Motion till riksdagen
1988/89 :Sk444
av
En rättvis skattepolitik
&
Mot.
1988/89
Sk444
Skattepolitiken är ett av flera medel för att uppnå önskade fördelningspolitiska
effekter. Den utgör en viktig del av den ekonomiska politiken. Ett rättvist
skattesystem kan medverka till utjämning av stora inkomst- och förmögenhetsklyftor.
Ett nytt - rättvist - skattesystem är nödvändigt för att återskapa de breda
folklagrens förtroende för samhällets behov av skatteinkomster. Ett sådant
system måste baseras på ”skatt efter bärkraft” dvs. att skatten i praktiken
drabbar höga inkomster och förmögenheter hårdare än låga.
Grundlinjerna för ett sådant system måste - enligt vänsterpartiet kommunisternas
uppfattning - medföra minskade bördor på lönearbete och
väsentligt ökade på arbetsfria inkomster (kapital- och spekulationsinkomster).
Det nuvarande systemet för beskattning har urartat. Det har mist det
mesta av sin utjämnande - progressiva - effekt. I hög grad fungerar det
tvärtom regressivt. Främst har detta möjliggjorts genom generösa avdragsregler.
Skatteplanering och skatteflykt är medel för dem med höga inkomster
och större förmögenheter att undandra sig beskattning. De med normala
arbetsinkomster har däremot ingen eller ringa möjlighet att minimera
skatten. Resultatet har därför blivit att progressionen - utjämningen - i
beskattningen motverkats och genomsnittligt erlägger höginkomsttagarna
inte högre andel skatt än de med normala inkomster av lönearbete. Under
den senaste tioårsperioden har detta fenomen varit speciellt utmärkande.
Sammantaget har hög inflation och skattereformer med marginalskattesänkningar
tillsammans med systemets ”generositet” bidragit till en kraftig
omfördelning av bördorna till det förmögna och spekulerande fåtalets
fördel.
Goda samhällsinkomster är nödvändiga för att skapa största möjliga
utjämning inom det rådande ekonomiska systemet. Med omvänt förhållande
framtvingas privatiseringar av viktiga funktioner som skall ombesörjas av
den gemensamma sektorn. För att alla skall ges möjligheter till en bra
utbildning, en god sjuk- och hälsovård, barn- och äldreomsorg, en socialt
acceptabel bostad, rätten till jobb, kollektiva färdmedel och en i övrigt god
social och kulturell service, krävs ökade insatser till den gemensamma
sektorn. Inte heller kan nödvändiga åtgärder vidtas för att säkra en god miljö
utan samhälleliga åtgärder och insatser via denna sektor.
Vänsterpartiet kommunisterna hälsade därför med tillfredsställelse tillkomsten
av utredningarna på skatteområdet som under innevarande år skall \
lägga fram sina förslag.
1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrSk444
Skatteutredningarna och framtidens skatter
Tyvärr måste konstateras att förslagen knappast kommer att kunna kallas för
rättvisa. Med de förslag till reformer som i utredningar nu behandlas
beträffande inkomstbeskattningen, den indirekta beskattningen och företagsbeskattningen
kommer det att bli få inkomstutjämnande effekter.
Proportionella skatter med klart regressiva effekter (dvs. drabbar hårdast de
med små inkomster) blir resultatet av ”århundradets skattereform" om
intentionerna genomförs.
Den statliga inkomstskatten för fysiska personer som formellt haft en
progressiv karaktär (dvs. ökar procentuellt i takt med ökade inkomster)
fövandlas till ett marginellt inslag i skattesystemet. Detta progressiva
skatteinslag uppgick i mitten av 1970-talet till nära en tredjedel (31%) av
samhällets totala skatteinkomster. Efter den av finansminstern och inkomstskatteutredningens
sekretariat skisserade skattereformen kommer inkomstskatten
att utgöra endast ca en tjugondel (5%). Bolagsbeskattningen
förändras men beräknas inte öka intäkterna till samhället utan görs
”neutralt”. De indirekta skatterna, mervärdesskatten och punktskatter,
breddas respektive ökas för att medverka till finansiering av de stora
skattesänkningarna för höginkomsttagarna som föreslås.
Boendet blir dyrare, oavsett om det är egnahem eller hyresboende.
Kostnader för resor, även arbetsresor med kollektiva färdmedel, energi
m.m. ökas, allt med utgångspunkt att finansiera ”reformen” på inkomstskatteområdet.
Till detta säger vpk nej. Vi vill inte medverka till ökade orättvisor i
beskattningen i stället för att skapa ett skattesystem som bygger på en rättvis
beskattning efter bärkraft. Vpk vill medverka till ett väsentligt ökat
skatteuttag på bolagen som under 1980-talet, år efter år, redovisar nya
rekordvinster, ersätta huvudparten av de kommunala skatterna med en skatt
ur produktionen, slopade avdrag för ”underskott" och en reellt skärpt skatt
på kapital, spekulation och större förmögenheter. Detta medför en kraftigt
minskad skatt på arbetsinkomster och allmänna pensioner samtidigt som det
är möjligt att återinföra en progressivt verkande (inkomstutjämnande)
beskattning.
Skattetryck - skattekvot
Skattekvoten, dvs. summan av skatter och avgifter (sociala etc.) i förhållande
till bruttonationalprodukten - BNP - av borgerliga politiker och ekonomer
kallat skattetryck, har getts felaktiga proportioner. I kampanjer för sänkta
skatter försöker man ge intryck av att om skattekvoten ökar skulle detta
minska hushållens konsumtionsutrymme. Resonemanget låter bestickande
men är oriktigt och rymmer ett begränsat synfält.
Skattekvoten är avhängig tillväxten i ekonomin - BNP. Om tillväxten är
lägre än löneökningarna ökar skattekvoten och omvänt om tillväxten är
högre än samma löneökning minskar skattekvoten.
Vidare stannar inte skatteintäkterna i samhällets kassakista utan fortsätter
i det ekonomiska kretsloppet. Skattepengar återförs direkt eller indirekt till
hushållen genom s.k. transfereringar. Detta sker bl.a. inom ramen för
Mot. 1988/89
Sk444
2
socialförsäkringssystemet, barnbidrag, pensioner etc. När tranfereringarna
kan ökas ger det dessa hushåll mer pengar att röra sig med.
Skattepengarna återförs även indirekt till hushåll och företag, när de bl.a.
brukas för offentlig konsumtion, typ skola, sjukvård m.m. Om dessa inte
skulle betalas via skatten skall de ändock betalas, och då direkt ur den egna
plånboken. Den som då har mest i plånboken kan köpa sig bäst kvalitet.
Ungefär 20% av statens inkomster används för att betala räntor på
statsskulden. Det mesta gäller räntebetalningar till inhemska långivare, ofta
finansiella institutioner och företag. Om staten tidigare haft ett större
skatteuttag från finans- och företagsvärlden skulle skattekvoten höjts
samtidigt som staten inte behövt låna lika mycket, och därför i ett senare
skede inte behövt betala lika höga räntekostnader.
Frågan om skattekvotens storlek är inte det väsentligaste utan var skatter
och avgifter tas ut och vad de används till. Om skattekvoten ökar för att
minska inkomstklyftorna och trygga välfärden så är det enligt vår mening
bra, men om skattekvoten ökar för att bygga fler JAS-flygplan eller för att
subventionera storföretagens vinster är det dåligt.
Skattekvoten - skattetrycket i Sverige brukar också jämföras med andra
länder. I dessa jämförelser ligger Sverige högt, men jämförelserna haltar
betänkligt. I andra länder ligger oftast inte avgifter till socialförsäkringssystemet
(”arbetsgivaravgifter”) som i Sverige. Där betalas de i stället i form av
försäkringsavgifter och ingår inte i skattekvoten. Vid en jämförelse måste
alltså dessa räknas bort och istället för ca 56% blir kvoten ca 40%.
En rättvis skattepolitik
I detta avsnitt samanfattas vpk:s linje för en rättvis skattepolitik.
En verklig förändring mot ett rättvist skattesystem måste ske i flera steg.
Först kan förbättringar göras med förändringar och skärpningar beträffande
avdrag, kapital och förmögenheter samt justeringar av progressiviteten.
Därefter kan en produktionsbeskattning införas som gradvis får ersätta
huvuddelen av de kommunala inkomstskatterna.
I ett kortare perspektiv krävs åtgärder för att kraftigt minska undandragandet
av skatt och utjämna de stora skillnaderna mellan utdebiteringen i
landets kommuner och landsting. Progressionen - utjämningen i skattesystemet
- måste åter bli en realitet.
Företagsbeskattningen reformeras så att näringslivets vinster i ökad
utsträckning kan komma hela samhället tillgodo. Det ökade skatteuttaget på
företagen riktas i första hand mot storföretagen som i dag erlägger ca hälften
så hög skatt som de små företagen.
I motionen lägger vpk också förslag om ett slopande av underskottsavdragen
i inkomstbeskattningen och kompenserar detta med en samhällelig
bostadsfinansiering för egnahem, bostadsrätter och fritidshus med låg och
fast ränta som i princip halveras. På detta sätt uppnås en långtgående
reformering av skattesystemets problem med underskottsavdragen utan att
boendekostnaderna drastiskt ökar i likhet med vad som föreslås i Feldts
”skatteskiss”. Fortsatt skatteplanering motverkas effektivt genom denna
åtgärd. Vpk föreslår även förändringar i aktie-, förmögenhets- och tobaks
Mot. 1988/89
Sk444
3
beskattningen i skärpande riktning. Vi föreslår dessutom höjda avdrag för
underhållsbidrag och fackföreningsavgifter samt höjning av stämpelskatten
på lagfart vid fastighetsförvärv för juridiska personer och införandet av
fastighetsskatt för industrifastigheter.
I särskilda motioner lägger vpk fram förslag om slopande av momsen på
mat och energibeskattningen.
Kommunalskatterna
Medan politiker och proffessionella debattörer diskuterat marginalskatter så
har obalanserna i den kommunala beskattningen växt.
För majoriteten av de skattskyldiga är kommunalskatten den ojämförligast
största delen av erlagd skatt. De proportionella kommunalskatterna har
stigit så att de i dag belastar hushåll med låga inkomster tämligen kraftigt.
Statsmakterna har under 1980-talet berövat kommunerna en del av deras
skatteunderlag samtidigt som man skurit ned statens bidrag till kommunsektorn.
Under samma tid har kraven på kommunernas service stigit, t.ex. med
ett ökat antal äldre. Åtstramningarna inom kommunalsektorn har gjort att
erforderliga ny- och reinvesteringar släpat efter. Många kommuner har
försökt att begränsa kommunalskattehöjningarna genom att höja taxor och
avgifter. Även avgiftshöjningarna drabbar i de flesta fall hushåll med svag
ekonomi. I sin förlängning kan stigande taxor leda till ökad acceptans för
avgiftsfinansierade system och privatisering.
Problemen ökar genom att de kommuner som har de största behoven
vanligen också har det lägsta skatteunderlaget. Riksdagen har i viss mån mött
problemet genom skatteutjämningssystemet. I praktiken kvarstår dock
ojämlikheterna och detta leder till kraftiga fördelningspolitiska effekter
mellan olika regioner/kommuner.
Tidningen Dagens industri har undersökt hur skillnaderna mellan kommunernas
skatter och avgifter slår för en normal tvåbarnsfamilj. Skillnaden i
disponibel inkomst belöpte sig till hela 19 758 kr mellan den dyraste
kommunen Härnösand och den billigaste som var Lidingö.
Det är ovanstående som utgör bakgrunden till debatten om krisen inom
vård, omsorg och skola. Om dessa problem skall kunna lösas i grunden så
måste det också till grundläggande förändringar av kommunalskattesystemet.
Vpk föreslår därför att riksdagen ställer sig bakom kravet att tillsätta en ny
kommunal skatteberedning, med uppgift att se över formerna för finansieringen
av kommunernas utgifter. Vpk menar att en sådan beredning skall
ta sikte på bl.a. följande målsättningar:
- Bevarat och utvecklat kommunalt självstyre.
- Skapa regional balans och rättvisa.
- Återställa och öka statens bidrag till kommunsektorn.
- Utreda formerna för att delfinansiera kommunsektorn genom införande
av produktionsbeskattning.
Mot. 1988/89
Sk444
4
Företagsbeskattningen Mot. 1
Den svenska beskattningen av företag är internationellt sett mycket gynsam. Sk444
T.o.m. USA har en hårdare och effektivare beskattning på företagssektorn.
Företagens gynnade ställning beror på de generösa avskrivnings- och
fonderingsregler som finns i det svenska skattesystemet. Dessa möjligheter
kan dock inte nyttjas på lika villkor. Storföretagen har bättre möjligheter till
fördelaktiga dispositioner.tagen. Detta är inte rimligt. Vpk vill därför
reformera företagsbeskattningen så att den i praktiken ger ett likformigt
skatteuttag mellan små och stora företag.
En statlig utredning, Utredningen om reformerad företagsbeskattning,
URF, arbetar med en total översyn av företagsbeskattningen. I utredningens
direktiv ligger att ta fram förslag om breddad företagsbeskattning, dock vid
ett oförändrat totalt skatteuttag.
Vpk stödjer tanken att bredda basen för företagsbeskattningen. Vi menar
dock att skatteuttaget kan öka inom företagssektorn. Detta visar bl.a. den
mycket goda vinstutvecklingen inom svenskt näringsliv. De svenska affärsbankerna
var t.ex. världens mest vinstgivande under 1988.
Genom den breddade skattebasen kan nivån på skatteuttaget minskas,
samtidigt som beskattningen totalt sett ger större intäkter. Vpk vill således
utjämna företagsbeskattningen genom att öka skatteuttaget på de stora
företagen, och vi ser det som möjligt att sänka skattetrycket för de mindre
företag som inte manipulerat med avdrag och bokslutsdispositioner.
Underskottsavdragen
Som tidigare nämnts utgör bristerna i vårt skattesystem bl.a. av att det mist
sin förmåga till utjämnande av stora inkomst- och förmögenhetsskillnader.
En starkt bidragande orsak till detta är rätten till underskottsavdrag. Här har
de med höga inkomster, oftast i kombination med icke oansenliga förmögenheter,
låtit skattesystemet betala kostnader för olika typer av lånefinansierad
konsumtion. Detta har varit speciellt lönsamt under år med hög
inflation men har även under år med låg eller normal inflation visat sig
lönande.
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår att rätten till underskottsavdrag i
inkomstbeskattningen slopas. På så vis kan en rättvisare fördelning av
skatterna erhållas och en sundare samhällsekonomi uppnås. Lånefinansierad
konsumtion skulle minska och samhällets skatteinkomster öka. De priviligierade
gruppernas övervältring av skattebördorna på vanliga lönearbetande
skulle försvåras och skattemässiga vinster genom s.k. skatteplanering
minskas.
Den ”Feldska skatteskissen” såsom den har presenterats i RINK medför
väsentligt höjda boendekostnader. Detta gäller såväl egnahems- som hyresboende.
Detta bl.a. genom kraftigt sänkta värden av underskottsavdraget
för boendet. I samband med detta övervägs åtgärder för hyresfastigheter så
att kostnadsförändringen skall vara ”neutral” mellan egnahems- och hyresboende.
Argumenten att de föreslagna marginalskattesänkningarna skulle
kompensera minskningen av värdet av avdragen gäller endast för dem som
erhåller kraftiga sådana sänkningar.
En bättre väg är i stället att skapa förutsättningar för egnahemsägare m.fl.
till en lånefinansiering med lägre räntor för att kompensera de effekter som
uppkommer med ett fullständigt slopade av underskottsavdragen. På så sätt
kan erforderliga differentieringar lättare låta sig göras avseende olika
kostnadsbilder i skilda delar av landet.
Underskottsavdragen i inkomstbeskattningen har ökat starkt under de
senaste årtiondena. Under de senaste åren har ökningen varit anmärkningsvärt
stor.
Underskottsavdrag
Ink. år |
Sammanräknad ink. |
I miljoner |
I % av sammanräknad |
1955 |
32 500 |
180 |
0,6 |
1965 |
71 000 |
950 |
1.3 |
1975 |
190 000 |
7 500 |
3,9 |
1981 |
376 000 |
25 800 |
6,9 |
1985 |
530 000 |
37 500 |
7,1 |
1987' |
620 000 |
41 900 |
6,8 |
1988' |
663 000 |
46 000 |
6,9 |
1989' |
710 000 |
50 000 |
7,0 |
1 prognos
Källor: SCB, RRV och Fi.dep.
Under åren 1973 till 1982 nära sjudubblades de totala underskottsavdragen.
Det är framför allt under 1970- och början av 1980-talen som den
markanta ökningen ägt rum. Utvecklingen stagnerade först efter att avdragsbegränsningen
infördes men tenderar nu att åter börja öka.
Det huvudsakliga i underskotten är räntor på egna hem. De utgör ca två
tredjedelar av de sammanlagda underskottsavdragen. Ett förhållandevis
högt ränteläge sedan slutet av 1960-talet och starkt stigande villapriser har
medverkat till ökningen av avdragen, men detta utgör endast en del av
sanningen. Främst höginkomsttagare och kapitalstarka individer har systematiskt
utnyttjat systemet till skatteplanering för att minimera de egna
skatterna. Detta har i sin tur medverkat till att driva upp priserna. Ur
skattemoralisk och fördelningspolitisk synvinkel är detta oacceptabelt.
Sedan 1983 har värdet av underskottsavdragen begränsats. Detta är dock
otillräckligt. Det är fortfarande lönsamt med lånefinansiering av viss
konsumtion, framför allt för dem med höga inkomster.
Samhällelig bostadsbank som alternativ
För att inte de slopade underskottsavdragen skall höja boendekostnaderna
för vanligt folk behövs förändring av lånemöjligheterna. Här föreslår vi att en
samhällelig bostadsbank inrättas där en låg och fast ränta hålles. Med en
halvering av räntan för egnahem, bostadsrätter och fritidshus skulle det bli i
stort samma kostnad som nuvarande system med underskottsavdrag.
Fler fördelar skulle uppnås. Dels skulle annan lånefinansierad konsumtion
belastas med de verkliga kostnaderna utan subvention via skattemedel, dels
Mot. 1988/89
Sk444
6
kan subventioneringen av boendet genom bostadsbanken begränsas till att
gälla som mest för egnahem, bostadsrätt och fritidshus av mer normal
standard. Villor, bostadsrättslägenheter och fritidshus av lyxkaraktär skulle
inte subventioneras genom lån i bostadsbanken för den del som överstiger
normal standard utan hänvisas till de vanliga finansieringsinstituten. Förslaget
skulle inte heller göra det möjligt att dra skattemässiga fördelar av att ta
upp lån för spekulation i aktier, obligationer etc. och samtidigt göra avdrag
för dessa låneräntor på skatten.
Vissa övriga begränsningar skulle också bli nödvändiga. Med nu gällande
system tillåts t.ex. avdrag för låneräntor på ett obegränsat antal fastighetsinnehav.
Vid den senaste skattereformen i USA infördes begränsning även för
antalet fastigheter till två där avdrag från skatt kommer ifråga. En
motsvarande begränsning bör komma i fråga även här. Det skulle med vårt
förslag till finansiering endast vara möjligt att erhålla subventionerade lån för
ett egnahem eller bostadsrätt och en fritidsfastighet.
Genom ett slopande av rätten till underskottsavdrag skulle skatteinkomsterna
till stat och kommun öka med mellan 20 och 25 miljarder kr brutto.
Kostnaderna för de nya räntesubventionerna kan beräknas till mellan 10 och
15 miljarder kr. Förslaget skulle alltså ge omkring 10 miljarder kr. netto i
ökade skatteintäkter som i sin tur kan nyttjas till att sänka skatten för låg- och
mellaninkomsttagare. Dessutom skulle det vara ett behövligt tillskott för de
av regeringen redan hårt klämda kommunerna.
En väsentlig del av de nuvarande orättvisorna i inkomstbeskattningen
skulle genom förslaget elimineras, skatteplanering motverkas och ett osunt
inslag i samhällsekonomin försvinna. Graden av hushållssparande skulle öka
väsentligt. Modellen är anpassad till att även kunna fungera inom nu gällande
regelsystem för statlig bostadsfinansiering.
Fastighetsskatten
År 1985 infördes fastighetsskatt. Den utgår för hyres-, kontors- och småhus
samt för bostadsbyggnader på jordbruksfastighet. Däremot undantas industrifastigheter.
Redan i samband med fastighetsskattens införande krävde
vpk att även industrifastigheter skulle innefattas. Huvuddelen av intäkterna
av skatten skulle enligt vår mening användas till bostadssektorn för att pressa
ner boendekostnaderna och till förbättring av bostadsbidragen.
Några bärande skäl till varför industrifastigheter skall undantas från den
statliga fastighetsskatten finns inte. Tvärtom talar likformighetsskäl för att
inte undanta dessa fastighetstyper. Med gällande regler missgynnas bostadsoch
kontorsfastigheter i förhållande till industrifastigheter. En annan
olikformighet är att t.ex. livsmedelshandel som normalt bedrivs i kontorseller
bostadsfastighet utsätts för kostnader med anledning av fastighetsskatt.
Med samma handel i en industrifastighet - t.ex. bensinstation - uppstår
däremot inte denna kostnad.
Taxeringsvärdet för industrifastigheter beräknas efter taxeringen 1988 att
uppgå till ca 240 miljarder kr. För 1990 kan den beräknas att överstiga 250
miljarder kr. En fastighetsskatt liknande den som gäller för konventionellt
beskattade hyresfastigheter (2,5%) och med samma villkor beträffande
Mot. 1988/89
Sk444
7
avdragsrätt i samband med beskattning torde ge en intäkt uppemot fyra
miljarder kr. årligen. Skatten föreslås att gälla fr.o.m. 1 juli 1989.
Stämpelskatten
Fastighetsspekulationen är stor, främst i de stora tätorterna. Detta driver
upp priserna och därigenom också taxeringsvärdena. Detta påverkar i sin tur
hyresnivåerna för hyresgästerna i ogynnsam riktning. Det är framför allt
flerfamiljsfastigheter som berörs, oftast med juridiska personer som köpare/
säljare. Åtgärder mot denna spekulation har vpk vid flerfaldiga tillfällen lagt
förslag om i syfte att motverka. En höjning av stämpelskatten för lagfart på
fastigheter för juridiska personer skulle, tills en lagstiftning mot privatägande
av hyresfastigheter genomförts, möjligen något motverka denna spekulation.
Samtidigt bör detta också medverka till ökade inkomster för staten då
enbart denna åtgärd knappast stoppar fortsatt handel.
Stämpelskatten för juridiska personer är avdragsgill. Därför bör detta
beaktas vid en höjning. Vpk föreslår att den nuvarande nivån om 3% höjs till
10%. Detta skulle netto göra ca 5% i stämpelkostnad.
Aktiebeskattningen
Spekulation i och profitering av de arbetandes produktionsresultat utgör en
grundsten i det kapitalistitska systemet. Handel och spekulation i aktier och
andra typer av värdepapper är ett uttryck för detta. På börser världen över i
den kapitalistiska världen spekulerar kapitalister i de lönearbetandes produktionsresultat.
Även hushållen har i ökande grad letts in i denna spekulationskarusell. För
storkapitalet ger detta ytterligare förutsättningar för koncentration av
makten då spridning kräver mindre kapitalkoncentration för att styra
bolagsstämmor och styrelser.
Den senaste tioårsperioden har denna form av spekulation varit särskilt
gynnsam. Ökningen av börsvärdena har sedan slutet av 1970-talet fram till
den 19 oktober 1987 utvecklats rekordartat. Från att 1979 legat omkring 25
miljarder kr. hade värdet ökat till 594 miljarder kr. 16 oktober 1987. Enbart
under 1986 ökade värdet med 200 miljarder kr. De nio första månaderna
1987 var ökningen över 100 miljarder kr. Nedgången i börsvärdena de sista
månaderna 1987 har nu med råge återhämtats. Vid årsskiftet 1988/89 uppgick
det samlade börsvärdet till 615 miljarder och i mitten av januari 1989 till
omkring 660 miljarder.
Omsättningen på börsen har ökat än mer under samma tid. År 1979
uppgick omsättningen till 1,9 miljarder medan den 1985 uppgick till 83,4
miljarder kr. Under 1986 höjdes omsättningsskatten från 1 till 2%. Trots
detta fortsatte börsomsättningen att öka och detta i ny rekordnotering. År
1986 omsattes aktier för inte mindre än 141 miljarder kr. Det är en ökning
med närmare 60 miljarder kr. Slutfacit för 1987 stannade på 125 miljarder kr.
En minskning mot året före med knappt 20 miljarder, men ändå en
50-procentig höjning räknat från 1985. En ytterligare nedgång i omsättningen
kunde noteras för 1988. Då uppgick omsättningen till 116 miljarder
kronor.
Mot. 1988/89
Sk444
8
Det är dock fortfarande ytterst lönande med aktiespekulation. Enligt
ekonomisk expertis skall aktieinnehav ses i femårsperioder och då har det
som regel blivit höga reala avkastningar.
Men det finns även en marknad utanför börsen. Under de senaste åren har
”penningmarknaden” dvs. handel med optioner, terminskontrakt och annan
typ av handel, i huvudsak i spekulativt syfte, utvecklats kraftigt. Det är en
verksamhet som det inte finns skäl att acceptera. Därför bör den stoppas.
I samband med de kraftiga börsnedgångarna visades tydligt hur ihålig
denna verksamhet är. Stora förluster för många av aktörerna blev resultatet.
Detta har bland annat medverkat till att kommuner förlorat miljardtals
kronor.
År 1988 beslutades om en särskild omsättningsskatt av denna handel, s.k.
valpskatt. Regeringens förslag var dock tilltaget i underkant. Endast ca 1
miljard beräknades skatten inbringa per år av en marknad med en
omsättning av ca 10 000 miljarder kronor årligen. Den höga omsättningen
beror på relativt korta transaktionsperioder. Vpk föreslog vid skattens
införande att de olika skattesatserna skulle sättas tre gånger högre.
Beskattningen av aktier är låg. Värdestegringen av ett aktieinnehav (arbetsfri
inkomst) som varat mer än två år behöver inte tas upp till beskattning
mer än till 40% vid försäljning. Detta att jämföra med arbetsinkomst som tas
upp till 100%. Vid förmögenhetsbeskattningen behöver aktievärdet för
aktier noterade på börsen endast tas upp till 75%. För s.k. OTC-aktier och
liknande endast till 30% av marknadsvärdet. Detta gäller även vid reavinstbeskattningen.
Reglerna för förmögenhetsbeskattningen gäller fr.o.m.
1987.
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår att omsättningsskatten på aktier
höjs till 6%, 3% i vardera ledet säljare - köpare. Denna åtgärd skulle
medföra ca 5 miljarder kr i ökade statsinkomster som kan användas till
fördelningspolitiskt motiverade reformer för att motverka förmögenhetsförskjutningarna
och den sociala nedrustningen. Detta motsvarar en tredubbling
av omsättningsskatten för aktier. Vpk föreslår motsvarande
höjning av den gällande omsättningsskatten för optioner, terminskontrakt
och den övriga delen av penningmarknaden. Dessa skärpningar föreslås gälla
fr.o.m. 1 april 1989.
Vi föreslår att vid beskattning av reavinster skall 75% av värdet tas upp till
beskattning för samtliga typer av aktier efter två års innehav. Detta innebär
att inofficiellt noterade aktier, OTC m.fl., vid reavinstbeskattning bör tas
upp till 100% inom två år och därefter till 75% av marknadsvärdet.
Förmögenhetsbeskattningen
Förmögenhetsfördelningen i Sverige är ojämn. Detta är i och för sig ett
naturligt förhållande i länder med kapitalistisk marknadsekonomi. Sverige
har dock av bl.a. socialdemokraterna betecknats som en välfärdsstat med
s.k. blandekonomi. Innebörden skulle vara att väsentliga skillnader utjämnats.
Trots detta kan det konstateras att skillnaderna i förmögenhet är
enorma. Detta återspeglas också i klassskillnaderna i samhället. Makten är
koncentrerad till de ”stora” i förmögenhetsligan. Den främsta orsaken till
Mot. 1988/89
Sk444
9
detta är givetvis det ekonomiska systemet. Men även inom kapitalismen är
det möjligt att väsentligen minska skillnaderna. Förslag om detta har vid
olika tillfällen rests av vänsterpartiet kommunisterna. Vi återkommer även i
år med förslag härom.
Stora förändringar i förmögenhetsfördelningen har ägt rum framför allt
under det senaste decenniet. Enbart under några år i slutet av 1970-talet och
början av 1980-talet har mer än 100 miljarder kronor bytt ägare enbart på
grund av inflationen. Det är främst de med stora förmögenheter som berikats
på lönearbetets bekostnad. Men dessa har även genom olika ”aktiva”
handlingar ökat sina förmögenheter med flera hundra miljarder under
ungefär samma period. Detta har kommit till uttryck bl.a. i reala lönesänkningar
för lönearbetet.
Vpk ser det som ett fördelningspolitiskt krav att genom förslag om
skärpningar av skatten på bl.a. förmögenheter finansiera reformer och
motverka av regeringen föreslagna nedskärningar inom sociala, kulturella
och utbildningspolitiska områden. Ett av förslagen utgörs av en engångsskatt
på större förmögenheter. Denna bör tas ut 1989 med 2% i lägsta skiktet och
öka successivt till att i högsta skiktet utgöra 12% för förmögenheter över 1
800 miljoner kr. En engångsskatt av detta slag skulle inbringa omkring sex
miljarder kr.
För tiden efter 1989 bör förmögenhetsskatten i stort sett fördubblas mot nu
gällande beskattning. Utformningen skulle bli enligt nedan:
Beskattningsbar |
Nuvarande skattesats (%) |
Vpk:s förslag till |
1990 |
400 000 - 600 000 |
1,5 |
2,0 |
2,0 |
600 000 - 800 000 |
2,0 |
4,0 |
3,0 |
800 000 - 1 800 000 |
2,5 |
8,0 |
4,5 |
1 800 000 |
3,0 |
12,0 |
6,0 |
För år 1990 och senare kan justeringar av förmögenhetsskikten bli
erforderliga med anledning av den nya fastighetstaxering för småhus som
skall ske detta år. Om detta återkommer vi när resultatet av nämnda taxering
är klar.
Värderingsgrunderna för förmögenheter bör dessutom bli föremål för
översyn. Förmögenheter, framför allt större, är ofta sammansatta av olika
slag av tillgångar. Översynen bör ta fasta på dessa olikheter där exempelvis
egnahem och liknande av normalstandard bör ges en lägre värderingsgrund
än sådana förmögenheter som grundas på olika former av spekulation m.m.
Åtgärder måste också vidtas mot manipulerande med lån etc. för att
nedbringa den verkliga förmögenheten vid taxeringstillfället.
Innehav som grund för förmögenhetsbeskattning av
värdepapper
Förmögenhetsbeskattningen av aktier och andra typer av värdepapper har
otillräcklig genomslagskraft. Förmögenhetsvärdet reduceras inte sällan
Mot. 1988/89
Sk444
10
genom lånetransaktioner etc. för att undgå beskattning. Spekulation i
värdepapper i större omfattning utgår oftast även från upplånat kapital.
Ett sätt att kringgå denna typ av manipulation är att innehavet som sådant
skall läggas till grund för förmögenhetsberäkning. Värdepapper skulle
härigenom åläggas särskild förmögenhetsbeskattning (innehavsskatt) oavsett
om upplåning finns eller ej. Vpk föreslår att en sådan modell utreds.
Pensionärernas skatteförhållande
Skattereglerna för pensionärerna är komplicerade och leder till höga
marginaleffekter. Riksdagen har flera gånger givit regeringen till känna att
reglerna bör ändras så att dessa olägenheter kan minskas.
Under hösten 1988 beslutade riksdagen med anledning av proposition och
bl.a. motion från vpk om ett flertal förändringar för att minska dessa
marginaleffekter. Besluten innebar att inkomst av tjänst inte skall reducera
kommunalt bostadstillägg, samt att smärre förmögenhet i form av egna hem
etc, inte skall reducera det extra avdraget och kommunala bostadstillägg.
Däremot avslog riksdagsmajoriteten regeringens förslag om att förändra
avtrappningsreglerna för det extra avdraget så att vissa pensionärsgrupper
skulle få skattehöjningar. Trots förbättringarna kvarstår dock väsentliga
marginaleffektsproblem för pensionärerna.
Vpk föreslår därför att riksdagen tar intiativ till att frågan om de
sammanlagda marginaleffekterna för pensionärer kring skatte- och bidragsregler
bereds med målsättningen att garantera pensionärerna en god
standard och villkor som ej skapar höga marginaleffekter.
Fackföreningsavgifter
Hosten 1982 beslutade riksdagen, mot de borgerliga partierna, att införa rätt
till skattereduktion för fackföreningsavgifter. De nya bestämmelserna kom
att innebära att skattereduktion medges med 40% av den medlemsavgift som
erlagts. Underlaget är dock maximerat till 1 200 kr varför reduktionen blir
som högst 480 kr.
Sedan beslutet togs har fackföreningsavgifterna höjts likaväl som priserna i
samhället i övrigt. Värdet av skattereduktionen har därför minskat realt
samtidigt som avgifterna ökat.
Vi föreslår att taket för underlaget för skattereduktionen slopas redan för
1989 års inkomster. Skälen härför är bl.a. att motsvarande tak inte
förekommer för medlemsskap i arbetsgivarorganisation och att fackföreningsavgiften
bör betraktas som kostnad för intäkternas förvärvande.
Underhållsbidraget
Rätt till avdrag för underhållsskyldighet mot barn infördes i sin nuvarande
form 1960, då med högst 1 000 kr. År 1965 höjdes avdraget till 1 000 kr per
barn. I samband med skattereformen 1970 höjdes gränsen till 1 500 kr per
barn och åldersgränsen från 16 till 18 år. 1973 höjdes beloppet till 2 500 kr
och fr.o.m. 1978 till 3 000 kr. Någon justering har därefter inte skett.
Underhållsbidraget för icke hemmavarande barn utgör för de allra flesta
Mot. 1988/89
Sk444
11
långt mer än 3 000 kr per barn och år. Värdet av avdraget har sjunkit
väsentligt sedan det infördes och även sedan det senast justerades. För
många utgör underhållsbidraget en stor del av den bidragsskyldiges ekonomi.
Vid underhållsskyldighet för mer än ett barn sätts skatteförmågan ned
väsentligt för flertalet underhållsskyldiga.
Vpk finner skäl att beloppsgränsen höjs till motsvarande 6 000 kronor per
barn att gälla fr.o.m. 1990 års taxering, dvs. redan för 1989 års inkomster,
men att detsamma omvandlas till en skattereduktion med 50% av bidragsbeloppet,
dock högst 3 000 kr. i reduktion. Det är fortfarande en begränsad
avdragsrätt men medför förbättringar för den underhållsskyldiges ekonomiska
situation.
Tobaksskatten
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår även i år en rejäl höjning av skatten
på tobaksvaror, främst för att härigenom minska konsumtionen och därigenom
skadeverkningarna. Tvärtemot vad riksdagen, efter maj 1982 tycks
anse, att skatten på tobaksvaror bör justeras endast samtidigt med skatten på
alkoholvaror, föreslår vpk av främst hälsoskäl att tobaksskatten höjs vid det
kommande halvårsskiftet.
Sjukdomar relaterade till tobaksrökning utgör vår mest omfattande folksjukdom.
De som drabbas är både rökare och deras omgivning - passiva
rökare. Tobaksrökningens medicinska skadeverkningar är vetenskapligt väl
dokumenterade och nya upptäckter på senare tid visar att dessa skadeverkningar
och risker är ännu större än vad som tidigare ansetts. Förutom
lungcancer, som bara utgör en liten del av de tobaksrelaterade skadorna, är
allergier, infektionssjukdomar och luftvägssjukdomar de vanligaste. Dessutom
finns relativt nya upptäckter om skador på munnens spottkörtlar och
dålig rygghälsa, som orsakas av tobaksrök genom försämrad funktion hos
blodkärlen.
Ett sätt att minska rökningens omfattning är genom prisinstrumentet. En
kraftig höjning skulle medverka till att allt fler sannolikt skulle ”fimpa” för
gott.
Skatten på tobaksvaror har senast justerats i juni 1988. Den höjningen
tjänade enbart att justera skattens relation till prisutvecklingen. För cigarrer
har ingen skattehöjning skett sedan mars 1977. Motivet för detta, som anförs
från regeringen och som accepterats av en majoritet i riksdagen, är att
priserna på dessa stigit kraftigt och därför inte bör beläggas med höjd skatt.
En motivering som i en förlängning skulle kunna innebära att om prisutvecklingen
på tobaksvaror allmänt skulle bli hög skall skatten inte alls höjas.
Teoretiskt skulle detta resultera i att skatten realt minskade till en rent
försumbar nivå. Därför menar vi att skatten även på cigarrer etc. skall höjas
och då rimligen i relation till minst samma nivå som före senaste skattehöjningen
på dessa varor. Den nuvarande skattenivånpå dessa är endast ca 25%
av skatten på en cigarett i motsvarande viktklass.
Vpk föreslår att skatten på tobaksvaror höjs fr.o.m. 1 april 1989 med 15
öre per cigarett. Detta skulle motsvara en höjning med ca 30%. Detta skulle
dels innebära en 25-procentig höjning plus 5% i kompensation för den
Mot. 1988/89
Sk444
12
prisnivåns ökning sedan senaste justeringen. Motsvarande höjning bör göras
för röktobak och tuggtobak. Vi beräknar att skatteinkomsterna ökar med ca 1
miljard kr med hänsyn tagen till minskad konsumtion med anledning av
skattehöjningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om behovet av ny utredning om kommunalskattesystemet
och möjligheten att delfinansiera kommunsektorn
genom en produktionsbeskattning,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om en breddad bas för företagsbeskattningen
och ett ökat skatteuttag från företagssektorn, och likformigt
skatteuttag mellan stora och små företag,
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om slopandet av underskottsavdragen och
införandet av en samhällelig bostadsbank,
4. att riksdagen beslutar om införandet av fastighetsskatt på
industrifastigheter i enlighet med motionen,
5. att riksdagen beslutar om en höjning av stämpelskatten för
lagfart på fastigheter för juridiska personer till 10% i enlighet med
motionen,
6. att riksdagen beslutar att höja omsättningsskatten på aktier
fr.o.m. den 1 april 1989 till 6% i enlighet med motionen,
7. att riksdagen beslutar om skärpning av förmögenhetsskatten på
aktier fr.o.m. 1989 i enlighet med motionen,
8. att riksdagen beslutar om skärpning av reavinstbeskattningen av
aktier fr.o.m. 1989 i enlighet med vad som anförs i motionen,
9. att riksdagen beslutar om skärpning av omsättningsskatten på
handel med andra värdepapper än aktier fr.o.m. 1 april 1989 i enlighet
med motionen,
10. att riksdagen beslutar om en engångsskatt på större förmögenheter
för 1989 i enlighet med motionen,
11. att riksdagen beslutar om höjning av skatten på förmögenheterför
tiden efter 1989 i enlighet med motionen,
12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som sägs i motionen om en översyn av värderingsgrunderna för
förmögenheter vid beskattningen och åtgärder mot manipulering med
lån,
13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som sägs i motionen om särskild innehavsskatt för förmögenhet i
värdepapper,
14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs beträffande pensionärernas skatteförhållande,
15. att riksdagen beslutar att slopa taket för skattereduktion för
fackföreningsavgifter i enlighet med motionen.
Mot. 1988/89
Sk444
13
16. att riksdagen beslutar att fr.o.m. 1989 års inkomster höja
beloppsgränsen för rätt till avdrag för underhållsbidrag till 6 000 kr.
per barn och att detta omvandlas till en skattereduktion om maximalt
3 000 kr. i enlighet med motionen,
17. att riksdagen beslutar om höjning av skatten på tobaksvaror
fr.o.m. 1 april 1989 i enlighet med motionen.
Stockholm i januari 1989
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)
Lars Bäckström (vpk)
Mot. 1988/89
Sk444
14
a
■