysselsatta i de
mindre företagen har ökat. I dag arbetar över 1 100000 personer i företag
(exkl. jordbruk) med färre än 200 anställda. De svarar för 25 % av svensk
export.
Numera talar socialdemokratiska politiker ofta väl om de mindre företagen.
Man understryker att det är positivt att det startas nya företag. Men
tyvärr finns det en stor klyfta mellan ord och handling. Förutom de rent
adminstrativa problem som en nybliven företagare möter finns det en lång
rad hinder av ännu allvarligare karaktär.
Även om socialdemokrater numera i ord kan ha en ganska positiv
inställning till mindre företag är deras inställning till företagarna fortfarande
negativ. Trots att småföretagare givetvis är en mycket heterogen grupp
människor förenas de alla av en vilja att själva ta ansvar för och påverka
sin livssituation. De och deras familjer väljer att ofta ta stora ekonomiska
risker och att satsa mycket tid för att förverkliga sina egna idéer. Det är ur
denna grupp kreativa och innovativa människor som svenskt näringsliv
tidigare hämtat sin dynamik.
Gustav de Laval, Lars Magnus Ericson, Gustaf Dalén, Alfred Nobel,
Ruben Rausing och Ingvar Kamprad är alla utmärkta exempel på hur
väsentligt det är att vi även i dagens Sverige har en näringsmiljö som låter
nya företag och idéer slå rot och växa. Sveriges framtid avgörs av de
företag som ännu inte blivit stora, kanske inte ens har startat. Vi måste
därför ha ett näringslivsklimat som stimulerar kreativa unga människor att
starta egna företag.
2.2 Nyföretagandet
Skall Sverige klara framtidens krav kan den svenska ekonomin inte domineras
helt av ett fåtal stora industrikoncerner. Det måste också finnas
många mindre företag. Just genom att nya företag startar kan många nya
Mot. 1988/89
Sk450
3
fl Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Sk450
idéer förverkligas. Därför måste regler och lagar utformas så att det är
enkelt att bygga upp nya företag.
Nyföretagandet har ökat, men många av de nybildade företagen har för
litet eget kapital. Det ökar risken för tidig utslagning. De externa källorna
av ägarkapital till nystartade företag har inte ökat. Däremot finns god
tillgång på lån med hög ränta.
En politik för att stödja nyföretagandet måste vara generell. Det finns i
dag ingen möjlighet för privatpersoner att på skattemässigt fördelaktiga
villkor förbereda sitt företagande till skillnad från i flera av våra viktigaste
konkurrentländer.
Sverige går vaije år miste om ett stort antal potentiellt livskraftiga
företag, och kanske ett eller flera möjliga storföretag i vardande.
Det internationella rörligheten av kapitalet kräver att villkoren för att
investera i svenskt nyföretagande inte är sämre än att investera i motsvarande
utländska företag.
2.3 Utvecklingsfonderna.
Det är viktigt att utvecklingsfonderna inom sitt ansvarsområde ges möjlighet
att vara en effektiv hjälp till företagarna och i synnerhet nyföretagandet.
Utvecklingsfonderna bör inte ägna sig åt utlåningsverksamhet. Företagens
kreditförsörjning kan ske genom de normala kanalerna på kreditmarknaden.
För utveckling av vissa nya produkter finns möjlighet att
erhålla stöd från STU.
Rådgivningsverksamhet bör huvudsakligen inriktas på att främja start
av företag. Presumtiva företagare behöver ofta råd kring hur ett företag
skall startas och drivas. En ny stor arbetsuppgift för utvecklingsfonderna
blir nyföretagandet inom den del av ekonomin som i dag innefattas i den
offentliga sektorn.
Utvecklingsfondernas möjligheter att fungera effektivt har försvårats
genom att styrelseledamöterna tillsätts utifrån politiska meriter. Det måste
därför finnas fler personer med erfarenhet från näringslivet i utvecklingsfondernas
styrelser.
2.4 Teknisk utveckling
Kompetensnivån inom det svenska undervisningsväsendet och på svenska
forskningsinstitutioner är av avgörande betydelse för de svenska företagens
framtida konkurrenskraft.
STU har en mycket viktig uppgift i att främja teknisk forskning och
utveckling. För att detta skall kunna ske krävs att det vid STU finns en god
teknisk och ekonomisk kompetens. Det är emellertid väsentligt att förvaltningen
vid STU inte blir alltför omfattande.
I de största svenska företagen finns mycken EG-kunskap utvecklad och
samlad, medan den är bristfällig i många andra företag. Kunskaperna är
emellertid inte vetenskapligt systematiserade och sällan direkt användbara
i undervisningen vid våra universitet och högskolor.
Mot. 1988/89
Sk450
4
Det är väsentligt att den vetenskapliga kompetensen på detta område
snarast förstärks vid de svenska högskolorna. Detta kan sedan lägga grunden
för avancerad undervisning vid olika instutioner.
2.5 Europasamarbetet
Sverige är i mycket stor utsträckning beroende av internationell handel
och av att svenska företag kan vara aktiva utomlands. Moderata samlingspartiet
har i en separat partimotion deklarerat som sin målsättning att
frihandeln bör utökas så långt som möjligt. Vi har samtidigt understrukit
behovet av att Sverige kan nå ett så nära, varaktigt och omfattande
samarbete som möjligt med EG. Sverige bör pröva en strategi av stegvis
anslutning mot målet att svenska medborgare och företag skall erhålla
samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som medborgare och företag
i Västeuropa i övrigt.
EG-relationerna är ofta väsentligare för små än för stora företag. De
stora koncernerna startar egna verkstäder eller bildar nya företag inom EG
medan de små företagen oftast är hänvisade till att producera i Sverige och
exportera till EG.
2.6 Löntagarfonderna
Löntagarfonderna leder till en smygande socialisering av det svenska näringslivet.
Löntagarfonderna har utformats så att de förblir under socialdemokratisk
kontroll oavsett hur riksdagsmajoriteten växlar.
Ett inslag i löntagarfondssystemet är den så kallade småföretagsfonden.
Småföretagsfonden har en av regeringen utsedd styrelse men förlitar sig för
administration m. m. på investeringsbankens resurser.
Enligt vår mening bör löntagarfondssystemet snarast avvecklas. LO har
nyligen presenterat förslag som innebär ett nytt fondsystem av ännu större
omfattning än löntagarfonderna. Vi avvisar självfallet de i förslaget torgförda
idéerna.
3 Stärkt äganderätt och näringsfrihet
3.1 Skydd för äganderätten
En förutsättning för vårt välstånd är en fri ekonomi. Under senare år har
äganderätten och näringsfriheten naggats i kanten av politiska beslut som
socialdemokraterna initierat. Det är otillfredställande att riksdagsmajoriteten
på grund av tillfälliga opinioner kan införa lagar som förändrar
grundvalarna för vår ekonomi.
I grundlagen har inskrivits skydd för vissa fundamentala rättigheter.
Skyddet för äganderätten i den svenska regeringsformen är relativt svagt. I
andra länder i Västeuropa finns mera omfattande grundlagsskydd för
enskild äganderätt. Även Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
baseras på en vilja att försvara den enskilda äganderätten. Den
svenska författningen bör revideras så att skyddet för äganderätten stärks.
Mot. 1988/89
Sk450
5
3.2 Skydd för näringsfriheten
Friheten att starta foretag är en nödvändig förutsättning för en fungerande
marknadsekonomi. Att kunna försörja sig genom egen verksamhet är en
självklar rättighet. Näringsfrihet måste därför råda.
De inskränkningar som skall få finnas i rätten att starta eller driva ett
företag måste grundas på mycket tungt vägande skäl, såsom omtanke om
andra människors liv, hälsa eller egendom.
Inom alltför många områden råder i dag inte någon reell etableringsfrihet
- rätten att bedriva en verksamhet kan av politiska skäl i praktiken
vara inskränkt. Offentliga monopol och diskriminerande bidragsbestämmelser
inom framför allt vård- och omsorgsområdena utgör effektiva hinder.
Varken läkare eller tandläkare, och inte heller t. ex. förskollärare, har
reella möjligheter att starta ett eget företag. Inom andra områden finns det
en direkt etableringskontroll och vandelsprövning, som t. ex. i restaurangbranschen
och inom delar av kommunikationssektorn.
Näringsfriheten, dvs. rätten att starta och driva ett eget företag, måste få
ett skydd i Sveriges grundlag.
Dessa frågor behandlas utförligare i annan motion.
4 Sänkta skatter
Det totala skatteuttaget i förhållande till de samlade inkomsterna (skattetrycket)
är i Sverige extremt högt i ett internationellt perspektiv. De
mindre och medelstora företagens utveckling försvåras kraftigt av det höga
skattetrycket och av skattesystemets struktur. Höga marginalskatter påverkar
lönebildningen negativt och minskar företagarens benägenhet att expandera
verksamheten. Höga arbetsgivaravgifter ökar företagens kostnader
och minskar deras konkurrenskraft. Inte minst gäller detta inom tjänstesektorn,
där kombinationen av höga arbetsgivaravgifter och höga marginalskatter
omöjliggör den tillväxt som exempelvis kommit till stånd i
USA. Den svenska skattedebatten hamnar ofta på villovägar. Få är de som
i dag inte är kritiska mot de extremt höga skatterna. Men i stället för att
angripa huvudproblemet — skattetrycket — har föreslagits omfördelningar
av skatteuttaget mellan olika skatter men inom ramen för oförändrat
eller t. o. m. stigande skattetryck. Sålunda har t. ex. en övergång från inkomstskatter
till andra typer av skatter, såsom utgiftsskatt, real beskattning
eller indirekta skatter som moms eller proms, diskuterats. Lika ofta
har emellertid en djupare analys visat att nya problem skulle tillkomma
vid sådana förändringar av skattesystemet.
Varje skatteomläggning som har ett oförändrat skattetryck som utgångspunkt
blir ett nollsummespel. Några kommer att vinna, medan andra
förlorar. Även dagens skattedebatt fokuseras alltför mycket på olika typer
av skatteomläggningar snarare än på huvudproblemet med det höga skattetrycket.
Under år 1988 steg skattetrycket till nästan 56 procent. Trots löften om
motsatsen har skattetrycket från år 1982 till 1988 stigit med ungefär sex
procentenheter, dvs. med ungefär 60 miljarder kronor, vilket är ungefär
Mot. 1988/89
Sk450
6
lika mycket som hela den statliga inkomstskatten inbringar budgetåret
1988/89. Då inträffar det otroliga att regeringen på årets näst sista dag
meddelar att den kommer att föreslå en särskild skatt på företagsvinster,
som beräknas inbringa 3,5 miljarder kronor! Vi avvisar med bestämdhet
denna skatt, som ju ytterligare höjer det höga skattetrycket.
Diagram 1:
Samband mellan real avkastning före bolagsskatt och real avkastning efter skatt hos
aktieägaren vid olika inflationstakter lör en ägare som satsat 600000 kronor i ett
foretag
Real avkastning
på eget kapital
Töre bolagsskatt
10 procent! inflation
S procent! inflation
-6 -5 -4 -3 -2 -1 0
1
Real avkastning på aktieplaceringen efter skatter
Källa: Arbetslöshetsfällan av Ulf Jakobsson m.fl., SAF 1985
Den samlade effekten av olika skatter för en företagare är ofta extremt
hög. Dubbelbeskattningen av bolagsvinster i kombination med höga marginalskatter,
förmögenhetsskatten och reavinstbeskattningen gör att det
krävs mycket höga vinster före skatt för att nå en positiv avkastning efter
skatt.
I diagram 1 visas sambandet mellan real avkastning före skatt på eget
kapital i ett företag för en ägare som satsat 600000 kronor i företaget, vid
10% respektive 5% inflation. Vid 10% inflation, vilket ungefärligen mot
Mot. 1988/89
Sk450
7
svarar 1970-talets genomsnitt, krävs hela 32% realt före skatt för att nå
upp till noll procents avkastning efter skatt. Vid 5% inflation krävs 20%
realt före skatt för en nollavkastning efter skatt.
Beskattningen gör det sålunda nästan omöjligt för företagsägaren att få
ut en positiv avkastning efter skatt. Detta har självfallet haft mycket stor
negativ inverkan på egenföretagande och entreprenörskap. Problemen
löses inte genom att skattebördan på olika sätt flyttas mellan olika grupper
och mellan olika typer av skatter. Enda möjligheten är att sänka skattetrycket.
Moderata samlingspartiet förespråkar en skattepolitik som leder till ett
sänkt skattetryck. Vårt mål är att skattetrycket skall sänkas med i genomsnitt
ungefär en procentenhet per år till dess att Sverige kommit i nivå med
jämförbara länder. De negativa effekterna för individer och företag som
enbart en skatteomläggning skulle innebära kan därmed undvikas.
Nedan redovisas ett antal förslag som sammantaget skulle väsentligt
förbättra förutsättningarna att äga, driva och starta företag.
4.1 Sänkta marginalskatter
För mindre och medelstora företag ger de höga marginalskatterna särskilt
stora problem. Allmänt gäller att lönebildningen påverkas negativt. Till
detta kommer att enskilda företagare vid beslut om nya eller utvidgning av
gamla verksamheter ofta tvingas kalkylera med att över 80 procent av ett
eventuellt överskott går bort i skatt och egenavgifter. Det torde stå klart för
de flesta att expansionskraften för mindre och medelstora företag hämmas
genom en så hög beskattning.
Den övergripande skattereform som vi föreslår innebär att marginalskatten
från 1991 skall vara ca 30 % för de allra flesta inkomsttagare genom
att den statliga inkomstskatten slopas för dessa. Ingen skall ha högre
marginalskatt än 50%.
Förutsättningen för en varaktig skattereform är också att inflationen
inte tillåts höja skatteuttaget. Vi vill därför att fullt inflationsskydd av
inkomstskatteskalorna skall återinföras.
4.2 Avskaffa avdragsbegränsningen
Den begränsning av rätten till underskottsavdrag som tillämpas fullt ut
sedan inkomståret 1985 är ett brott mot de principer som länge burit upp
vårt skattesystem. Avdragsbegränsningen, som ger särskilt negativa effekter,
kritiserades också mycket hårt av så gott som samtliga remissinstanser
vid behandlingen av det ursprungliga förslaget till skatteomläggning.
Inkomstbeskattningen är uppbyggd så att summan av de inkomster en
person har från olika förvärvskällor skall beskattas. För att få ett rättvisande
mått på var och ens förmåga att betala skatt avräknas underskott som
kan uppkomma i någon förvärvskälla. Härigenom skapas såväl rättvisa
som symmetri i skattesystemet. Samtidigt som avdrag för erlagda räntor
medges beskattas således uppburna räntor. Inte minst i en nystartad rörelse
har detta stor betydelse. Förlust i en rörelse kan därmed avräknas mot
Mot. 1988/89
Sk450
8
överskott i annan rörelse eller — vid övergång från anställning till eget
företagande — mot inkomst av tjänst.
Enligt vår uppfattning bör underskottsavdragsbegränsningen avskaffas
successivt med början inkomståret 1990. Det sker genom att de marginalskattesänkningar
som vi föreslår genomförs i skatteskalan för tilläggsbelopp.
4.3 Förmögenhetsbeskattningen
Sverige har den högsta förmögenhetsskatten bland OECD-länderna. Skatteuttaget
för förmögenhetsskatt börjar redan vid 400 000 kronor med 1,5%
för att öka till 3% vid förmögenheter på över 1 800000 kronor.
För en person som har en förmögenhet som ger låg eller ingen direkt
avkastning blir förmögenhetsskatten särskilt betungande. Detta gäller inte
minst småföretagare som under årens lopp lyckats bygga upp ett rörelsekapital
och dessutom fått höjt substansvärde i företaget till följd av inflationen.
Pengar till förmögenhetsskatten måste tas ur firman, vilket innebär
en kraftigt ökad kostnad för företaget. Den rörelseidkare som har en
marginalskatt på 75% måste belasta rörelsen med ett bortåt sex gånger så
stort belopp (inklusive inkomstskatt och egenavgifter) för att få pengar till
skatten. Många företagare blir tvungna att successivt eller helt sälja ut sitt
företag för att kunna bära en sådan skattebörda. Och många mindre och
medelstora företag har, bl. a. på grund av förmögenhetsskatten, därför sålts
till storföretag och investmentbolag.
Beskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag
utgör en allvarlig ekonomisk belastning för företagen. Tillväxten hämmas
till nackdel inte bara för företaget och dess anställda utan för hela vårt
lands ekonomi. Därför bör beskattningen av arbetande kapital avskaffas i
dessa företag.
Inte endast skatteskalan bestämmer förmögenhetsskattens tyngd. En råd
regler om värderingen av själva förmögenheten påverkar också skattebelastningen.
Vid höstriksdagen 1986 beslöts att OTC-aktier skall tas upp till
30% av noterade värden. Värderingen med utgångspunkt från substansvärdet
övergavs. Resultatet innebär en avsevärd skärpning av förmögenhetsskatten.
Denna kan dessutom slå mycket ojämnt, exempelvis till följd
av snabba kurssvängningar. Reglerna för förmögenhetsvärderingen av
OTC-aktier bör därför ändras så att deklarationsvärdet bestäms till 30%
av substansvärdet.
4.4 Beskattning av aktieutdelningar
Dubbelbeskattningen av aktiebolag har kritiserats. Den bör enligt vår
uppfattning avskaffas helt.
I avvaktan på ett fullständigt avskaffande bör vissa lättnadsregler kunna
införas. För utdelningar i icke börsnoterade aktiebolag har vissa lättnadsregler
redan införts. I sådana bolag får man göra avdrag med 70% av det
utdelade beloppet, dock ej mer än 15% av aktiekapitalet eller högst
Mot. 1988/89
Sk450
9
700000 kronor. Eftersom flertalet småföretag har lågt aktiekapital ger
regeln dem mycket liten lättnad. För att förbättra för dessa företag bör den
nu nämnda regeln ändras så att bolaget får göra avdrag med 70% av
utdelningen, dock ej med mer än 25 % av aktiekapitalet eller högst med en
miljon kronor.
4.5 Arvs- och gåvobeskattningen
Även arvs- och gåvobeskattningen är mycket hög i Sverige. Den högsta
skattesatsen för efterlevande make, barn m. fl.uppgår till 60%. Skatteskalans
progressiva utformning innebär att de totala arvsskattebeloppen, räknade
som andel av den skattepliktiga lotten, snabbt blir mycket stora.
I de flesta andra jämförbara länder är arvsbeskattningen klart lägre. Så
är exempelvis den högsta skattesatsen för make och barn i Danmark 32%,
i Norge 25 % och i Finland 14 % (i Norge tas skatt inte alls ut om det rör sig
om make).
Gåvoskatteskalan överensstämmer med arvsskatteskalan. Beskattningen
av gåva skiljer sig från arvsbeskattningen i vissa andra avseenden. Det
gäller bl. a. det skattefria grundavdrag som kan göras vid arvsbeskattningen.
Den internationellt sett höga arvs- och gåvobeskattningen är orimlig och
skapar många problem bl. a. i samband med övertagande av jordbruk eller
rörelse vid ett generationsskifte.
På sikt bör de svenska arvsskattesatserna anpassas till den genomsnittliga
nivå som gäller i övriga nordiska länder.
Som ett första steg bör de skattefria bottenbeloppen vid arvsbeskattningen
från den 1 januari 1990 ökas så att den avlidnes efterlevande make kan
erhålla tolv basbelopp skattefritt, barn eller annan nära anhörig fem basbelopp
och annan person två basbelopp.
När det gäller gåvobeskattningen bör man från och med den 1 januari
1990 skattefritt få erhålla en gåva på upp till ett halvt basbelopp utan att
beskattning inträder och oavsett om beloppet utgörs av personligt lösöre
eller andra tillgångar.
Även arvs- och gåvoskatteskalorna bör sänkas från och med den 1
januari 1990 på sätt som föreslås i vår partimotion om skattepolitiken.
För att delvis undvika den s. k. Sally Kistner-effekten bör aktier (eller
motsvarande tillgångar) som ingår i ett dödsbo vid arvsbeskattning, som
ett alternativ kunna tas upp till det värde som gällde då avyttring i syfte att
Finansiera betalning av arvsskatten sker.
Även vid arvs- och gåvobeskattningen bör börsnoterade aktier, med
hänsyn till den latenta skatteskulden, tas upp till 65 % av sitt marknadsvärde.
OTC-aktier skall, i likhet med vad som bör gälla vid förmögenhetsbeskattningen,
tas upp till 30% av sitt substansvärde.
Planerade generationsskiften hindras genom att successiva överlåtelser
inte kan genomföras. Den s. k. trettioprocentsregeln får nämligen inte
användas. Förändring måste ske så att den s. k. trettioprocentsregeln för
förmögenhetsvärderingen alltid skall ske vid värdering i gåvobeskattningen
även vid successiva överlåtelser.
Mot. 1988/89
Sk450
10
Att kunna väl planera generationsskifte eller annat ägarbyte i företaget Mot. 1
är av vikt inte endast för företagaren utan också för de anställda. Förutom Sk450
att arvs- och gåvoskatterna bör sänkas bör ändringar också ske i vissa
andra skatterregler, vilket närmare utvecklas i nästföljande två avsnitt.
4.6 Egendomslivräntor
Egendomslivränta har varit ett praktiskt instrument vid företagsöverlåtelser,
innebärande att säljaren beskattades i takt med att beloppet blev
tillgängligt för lyftning. Samtidigt fick köparen tillgång till en för mindre
företag lämplig finansieringskälla. Efter 1984 skall vederlag i livränteform
beskattas som realisationsvinst eller i förekommande fall i den förvärvskälla
den avyttrade egendomen ingått. Egendomslivräntan kan efter denna
lagändring inte användas för företagsöverlåtelse. Det är viktigt för successionen
inom den mindre företagsamheten att man återgår till tidigare
lagregler vid försäljning av rörelse eller jordbruk.
4.7 Realisationsvinstbeskattningen
Realisationsvinstbeskattningen av aktier har skärpts under den socialdemokratiska
regeringsperioden, i skarp kontrast till vad som sker i flertalet
länder i vår omgivning. Många länder har full skattefrihet för försäljningsvinster
på aktier efter en relativt kort tids innehav eller höga fribelopp
vid försäljning.
Realisationsvinstskattereglema för aktier bör därför skyndsamt ses över
för att förenklas och bringas i bättre överensstämmelse med de regler som
gäller i vår omvärld. Reformeringen av reavinstbeskattningen skulle kunna
utformas så att full skattefrihet inträder efter fem års innehav. Inom
femårsperioden beskattas 30% av en realisationsvinst efter indexering —
tvåårsgränsen slopas således.
4.8 Löntagarfondskatterna
De negativa effekterna av löntagarfonderna gör sig redan gällande. Vinstdelningsskattens
märkliga utformning får ibland helt absurda effekter.
Många bolag som går med förlust tvingas betala vinstdelningsskatt. Dessutom
belastas alla företag av den extra arbetsgivaravgiften.
Löntagarfondsystemet måste omedelbart avvecklas. Därigenom kommer
både den s. k. vinstdelningsskatten och den extra arbetsgivaravgiften
att avskaffas.
4.9 Arbetsgivaravgifter och löneskatter
Den första borgerliga trepartiregeringen inledde arbetet med att avskaffa
de arbetsgivaravgifter som inte är kopplade till socialförsäkringssystemet
utan utgör löneskatter. Sålunda avskaffades den allmänna arbetsgivaravgiften
i två etapper.
I samband med skatteuppgörelsen mellan mittenpartiema och socialdemokraterna
infördes emellertid en ny löneskatt, den s. k. allmänna löneavgiften,
vars syfte var att ”finansiera” det första steget vid skatteomläggningen.
Det långsiktiga målet måste vara att avveckla de arbetsgivaravgifter som
inte har någon anknytning till socialförsäkringssystemet, i första hand den
allmänna löneavgiften.
I rådande samhällsekonomiska läge är det emellertid nödvändigt att
prioritera kraftiga sänkningar av marginalskatterna. Dessa kommer företagen
till del, bl. a. i form av en lugnare kostnadsutveckling. Sänkningar av
marginalskatterna gynnar också företagarens personliga inkomstutveckling.
4.10 Bolagsbeskattningen
Den formella skattesatsen för aktiebolag är 52 % på den beskattningsbara
vinsten. Till detta kommer den vinstdelningsskatt som ”finansierar” löntagarfonderna.
Sammantaget blir därmed den formella skattesatsen för
bolag uppemot 60 procent. Vid beräkningen av beskattningsbar inkomst
medges avdrag för olika former för avsättningar. Det kan gälla såväl
frivilliga avsättningar som på senare tid beslutade tvångsavsättningar. Den
effektiva bolagsskattesatsen kan därigenom variera och ofta uppgå till
knappt hälften av den formella.
Bolagsbeskattningen bör reformeras på sätt som anges i vår motion om
skattepolitiken. Så långt möjligt bör politiska styrmöjligheter undvikas.
Inom ramen för ett i stort sett oförändrat skatteuttag kan bolagsskatten
1990 sänkas till ca 30%, samtidigt som avsättningsmöjligheterna till investeringsfonder
slopas. Vissa andra breddningar av den beskattningsbara
basen kan övervägas. För de mindre företagen måste självfallet goda
reserveringsmöjligheter finnas kvar.
4.11 Beskattning av egenföretagare
Vid beskattningen av egenföretagare tillåts ej att premier för pensionsförsäkringar
dräs av direkt vid förvärvskällan. Premien för pensionsförsäkringen
behandlas nämligen som ett allmänt avdrag, vilket innebär att
egenföretagaren har högre kostnader för sin pensionsförsäkring än aktiebolaget.
Om avdraget sker i förvärvskällan utgår således inte arbetsgivaravgift
på ett belopp motsvarande försäkringspremien. För att skapa neutralitet
mellan egenföretagare och aktiebolag bör avdrag för egenföretagarens
pensionspremie ske i förvärvskällan.
Fr. o. m. år 1982 får underskott i rörelse eller jordbruk inte längre kvittas
mot överskott i annan rörelse eller annat jordbruk vid beräkning av socialförsäkringsavgifter
— egenavgifter — för egenföretagare och delägare i
handelsbolag. Det 1982 införda kvittningsförbudet mellan olika förvärvskällor
kan också leda till ökade inkomstskatter. För att undanröja dessa
effekter bör skattereglerna kompletteras på följande sätt:
Mot. 1988/89
Sk450
12
Underskott i förvärvskälla av karaktären ”näringsverksamhet” får dras
av mot inkomst från andra förvärvskällor. Vidare får underskott i förvärvskälla
inom inkomstslagen ”jordbruk och rörelse” kvittas mot överskott
i annan förvärvskälla inom dessa inkomstslag vid beräkning av
egenavgifter.
Förlustavdrag har hos en egenföretagare karaktären av allmänt avdrag.
Av detta följer att förlustavdraget inte påverkar egenavgifter. Denna snedhet
bör undanröjas, vilket bör ske genom att förlustavdrag beaktas vid
beräkning av egenavgifter om den skattskyldige så yrkar.
Riksdagen beslöt 1988 att avtrappning av kommunalt bostadstillägg för
pensionärer ej skall ske till följd av förvärvsinkomster genom anställning.
Samma regler bör självfallet gälla även vid inkomst av rörelse eller jordbruk.
4.12 Fåmansföretagsregler
Om make är medhjälpare i den andre makens verksamhet finns vissa
regler som innebär faktisk sambeskattning. Medhjälpande maka får endast
beskattas för inkomst av den egna verksamheten under förutsättning att
arbetsinsatsen under beskattningsåret uppgått till minst 400 timmar. Detta
motsvarar ca 25% av full tjänstetid, vilket är en inte ovanlig form av
deltidstjänstgöring för löntagare. Den nu nämnda regeln får inte endast
skatteeffekter utan påverkar också den framtida pensionen. Fyrahundratimmarsspärren
för medhjälpande make bör avskaffas.
Särregler finns också vad gäller medhjälpande barn. Är barnen under 16
år skall deras inkomst läggas samman med den av makarna som har högst
inkomst från företaget. Även om barnet har fyllt 16 år kan sammanläggning
ske om inkomsten bedöms ligga över ”marknadsmässig lön”. Reglerna
gäller oavsett om barnet är hemmavarande eller inte.
Dessa regler leder till att barn som arbetar i föräldrarnas företag diskrimineras
jämfört med andra ungdomar. Särregeln i 32 § KL p. 13, 3 stycket
bör ändras så att sammanläggningsregeln endast skall gälla i de fall lönen
uppenbart ligger över marknadsmässig lön. Åldersgränsen bör sänkas till
15 år.
För fåmansföretag gäller särskilda regler vid skattelagstiftningen beroende
på att ägarna i fåmansföretag betraktas som en part om de tillhör
samma familj även om företaget ägs av många olika personer. De särskilda
reglerna för fåmansföretag är av tre slag:
• Materiella regler, t. ex. fyrahundratimmarsregeln för medhjälpande
make.
• Regler om ökad information.
• Särskilda anvisningar.
Fåmansreglerna ålägger fåmansföretaget en mycket långtgående informationsskyldighet
för att företaget inte skall uppnå ”obehöriga” skatteförmåner.
Närståendekretsen är mycket omfattande enligt 35 § 9 stycket KL
och förutsätter att företagsledaren har överblick över samtliga transaktioner
som görs av personer i närståendekretsen. Reglerna är sämst anpassade
till enkelbeskattade subjekt som handelsbolag och bör redan nu avskaffas
för dessa.
Mot. 1988/89
Sk450
13
4.13 Resultatutjämnings- och konsolideringsmöjligheter
Företagare har ofta starkt varierande inkomster, vilket med den höga
progressionen i skatteskalorna kan leda till ett totalt högre skattetryck vid
ojämnt fördelade inkomster. Lantbrukare med oregelbundna skogsinkomster
kan genom insättning på skogskonto erhålla en inkomstutjämning.
Samma gäller uppfinnare och deras uppfinnarkonto.
Med lägre marginalskatter skulle den här typen av problem i stort sett
försvinna och behovet av särlösningar för särskilda grupper minska. Det
kan dock finnas skäl att överväga om inte motsvarande möjligheter som
står jordbrukare och uppfinnare till buds under en övergångsperiod bör ges
även övriga egenföretagare. Genom insättningar på ett särskilt bankkonto
skulle egenföretagaren få beskattningen uppskjuten till den dag pengarna
lyfts.
4.14 Fastighetsskatten
År 1986 infördes nya regler vad gäller fastighetsskatten innebärande att
privat ägda fastigheter diskrimineras i förhållande till allmännyttiga fastigheter
genom att fastighetsskatten utgår med 2,5% mot allmännyttans
1,7%. Detta leder till snedvridning, inte minst för lokalhyror, där kostnaderna
för detaljhandeln kan växla avsevärt beroende på fastighetens ägandeförhållanden.
Fastighetsskatten bör därför avskaffas. Takten i avvecklingen
får bestämmas av den samhällsekonomiska utvecklingen.
De senaste åren har förslag lagts i riksdagen om fastighetsskatt även på
rena industrifastigheter. En sådan extraskatt på företagandet skulle medföra
kraftigt ökade kostnader, snett fördelade mellan olika typer av företag.
Alla tankar på att vidga området för fastighetsskatt måste självklart avvisas.
4.15 Avdragsrätt för arbetsrättsliga skadestånd
Avdragsrätt medges numera inte vid s. k. allmänna skadestånd enligt arbetsrättslagstiftningen.
Dessa skadestånd är skattepliktiga för mottagaren.
Principen är att belopp som är skattepliktiga hos en skattskyldig skall vara
avdragsgilla hos den som utger beloppet. Alltså bör denna typ av skadestånd
vara avdragsgill. Till detta kommer att egenföretagare genom progessiviteten
i skatteskalan drabbas hårdare av den bristande avdragsrätten än
företag som drivs i aktiebolagsform, vilket är en konsekvens som strider
mot principen om likabehandling. S. k. allmänna skadestånd enligt arbetsrättslagstiftningen
skall därför, enligt vår mening, vara avdragsgilla.
4.16 Avdragsrätt vid konkurser
Förluster vid konkurs i företagsformerna enskild firma och handelsbolag
är att anse som skattemässiga kapitalförluster. För att något lindra effekterna
för den enskilde företagaren borde kapitalförlusten vid konkurs
skattemässigt ges avdragsrätt i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.
Mot. 1988/89
Sk450
14
Vi föreslår således att möjligheterna att införa särskilda regler om avdragsrätt
i förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet för kapitalförlust vid
konkurs utreds.
4.17 Uttaget av preliminär B-skatt
Tidigare beräknades preliminärskatteuttaget för B-skatt till 120% av den
slutliga skatten året före inkomståret mot tidigare gällande 100%. Likviditeten
för små och medelstora företag försämrades härigenom särskilt under
tider med sänkt inflationstakt. De ändringar som nu företagits är inte
tillräckliga. Reglerna gällande preliminär B-skatt bör därför ändras, så att
preliminärskatteuttaget beräknas som tidigare till 100%.
(Vissa av de förslag som redovisats i denna motion återfinns i våra
partimotioner om skattepolitiken. Konkreta yrkanden återfinns i hemställan
i dessa motioner.)
5 Rättssäkerhet vid beskattning
En av de viktigaste förutsättningarna för att åstadkomma en fungerande
skattelagstiftning är medborgarnas lojalitet till systemet. Ett extremt högt
skattetryck, ett komplicerat och ibland orättvist system, en maktfullkomlig
kontrollapparat och en ökad byråkrati motverkar denna målsättning. Skattesystemet
är så komplicerat och oöverskådligt att den enskilde inte alltid
kan förutse skattekonsekvenserna vid en företagen rättshandling. Detta
innebär en rättsotrygghet för den enskilde skattebetalaren. Inte minst för
den mindre och medelstore företagaren, som ofta har komplicerade skatteförhållanden,
har socialdemokraternas tillmötesgående av skattemyndigheternas
krav om ökade kontrollmöjligheter och befogenheter inneburit
ett i många avseenden försämrat rättsskydd för den enskilde. Till och med
finansministern har förklarat att vi har ett perverst skattesystem och LO:s
ordförande har beskrivit det som ruttet! Men båda tycks omedvetna om att
detta är resultatet av en mångårig socialdemokratisk skattepolitik. Det är
således hög tid att vi får en ändring till stånd.
Större makt hos den enskilde tjänstemannen i kombination med signaler
från regeringen om effektivare och utökad skattekontroll ökar risken för
rättsövergrepp mot enskilda människor. Det har under de senaste åren
förekommit flera uppmärksammade fall som inneburit att enskilda människor
kommit i kläm genom felaktigt agerande från skattemyndigheternas
sida. Det kan heller inte uteslutas att skattemyndigheternas handläggning i
vissa avseenden har stridit mot bestämmelserna i grundlagen.
Enskilda människor har sålunda utan grund delgivits misstanke om
grovt skattebedrägeri och till följd härav utsatts för husrannsakan, betalningssäkring
och skingringsförbud. I massmedierna har de framställts som
skatteskojare och därmed hamnat i ohållbara privatekonomiska situationer.
En skattskyldig kan också råka in i en form av näringsförbud genom att
enskilda skattetjänstemän utnyttjar möjligheten att driva sin egen tolkning
Mot. 1988/89
Sk450
15
av skattelagarna och därmed ställa höga skattekrav, som kan försätta den
enskilde i svåra ekonomiska problem.
Det kan enligt vår uppfattning inte vara rimligt att det allmänna i olika
sammanhang ska ha sådant övertag gentemot den enskilde skattebetalaren.
Skattereglerna måste, enligt vår mening, ses över i syfte att uppnå klara
och entydiga regler. Genom förbättringar i skattereglerna om skatteansvar
stärks den enskildes ställning. Vissa av de förslag som redovisas nedan
utvecklas mer utförligt i kommittémotionen ”Rättssäkerhet vid beskattningen”.
Där återfinns också de konkreta yrkandena.
5.1 Tolkningsföreträde för skattebetalaren
Det går inte att helt undvika att skattelagstiftningen blir föremål för
tolkning i rättsliga instanser. Ingen lagstiftning kan göras heltäckande med
avseende på olika tänkbara transaktioner. Med tanke på att den enskilde
har en i förhållande till det offentliga svag ställning bör, i tvister då
lagstiftningen är oklar, den enskildes rätt ges företräde.
5.2 Avskaffa generalklausulen
Generalklausulen är så allmänt formulerad att den i princip kan tillämpas
på varje rättshandling med skattekonsekvenser och därmed leda till högre
skatt för den enskilde. Det blir i sådana fall omöjligt att i förväg veta om
klausulen kommer att tillämpas. Klausulen är, enligt vår mening, oacceptabel
från rättssäkerhetssynpunkt. Lagen mot skatteflykt bör därför avskaffas.
5.3 Ersättning för kostnader i skattemål
Enligt nuvarande regler utgår ingen ersättning för kostnader som skattebetalaren
har i samband med skattemål, oavsett utgången och oavsett vem
som framfört besvär. Skatteförvaltningens kostnader täcks inom ramen
för beviljade anslag. Det förekommer vidare att det offentligas företrädare
drivit skattemål i syfte att skapa praxis. Även i detta fall får skattebetalaren
själv svara för sina kostnader.
Med hänsyn till den komplicerade lagstiftningen och den stora ekonomiska
betydelse utgången i ett skattemål kan få är detta förhållande inte
rimligt.
En ovillkorlig rätt till ersättning för kostnader i samband med ett skattemål
måste därför införas i de fall en skattskyldig vinner målet. Oavsett
vem som anfört besvär har den skattskyldiges kostnader förorsakats till
följd av felaktiga ställningstaganden inom skatteförvaltningen. Ersättning
skall också utgå när skattemyndigheten anför besvär efter länsrätten samt i
vissa fall när den skattskyldige delvis vinner ett mål.
Mot. 1988/89
Sk450
16
5.4 Avskaffa bevissäkringslagen
Bevissäkringslagen som infördes år 1975 innebär att s. k. säkringsåtgärder
kan företas mot deklarations- och uppgiftsskyldig.
Enligt vår mening föreligger det uppenbara risker för att rättssäkerheten
kan eftersättas vid tillämpningen av bevissäkringslagen. De regler som
finns för husrannsakan är tillfyllest när det gäller möjlighet till ingripande
vid misstanke om skattebrott.
För att förmå deklarations- och uppgiftsskyldiga som vägrar att lämna
ifrån sig material för granskning att göra detta är det, enligt vår mening,
tillräckligt att använda vitesföreläggande.
Bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocesser bör därför upphävas.
5.5 Reformerad betalningssäkringslag
Betalningssäkringslagen har utformats så att rättssäkerheten i viss fall kan
komma att eftersättas. Åtgärder enligt betalningssäkringslagen kan leda till
stora ekonomiska förluster för enskilda skattebetalare, även om det senare
visar sig att det säkrade beloppet inte påförs som skatt eller avgift.
Betalningssäkringslagen bör därför ändras så att beslut om betalningssäkring
omprövas periodvis och att förutsättningarna för betalningssäkring
förtydligas i lagtexten. Dessutom bör en skadeståndsregel införas, så
att den som lidit skada till följd av tillämpning av lagen och om det
säkrade beloppet inte påförs som skatt eller avgift får full ersättning för
gjorda förluster. Interimistiska beslut om betalningssäkring måste omfattas
av sekretess.
Strikt skadeståndsansvar skall för övrigt alltid gälla vid felaktig myndighetsutövning.
5.6 ”Lex Hjortberg”
Det svenska systemet för uppbörd av skatter och socialförsäkringsavgifter
förutsätter ett ansvar för dem som skall betala in skatten. På skatteområdet
innebär detta ansvar, enligt uppbördslagen, att en arbetsgivare som
saknar skälig anledning att underlåta att göra skatteavdrag kan bli skyldig
att betala en anställds skatt.
De senaste åren har en häftig debatt om tillämpningen av uppbördsregler
uppstått. Lagen har självfallet utformats mot bakgrund av att berörda
myndigheter faktiskt skall göra en skälighetsbedömning. Trots detta har,
som i bl. a. det uppmärksammade ”Hjortberg-fallef’, lagens bestämmelser
tillämpats på ett sätt som lagstiftaren uppenbarligen inte avsett.
De regler som antagits till följd av det förslag som lagts fram av socialavgiftsutredningen
löser inte problemen.
Enligt vår uppfattning skall uppdragsgivaren inte kunna åläggas betalningsansvar
för preliminärskatter och sociala avgifter om uppdragstagaren
vid avtalets ingång är registrerad för betalning av preliminär B-skatt eller
för redovisning av mervärdesskatt. Ej heller skall, oaktat att någon av
dessa förutsättningar är uppfyllda, betalningsansvar kunna krävas om det
Mot. 1988/89
Sk450
17
är uppenbart att ersättningen utgör intäkt av jordbruksfastighet eller av
rörelse för uppdragstagaren.
6 Behovet av avreglering
Företagare måste för att kunna bedriva sin verksamhet hålla reda på en
mycket stor mängd lagar och bestämmelser. Vissa av dessa är nödvändiga
för att vårt moderna samhälle skall kunna fungera någorlunda friktionsfritt,
men andra lagar och bestämmelser är onödiga. Det är alltid frestande
för politiker att angripa nya problem — verkliga eller förmenta — genom
ny lagstiftning. I vissa fall har lagstiftning som en gång varit motiverad
spelat ut sin roll och utgör bara ett hinder för företagens verksamhet.
Regleringar är kostsamma. Under senare år har flera utredningar visat
att regler och bestämmelser på olika områden — regler som ofta saknar
ordentligt underbyggda motiv — avsevärt bidrar till att höja kostnaderna.
På kort sikt drabbas företag — på lång sikt får konsumenterna bära en stor
del av bördan. Dessutom missgynnas ofta svenska företag i konkurrens
med utlandet.
Riksrevisionsverket har i en utredning påvisat de ibland absurda konsekvenserna
av olika regler som gäller för en person som vill starta ett nytt
företag. Denne måste t. ex. registrera sig för att betala B-skatt, erlägga
sociala avgifter, erlägga moms samt för att fastställa sjukpenninggrundande
inkomst. Trots att myndigheterna i grunden frågar efter samma uppgifter
sker bedömningarna efter helt olikartade kriterier. Till detta kommer
en rad regler som gäller den specifika verksamheten. RRV konstaterade att
det kunde vara mycket svårt för en potentiell nyföretagare att förstå vilka
krav han skulle uppfylla och hur han praktiskt skulle gå till väga. Det var,
menade man, troligt att många avskräcks från att starta ett eget företag på
grund av den komplicerade och långsamma byråkratiska processen.
6.1 Systematisk avreglering
De utredningar om regleringarnas konsekvenser som publicerats under
senare år täcker endast en mindre del av gällande lagar och bestämmelser.
Det är angeläget att förekomsten och konsekvenserna av regler inom olika
områden systematiskt utreds. Detta måste därefter följas av konkreta
förslag till avreglering.
6.2 Redovisning av regleringskonsekvenser
Tillkomsten av nya regler och bestämmelser som lägger allvarliga hinder i
vägen för individers eller företags verksamhet måste effektivt stävjas.
Därför är det nödvändigt att vaije förslag till ny lag åtföljs av en ingående
utvärdering av konsekvenser och kostnader för enskilda individer, företag
och statsmakterna. Detta skulle ge lagstiftarna bättre möjligheter att avgöra
det berättigade i eventuella krav på ytterligare reglering.
Mot. 1988/89
Sk450
18
6.3 Minskad ramlagstiftning
Ramlagstiftning innebär att riksdagen enbart tar ställning till en lagtext
med en allmän målsättning och att riksdagen delegerar till regeringen eller
myndighet regeringen bestämmer rätten att utforma tillämpningsbestämmelser.
Ramlagstiftning är i många fall en olämplig lagstiftningsmetod
som både kan och bör undvikas inom många områden.
I fråga om vissa tekniska tillämpningar är det dock oundvikligt att de
konkreta kraven utformas av tillsynsmyndigheten. Riksdagen måste dock
ges bättre möjlighet att överblicka de av olika myndigheter faställda reglerna.
Regeringen bör därför, enligt vår mening, inför riksdagen redovisa
omfattningen och konsekvenserna av nytillkommande bestämmelser som
utfärdas efter delegation från riksdagen.
6.4 Minskat uppgiftslämnande
1 dag samlar staten, till stor del genom skattemyndigheterna, riksförsäkringsverket
och SCB, in en rad uppgifter från företagen. Det är uppgifter
som dels skall nyttjas för kontroll av företagen, dels utgöra underlag för
offentlig statistik. Många företag måste dessutom regelbundet lämna uppgifter
till andra myndigheter. På senare tid har även många kommuner
börjat infordra uppgifter från företag.
Alla myndigheter måste, enligt vår mening, beakta att det är kostsamt
för företagen att lämna uppgifter. Det är dessutom, proportionellt sett, i
regel mycket dyrbarare för ett litet företag än för ett stort företag. Större
företag har ofta själva behov av flera uppgifter, har experter inom olika
områden och kan något lättare anpassa sina administrativa system till
uppgiftskraven. För en enskild småföretagare kan en enstaka blankett eller
ett frågeformulär ta många dyrbara timmar i anspråk. Sveriges företagare
vill göra sin insats för att skapa ett kvalitativt gott statistikunderlag, men
när det vid täta tillfällen krävs alltför många uppgifter är det oundvikligt
att kvaliteten på svaren försämras. Det är därför angeläget, även med
hänsyn till statistikens kvalitet, att antalet begärda uppgifter minskas och
att SCB i ökad utsträckning nyttjar små urvalsundersökningar.
Frågor om integritetsproblem i samband med offentlig registerhållning
behandlas i kommittémotion om datorfrågor.
7 Åtgärder inom arbetsrätten
I de flesta småföretag finns det goda och naturliga relationer mellan
företagaren och de anställda. Det är naturligt att alla som arbetar i ett litet
företag strävar efter att företaget skall fungera så bra som möjligt. Företagaren
och de anställda kan ofta på ett enkelt och informellt sätt lösa olika
problem. Ibland uppstår emellertid konflikter som kräver att man måste
söka stöd i den arbetsrättsliga lagstiftningen
Under 1970-talet utökade socialdemokraterna den arbetsrättsliga lagstiftningen.
De nya lagar som skapades, t. ex. lagen om medbestämmande
(MBL), lagen om anställningsskydd (LAS), lagen om styrelserepresenta
Mot. 1988/89
Sk450
19
tion och förtroendemannalagen, utformades till stor del av socialdemokrater
med facklig erfarenhet från stora tillverkningsindustrier.
De som främst fått problem med de arbetsrättsliga lagarna är Sveriges
småföretagare. Storföretagen har lättare kunnat skapa sådana rutiner som
lagarna kräver.”En småföretagare administrerar inte sin personal — han
talar med sina anställda”, sade en småföretagare i ett debattinlägg nyligen.
Småföretagen har inte speciella avdelningar och experter som håller reda
på alla lagar och avtal.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen bör förändras, bl. a. med hänsyn till
situtationen i de små företagen. De detaljerade förslagen till förändringar
återfinns i vår arbetsrättsliga kommittémotion. Nedan återges kortfattat
en del av dessa förslag.
7.1 Fackliga stridsåtgärder
Den s. k. 200-kronors-regeln innebär att en arbetstagare som deltar i en
olovlig strejk eller annan olovlig stridsåtgärd med få undantag aldrig
behöver böta mer än 200 kronor. Det var en summa som infördes på 1930talet,
då 200 kronor motsvarade en månadslön. I dag är 200 kronor ett
alldeles för litet belopp för att verka avhållande. De böter som arbetsdomstolen
har möjlighet att utdöma måste, enligt vår mening, stå i överensstämmelse
med den skada som den olovliga konflikten orsakat. Då skulle
också respekten för fredsplikten stärkas.
Vissa fackliga organisationer kräver att även ensamföretagare skall teckna
kollektivavtal. Det är i sig en orimlig ståndpunkt. Det händer också att
fackliga organisationer använder sig av blockadvapnet mot ensamföretagare
och företag som bara har familjemedlemmar anställda. Denna form
av blockader bör över huvud taget inte få förekomma.
Det förekommer också att blockad riktas mot företag där ingen av de
anställda är eller önskar vara medlem i den fackliga organisationen och
ingen heller önskar att arbetsgivaren tecknar kollektivavtal. Ett sådant
bruk av blockader kan uppfattas strida mot grundläggande fri- och rättigheter.
Reglerna för blockader bör, enligt vår mening, omarbetas.
7.2 Facklig vetorätt
Rätten för en facklig organisation att inlägga veto mot att arbetsgivaren
utnyttjar ett entrepenadföretag innebär i realiteten rätt för dessa fackliga
organisationer att utfärda näringsförbud. Det är angeläget att ekonomisk
brottslighet bekämpas, men det måste ske genom rättsliga processer, inte
genom att de fackliga organisationerna skall få sätta sig till doms över olika
företag. Reglerna om facklig vetorätt bör avskaffas.
7.3 Arbetstagarbegrepppet
Arbetstagarbegreppet är centralt. I dag är det emellertid oklart när en
uppdragsgivare övergår till att bli arbetstagare. Detta innebär en rättsosäkerhet.
Vidare är det orimligt att man har olika definitioner inom arbets
Mot. 1988/89
Sk450
20
rätt, skatterätt och i reglerna för att betala socialförsäkringsavgifter. Det är Mot. 1
därför nödvändigt att det skapas ett entydigt arbetstagarbegrepp. Sk450
7.4 Anställningsregler
Det är viktigt att det blir möjligt för alla arbetsgivare som så önskar att
tillämpa provanställningsformen under minst sex månader, vilket förutsätter
att den nuvarande lagens regler blir generellt verkande. Ett ökat
utnyttjande av provanställning är till fördel både för företagen och för de
grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden.
Reglerna för anställning vid arbetstoppar är besvärliga. I många fall är
företag omedvetna om att vissa tillfälligt anställda kan ställa krav på att bli
tillsvidareanställda. Det är t. ex. inte möjligt att två somrar i rad anställa
en universitetsstuderande om denne också arbetar mellanliggande jul.
Denne får nämligen då rätt till tillsvidareanställning. Vi föreslår att den
s. k. tvåårsregeln upphävs och att tillfällig anställning i upp till sex månader
per år möjliggörs.
Turordningsreglerna vid driftsinskränkningar är ibland svåra att följa.
Det strikta kravet på att låta anställningstiden vara avgörande för vilka
som skall stanna när arbetsstyrkan minskas innebär att företaget kan
tvingas säga upp arbetstagare som är viktiga för företagets fortsatta överlevnad.
Lagen bör omarbetas så att större hänsyn kan tas till behovet att
behålla en personalstyrka som är lämplig med tanke på företagets framtida
verksamhet.
Vidare bör undantag göras i LAS, så att vissa kategorier av arbetstagare,
t. ex. viktiga chefer eller experter, om de själva samtycker, inte omfattas av
kraven på tillsvidareanställning.
8 Yrkesutbildning
Den praktiska yrkesutbildningen i Sverige befinner sig i en kris. Få skolor
har möjlighet att ge eleverna utbildning på den typ av avancerad utrustning
som många företag i dag utnyttjar. Den starka bindningen till den
traditionella skolan gör också att elever som genomgått en vanlig praktisk
yrkesutbildning ofta är främmande för den miljö som de möter ute på
arbetsplatserna. Detta tillsammans med elevernas bristande kunskaper
och färdigheter bidrar till att många unga inte kan få något arbete. Samtidigt
har företagen ett stort behov av utbildad personal.
Vi har föreslagit att eleverna skall knytas till ett eller flera företag under
utbildningstiden genom ett slags lärlingsanställning. Huvudelen av den
praktiska undervisningen och handledningen skulle ske ute på företagen.
De teoretiska inslagen skall skolan svara för.
Våra förslag till reformerad praktisk yrkesutbildning har under flera år
mötts av socialdemokratiskt motstånd. En begränsad försöksverksamhet
pågår nu. Enligt vår mening är den otillräcklig som grund för en reformering
av den gymnasiala yrkesutbildningen. En begränsad försöksverksamhet
med en förändrad utbildning är inte heller till fyllest med tanke på de
rådande akuta problemen. Två grupper drabbas — ungdomar som inte får
en bättre utbildning och därmed blir mindre attraktiva på arbetsmarknaden,
samt företagen, som inte kan rekrytera utbildad arbetskraft.
Våra förslag beträffande den praktiska yrkesutbildningen återfinns i en
särskild kommittémotion om ungdomsfrågor.
9 Regionalpolitik
Den nuvarande regionalpolitiken har i viktiga avseenden varit ineffektiv.
Den eftersträvade ökningen av den privata företagsamheten i de svagt
utvecklade regionerna hämmas av ett allmänt negativt företagarklimat. Då
är det inte tillräckligt att statsmakterna lämnar omfattande subventioner
till nyetablering eller utvidgning av företag i stödområdet.
Den moderata regionalpolitiken, som redovisas i en särskild motion,
syftar till att skapa goda förutsättningar för tillväxt i landets alla regioner.
För att detta skall vara möjligt krävs dels ett bättre allmänt företagarklimat,
dels att de centraliserande effekterna av statsmakternas agerande
uppmärksammas och motverkas.
Det är också viktigt att det finns en väl fungerande infrastruktur i hela
vårt land. Vägnätet måste förbättras liksom möjligheterna till flygförbindelser
även med mindre orter. De mindre högskolornas verksamhet bör
utformas så att dessa kan förse regionens företag med välutbildad arbetskraft.
Sänkta arbetsgivaravgifter i hela stödområde A med 10 procentenheter
skulle skapa bättre konkurrensförutsättningar för företagen i de delar av
landet som har störst problem. Det selektiva stöd som kan utgå till företag
inom stödområdena bör ges en annan utformning.
10 Offentlig upphandling och konkurrens
10.1 Kommunala konkurrensbegränsningar
I dag bedriver kommunerna en omfattande verksamhet i egen regi. Erfarenheterna
från både Sverige och utlandet visar att genom utläggning av
olika serviceuppgifter på entrepenad till privata företag kan kommunerna
dels sänka kostnaderna, dels förbättra servicen för kommuninvånarna.
Samtidigt får kommunerna därmed möjlighet att främja framväxten av
småföretag som leverantörer och entreprenörer. Detta skall naturligtvis
ske med iakttagande av konkurrensneutralitet mellan olika företag inom
och utom kommunen.
Ett oroande hot mot konkurrensneutraliteten är att kommuner i allt
större utsträckning uppträder som företagsägare. Trots att det inte är en
kommunal uppgift finns det kommuner som gått in som ägare i industrioch
entreprenadföretag. I vissa fall gör kommunerna det i uppenbart trots
mot domstolar, som förklarat det kommunala ägandet olagligt. I andra fall
har kommunerna med skattemedel subventionerat driften av en del krisföretag.
I annan motion redovisar vi sådana missförhållanden och föreslår åtgärder
för att stävja kommunerna agerande och främja småföretagens möjligheter
som leverantörer och entreprenörer.
Mot. 1988/89
Sk450
22
10.2 Offentliga monopol
Genom subventioner konkurrerar statlig verksamhet ofta med privata
företag med illojala medel. Detta skadar servicesektorns utveckling. Det
leder också till lägre tjänsteexport än som annars vore möjligt. Offentliga
myndigheter är dåliga exportörer och privata foretag går miste om en
viktig hemmamarknad och goda referensobjekt, som behövs för att hävda
sig på världsmarknaden.
Tjänsteföretag är ofta företag som lämpar sig för att vara helt eller delvis
personalägda. Detta i och med att personalen ofta är den huvudsakliga
tillgången i företagen.
Den näringsfrihet och avreglering som kommit den enskilda sektorn till
del saknas nästan helt på den offentliga sidan. Näringsfrihet existerar
knappt. Regleringar och byråkrati omöjliggör nästan varje form av konkurrens
och marknadsstyrning.
Kunskapsintensiva företag - som offentlig sektor i stor utsträckning
utgörs av — vars tillgångar i balansräkningen i princip utgörs av de
anställdas kunnande och allmäna kompetens fordrar delägande från desamma
för att långsiktigt fungera tillfredsställande.
För de flesta råder knappast näringsfrihet. Det finns bara en arbetsgivare
som dikterar vilkoren, nämligen den offentliga sektorns politiker. Där har
man varit så listig att man bibehållit toppstyrningen och centraliseringen.
En människosyn som tillhör industrialismens långa serier och det tidiga
1900-talet.
Avreglera och konkurrensutsätt monopolen. Tåt de olika institutionerna
bli självstyrande med stor frihet att konkurrera inom vida ramar. Tillåt
andra huvudmän än politikersamhället. Låt de anställda själva få förverkliga
sig själva, sina idéer, drömmar och förslag. Öka nyföretagandet. Inför
näringsfrihet. Sprid ägandet till de offentligt anställda och bryt upp monopolens
förlamande hand.
Ökad frihet för näringslivet har inneburit ökad konkurrens och bättre
resursfördelning. Samma tes gäller med all säkerhet mycket av det som i
dag utförs i offentlig regi.
11 Arbetshandikappade
Många mindre företag skulle vilja ge handikappade arbete på vanliga
arbetsplatser. Med det löne- och konkurrensläge som företagen har att
rätta sig efter kan detta i dag ske endast i mycket begränsad omfattning. I
stället tillväxer Samhall (f. d. Samhällsföretag) ständigt. I dess företag
bereds arbetshandikappade sysselsättning. Dessa statssubventionerade,
landstingsstyrda företag är betydelsefulla för svårt handikappade och för
personer som kräver speciell handledning eller teknisk utrustning på en
skyddad arbetsplats. Men för en stor del av de arbetshandikappade vore
det bättre om de kunde få arbeta på vanliga arbetsplatser.
Detta kan bli möjligt genom individuella flexibla lönebidrag, där man
tar hänsyn till den arbetsnedsättning som den handikappade har. Sådana
bidrag, vars storlek regelbundet skall omprövas, kan utgå under hela tiden
Mot. 1988/89
Sk450
23
fram till normal pensionsålder eller tills den handikappade inte längre kan
vara ute på en vanlig arbetsplats. Detta förslag återfinns i en motion om
handikappfrågor.
12 Plan- och byggnadslagstiftningen
Den nya plan- och byggnadslagstiftningen innebär att kommunerna fått ett
kraftfullt maktinstrument för att påverka etablering av vissa sorters kommersiell
verksamhet. Ett exempel är att de kan förhindra att en affär som
inte tillhandahåller livsmedel omvandlas till en livsmedelsaffär. Vi anser
inte att kommunerna bör ha möjlighet att förbjuda eller ytbegränsa livsmedelshandeln
med hänsyn till, som det heter, ”lämplig samhällsutveckling”.
Att det i ett område redan finns en eller flera livsmedelsaffärer är inget skäl
för att ytterligare en inte skall få starta. Det är konsumenterna som skall
avgöra vilka som skall finnas kvar.
Även i flera andra avseenden innebär den nya lagstiftningen att rättssäkerheten
minskar. Det är därför viktigt att lagstiftningen revideras. Krav
på dessa förändringar framförs i den bostadspolitiska partimotionen.
13 Hemställan
Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de mindre och medelstora företagens betydelse
för den ekonomiska utvecklingen i Sverige,1]
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för
aktieutdelning i icke marknadsnoterade aktiebolag i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att regeln om
30% reduktion för företagsförmögenhet skall gälla även för successiva
överlåtelser vid gåvobeskattning,
3. att riksdagen beslutar att skattereglerna för egendomslivränta
återställs till vad som gällde före 1984,
4. att riksdagen beslutar att anskaffningskostnaden för längre
innehav av aktier i icke marknadsnoterade aktiebolag får beräknas
enligt den schablonregel som gäller för börsnoterade aktier,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
avdrag för pensionsförsäkring för egenföretagare i enlighet med vad
som anförts i motionen,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler
för avtrappning av kommunalt bostadstillägg enligt vad som anförts
i motionen,2]
Mot. 1988/89
Sk450
1 1988/89: N 358
2 1988/89: Sf 367
24
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler så
att underskott i näringsverksamhet kan kvittas mot överskott i
motsvarande förvärvskälla i enlighet med vad som anförts i motionen,2]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler
för beräkning av egenavgifter så att hänsyn tas till underskott i
förvärvskälla enligt vad som anförts i motionen,2]
6. att riksdagen beslutar att begränsningsregeln om en minsta
årsarbetstid på 400 timmar för medhjälpande make avskaffas för
fåmansföretag,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler
vad avser lön till egna barn under 16 år enligt vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
särreglerna för fåmansföretag vad avser enkelbeskattade skattesubjekt,
9. att riksdagen beslutar att s. k. allmänt skadestånd enligt arbetsrättslig
lagstiftning skall vara avdragsgillt vid inkomsttaxeringen,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler
för avdrag för kapitalförluster i samband med konkurs i enlighet
med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att debitering av preliminär B-skatt
skall debiteras med 100% av den slutliga skatten året före inkomståret,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående behovet av avreglering,3]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för redovisning
av konsekvenserna av lagförslag i enlighet med vad som i
motionen anförts3].
Stockholm den 24 januari 1989
Bo Lundgren (m)
Per Westerberg (m)
Hugo Hegeland (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Knut Wachtmeister (m)
Ewy Möller (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Margit Gennser (m)
Nic Grönvall (m)
Gunnar Hökmark (m)
Karin Falkmer (m)
Lars G Ahlström (m)
Stig Bertilsson (m)
Bertil Danielsson (m)
Mot. 1988/89
Sk450
25
1 1988/89: N 358
2 1988/89: Sf 367
3 1988/89: K 506
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989